Arkiv för January 2011

- Sida 1 av 4

Dagens outfit

av Erika Scott, Aftonbladet

Det är lätt att tro att det är Ehva Löpp som är Söndags stilikon. Men nej! Det är biträdande redaktör, Kristofer Forssblad Olsson, som alla vill likna. I dag är det reportern Hanna Radtke som lyckats bäst och därför får äran att posera bredvid vårt modelejon!

Lika som bär? Nja, samma klädsmak har de i alla fall, Kristofer och Hanna.

Jo – visst duger vi!

av Erika Scott, Aftonbladet

Hon sliter upp kuvertet, prasslar fram sitt ”betygsliknande omdöme”, skannar av dokumentet med en min som går från förväntansfull till förfärad.
– G?! Mamma, varför fick jag bara G i svenska?
– Ja men det är väl jättebra, gumman, försöker jag, men är lika förvånad.
Vår Freja, som lärde sig själv att läsa som fyraåring (på två språk!), författar deckarnoveller och skriver filmmanus har bara fått G i sitt toppämne. Hur är det möjligt? Den nya svenskaläraren måste vara en jubelidiot, tänker jag och är på god väg att ringa rektor, men hejdar mig.
– Det är ju inget riktigt betyg… mer en vägledning, ropar jag mot hennes ledsna rygg, som försvinner uppför trappan. Hon stänger in sig på sitt rum. Besviken, sviken, missförstådd. 
Men, nästa dag när hon kommer från skolan, strålar hon:
– Vet du vad? ALLA i klassen fick G i svenska!
Den nya svenskaläraren är just – ny – och känner inte eleverna tillräckligt bra för att kunna sätta något annat betyg. Förklaringen funkar för Freja, betyget känns plötsligt jätterättvist. 
– That means that I am good enough! säger hon med sitt bredaste leende.
Ja, det är hon sannerligen. Hon duger mer än väl, hela tiden och jag bara hoppas att hon ska kunna behålla den känslan, oavsett hur någon annan väljer att värdera henne. Livet är ju, som bekant, fyllt av besvikelser.
Många av er som läser blir, till exempel, säkert besvikna i dag, då vi på Söndag säger hej då till krönikören Malin Wollin. Inte för att hon inte är good enough, tvärtom. Hon är så bra att många andra också vill ha henne som skribent. Så vem tar över krönikepennan? Jo, vi har tjingpaxat författaren Josefine Sundström. Henne är vi ensamma om. 
Gud nåde den redaktör som snor henne!

Tores krönika: Jag, Jesus, Paolo Roberto… och en stänkare till frukost.

av Tore S Börjesson
blake.jpg

Allt började med att jag blev polare med Paolo Roberto på Facebook. Jag minns inte hur det gick till. Men en dag dök hans statusuppdateringar upp på min vägg.

”God jul alla mina 4 858 närmaste vänner!!!” (24 december)

Trevligt, oförargligt, ja, men det var lugnet före stormen från helvetet.

”Nu ska jul fettet brinna!!! LÖPNING 07.18!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!” (26 december).

Jul fettet ska inte särskrivas. Man skriver: julfettet. De tre utropstecken rubbade min själsliga balans, klockslaget fick mig att börja gråta och på det TJUOGFEM utropstecken. Jag var tvungen att ta mig en stänkare, nåt jag aldrig annars gör till frukost, inte ens på annandag jul.

Vad skulle hända härnäst, skulle Paolo sjunka till nästa nivå och förgripa sig på små oskyldiga husdjur?

Jag kastade mig ner på knä hemma i trean på Kocksgatan, tryckte pannan mot mitt vita trägolv och bad i desperation:

– Jesus, hur ofta ska jag förlåta min broder, när han syndar mot mig? Upp till sju gånger?

Då hördes en röst:

– Jag är Jesus och jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju gånger.

– Herre, jag hade IG i matte, hjälp mig, jag är i nöd, vad blir det?

– 490 gånger, svarade Jesus.

Jag låg i feber och yrade i elva dar. Den tolfte dagen stapplade jag fram till datorn med tårarna rinnande ner för kinderna.

”Klockan är 06.37 och vad kan man göra en tidig morgon..? kanske… jo… LLLLLLLLLLLLLLLLLLLÖÖÖÖÖÖÖÖPPPPPNNNNNNINNNGIIIIGGGGGGGGGG” (30 december).

”Släpat mig ur sängen och så var det dags… 06.53 LÖPNING!!!” (2 januari).

”06.28. Har lite funderingar på att gå till gymmet…” (3 januari).

”06.07. VAKNA!!!!! LÖPNING!!!!!” (5 januari).

Jag förlåter dig Paolo. Men bara 490 gånger. Sen kommer jag, beväpnad!

Nu lämnar jag mitt lilla krypin, tack för allt

av Malin Wollin

Jag känner mig som Patrick Swayze där han står på scenen under avslutningsdansen på the Kellermans hotel and resort. 

Jag har alltid gjort slutdansen och det här året har någon sagt att jag inte får.

Jag har skrivit här i Söndag i ett år och nu har någon sagt att jag inte ska göra det längre.

Patrick Swayze slänger av sig skinnjackan och tar över skivspelaren med sexig självklar pondus.

Själv har jag nog bara att finna mig i mitt öde. Jag säger tack för mig och går ut bakvägen medan de där överviktiga damerna med pälsar lyssnar på långsam orkesterjazz. Det blir helt enkelt lite svårt för mig att dansa mig kvar. 

Jag har gillat mitt hörn längst bak i tidningen. Mitt lilla krypin där vi pratar om allt, jag och ni. 

Vi pratar om relationer, mat, ungar, underkläder och annat som är livet.

Det är verkligen som ett filmögonblick, detta att säga adjö till er. 

Händer det här på riktigt?

Ja.

Som på film.

Som Jim Carrey som ser kvinnan han älskar sedan fem minuter gå genom flygplatsen, han kör utanför, han sjunger för sig själv: Goodbye my LOOOOOVE och så krockar han och får airbagen i truten och det är slut på kärleksbetygelserna. 

 I den här branschen är det ruljans, folk slutar och börjar och kommer tillbaka. Det passar mig inte. Jag är en litet vanebarn som vill att allt ska vara som det alltid har varit. Inga förändringar tack. Som Måndag hela veckan. Jag förstår inte varför Bill Murray tyckte att det var ett problem. Och så plötsligt en dag ringer en redaktör och genom luren kastar hon en näve grus rakt in i mitt vardagsmaskineri. Och man vill lägga på luren som folk gör på film, med ett brak rakt ner i klykan så att backelittelefonens mamma får ont. 

I den här branschen vet man aldrig riktigt varför man får gå. Mediebranschen är som filmen ”Inception”, det spelar ingen roll hur många gånger du spelar upp scenariot, du förstår ändå inte varför alla kan dö om och om igen. 

Att bli entledigad av en redaktör är lite som när man gör slut med en pojkvän i ett romantiskt drama: 

”Det är inte du, det är jag” Om man tar bort ”det är jag”.

Det är inte du, det är inte jag, det är medierna. 

 Men det kanske var precis det här jag behövde. En knuff och ett fönster som öppnar sig. Alltså inte att någon knuffar mig ut genom ett fönster, det är aldrig särskilt nyttigt. 

Men en knuff ut i en tidslucka som plötsligt uppenbarar sig. Och jag vet precis vad jag ska göra med den tiden. 

Så nu säger jag adjö och farväl och tack för allt. 

Och precis som i Jerry Maguire: You had me at hello. 

Om vi ponerar att ni just sagt hello.

Don’t drink 
and shop

av Mats Strandberg i Söndag

strandberg_byline_blogg_OBS_LOW.jpgJag kan alla siffrorna på mitt VISA-kort utantill numera. Det är ett rätt tydligt tecken på att jag shoppar för mycket på nätet. Samlaren i mig blir helt hagalen av att ha tillgång till precis allt, precis hela tiden. Det känns ändå inte som om den där summan på skärmen har något med riktiga pengar att göra, när jag ligger hemma i sängen med min laptop på magen.   

I min värld är det också ganska ovanligt att gå direkt från en fest till ett varuhus. Men nätet finns alltid där och väntar när jag kommer hem, och alkohol gör mig till en mästare på kreativ bokföring: ”Jag drack ju mest bara öl i kväll, det är mycket billigare än vin, alltså har jag SPARAT pengar, så nu kan jag UNNA mig! Och om jag sitter hemma och ser på den där ”Tillbaka till Eden”-boxen som jag just nu känner att jag bara MÅSTE ha, då kommer jag ju inte att göra något annat som kostar pengar de kvällarna, alltså är det en INVESTERING! Och förresten, om jag hade hållit på med slalom eller nåt hade jag ju varit tvungen att köpa massa dyr utrustning och liftkort och resor till Sälen och sånt, men det är minsann aldrig nån som ifrågasätter folk som lägger pengar på sport, och att kolla på tv och läsa böcker, det är MIN sport, bannemej!” 

Bli inte förvånade om ni ser mig i ”Lyxfällan” snart, gråtande och gnagandes på dvd-boxar eftersom jag inte längre har råd att äta.

/Mats

Följ med Söndag under ytan

av Kristofer F Olsson, Aftonbladet
etta31.bnp.png

”Nä, vad äckligt, det skulle jag aldrig göra”, sa den ene. ”Vadå, det verkar ju helt perfekt”, kontrade den andre. Söndags test av fiskspa delade verkligen redaktionen. Det hela går ut på att du stoppar ner fötterna i en tank med små, hungriga fiskar som putsar huden mjuk och fri från döda partiklar.

I veckans tidning får du reda på hur vår reporter Agneta Elmegård tyckte att det var. Och hur det kändes…
Vi har också träffat Emma Fagerberg och Joakim Kalsson som råkade ut för varje nybliven förälders mardröm. Deras son Axel saknade en klaff i hjärtat och bara fyra dagar gammal opererades han för första gången. Några månader senare tvingades Axel gå igenom en operation till. Söndag  var med före och efter operationen och det blev en berättelse om en levnadsglad liten pojke, trots en tuff start i livet.
Missa inte det i veckans Söndag, alltså.

Jag håller andan för Mitt Hjärtas skull

av Malin Wollin

MALIN WOLLINS KRÖNIKA UR SÖNDAG 23 JANUARI

Skärmavbild 2010-12-20 kl. 10.57.48.jpg

Jag satt ensam hemma. Det var kväll. Joachim befann sig i Jönköping för utbildning och hockeymatch.

Jag hade haft besök av en kompis. Vi hade ätit gott, skvallrat och mumsat både choklad och chips, trots att det bara var en tisdag. Så fort hon försvunnit och omslutits av det slafsiga vintermörkret kom de. Ljuden. Jag stängde dörren, dubbelkollade att den var låst, tittade i hallspegeln att ingen stod bakom mig och så kom de över mig. LJUDEN SOM LÅTER. Nyss var det tyst trots att vi var två och nu när jag är ensam låter det överallt. 

Det är inte pumpen i Joachims akvarium. 

Det är inte ett barn som vänder sig i sängen så att en bok faller ner till golvet. 

Jag pratar inte om lite knäppetiknäpp i något
trägolv eller vinden i träden eller ens den spöklika
tujabuskens buffande mot sovrumsfönstret. Jag pratar om mystiska ljud utanför fönstret. Smygande manssteg, onda fingrar på fönsterbläcket, en svart skepnad skyddad av mörkret som omger
honom. En namnlös ansiktslös ondska som vill sprätta och skvätta med kniven som han hittar i köket (i diskmaskinen förmodligen).

Jag bestämmer mig för att skärpa till mig och inte vara en pussy. Jag sätter mig i soffan med chipssmulorna och intalar mig att alla ondskefulla ihjälmördare befinner sig i andra städer. 

Dessa ljud, tänker jag för mig själv. Hur uppkommer de? Om ett ljud låter och Joachim är hemma, hörs det ändå?

Och så plötsligt. Ljud av rörelse. Bonk och bank och material mot material. Eller kropp mot kropp? Ett slagsmål? En kamp på liv och död i våt snö? Någon som ihjälmördar Joachim utanför ytterdörren? 

Älskade Joachim! 

Men aldrig i livet att jag öppnar dörren för att se efter. Omsorgerna om Joachim sker på den här sidan en reglad dörr. 

Det blir tyst. Jag har hållit andan och hjärtat. 

Jag smyger till sängs och förtränger genom att låtsas att kläderna i Elloskatalogen är snygga på riktigt. 

Klockan 00:51 kommer Joachim hem. Då har jag hört honom komma hem sju gånger på en halvtimme. Hur kan det låta ”någon går upp för trappan och ställer ner en väska och plockar upp nycklar” utan att det händer på riktigt? 

Har vi ett spöke som går igen därför att han för 100 år sedan halkade ihjäl sig på trappan när han skulle plocka upp nycklarna? 

Morgonen efter går jag ut på trappan bara för att se att grannarnas altantak rasat in. 

Hela taket, de tjocka takbjälkarna har knäckts som tändstickan en sexuellt frustrerad man i en bar bryter mellan fingrarna. 

Så nu har jag svaret på ljudet. 

Och nu ligger jag sömnlös på grund av helt ny frågeställning;

Hur kan ett inrasat altantak låta som ett slagsmål?

/Malin

Du är aldrig för gammal för en ungdomsbok

av Mats Strandberg i Söndag

STRANDBERGS KRÖNIKA UR SÖNDAG 23 JANUARI

Skärmavbild 2011-01-25 kl. 15.06.05.jpgJag var i London i två veckor. En världsmetropol med ändlösa möjligheter varje dag, varje timme. Men det enda jag ville var att ligga på luftmadrassen på min kompis golv och läsa ”Hungerspelen”, en trilogi ungdomsböcker av Suzanne Collins. 

Nåja, de kallas ”ungdomsböcker”, men de är verkligen inga harmlösa Kitty-äventyr: Den 16-åriga Katniss lever i en fascistisk framtid. Varje år tvingas tonåringar medverka i en dokusåpa där de måste döda varandra tills bara en vinnare överlevt. En kärlekshistoria utvecklas mellan henne och en medtävlare, som hon enligt spelets regler måste döda för att själv klara livhanken. Det är som en brutal actionversion av ”1984”, så spännande att man vrider sig i vällustig vånda. 

I USA och England delar ”Hungerspelen”-trilogin många läsare med Stieg Larssons ”Millennium”-dito. Där är crossover-fenomenet stort – ungdomsböcker når numera långt utanför målgruppen. ”Harry Potter”-serien var banbrytande, med sina särskilda omslag för vuxna som inte ville skämmas för att läsa barnböcker på tunnelbanan. I Sverige har utvecklingen gått långsammare, men det finns så mycket fantastiskt, det är en genre som lever och sprudlar och utvecklas, från Johanna Thydells svidande vackra romaner till Philip Pullmans mäktiga ”Den mörka materian”-trilogi. Missa dem inte, bara för att de råkar stå på en annan avdelning i bokhandeln. 

/Mats

PS// Följ mig varje dag på min blogg!

Pressvisning Hud & Hårlaserkliniken i Stockholm

av Agneta Elmegård, Aftonbladet

Vissa har för lite hår på kroppen och vill ha mer. Andra tycker att de har för mycket och vill bli av med de förargliga stråna. Man blir aldrig nöjd. När Hud & Hårlaserkliniken i Stockholm bjöd in till pressvisning var det hår som stod i fokus. Mer eller mindre!

Nuförtiden finns det avancerade lasermaskiner som ska sätta sprätt på cirkulationen i hårrötterna. Trötta hårstrån blir pigga igen och vill växa. Teststolen i lasermaskinen RE:store på Hud & Hårlaserkliniken i Stockholm blev varm när många ville testa maskinen. Behagligt ljus kombineras med massage under olika tidsintervaller beroende på vad du har för problem i hårbotten. Efter 10 minuter i stolen var man totalt avslappnad och nu väntar jag bara på att Hollywoodsvallet ska infinna sig. Fas det räcker inte med en behandling…

Skärmavbild 2011-01-24 kl. 13.32.16.png
Klinikföreståndaren Magnus Lang demonstrerar hårlasermaskinen RE:store

 

– Alla typer av människor kommer hit för behandling. Män som kvinnor. Vi har exempelvis en kvinna som fått tillbaka sin bruna hårfärg efter 10 behandlingar i maskinen. Re:store stimulerar blodcirkulationen i hårsäckarna på huvudet, och väcker vi liv i hårsäckarna. Amerikanska studier har visat  att maskinen kan reducera håravfall samt stimulera hårväxten, berättar Magnus Lang klinikföreståndare på Hud & Hårlaserkliniken i Stockholm.

Men det gäller att börja i tid. Minsta lilla tecken på att huvudet börjar bli kalt, då är det dags att gå iväg om man vill rädda det som räddas kan.

– Kvinnligt håravfall ser annorlunda ut än männens. Kvinnor får tunnare och glesare hårstrån medan männen tappar sitt fläckvis, förklarar Magnus. Man talar sällan om kvinnligt håravfall, men det är lika vanligt som bland männen.

Skärmavbild 2011-01-24 kl. 13.31.58.png
Jag testar skintightening på armen. Maskinen kallas pro fractionerad laser

 

Vill man ta bort håret kan man göra det med IPL (Intensivt pulserande ljus) RE:duce kallar sjuksköterskan Maria Ekvall metoden. Kliniken har specielaicerat sig på RE-behandlingar. RE:grett (tar bort tatueringar) RE:Store (bevara håret), RE:juvenate (hudföryngring). Allting med olika nanometer i ljusbehandlingsmaskinerna.

Skärmavbild 2011-01-24 kl. 13.30.57.png
Sjuksköterskan Maria Ekvall på Hud & Hårlaserkliniken demonstrerar hur en acnebehandling går till med en profractionerad laser.

 

– Olika typer av ljus är bra för olika typer av  behandlingar. Vill du ta bort acneärr eller tatueringar behöver du använda maskiner där ljuset går djupare ner i huden, som exempelvis fractionerad laser. Vill du ha en permanent skintightening använder vi en kall laser, Erbiumlaser 1319,  förklarar Maria.

Läs mer om behandlingarna på Hårlaserkliniken

Sida 1 av 4
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB