Arkiv för February 2011

- Sida 1 av 7

Tores krönika: Om att vara popkultursoldat och beredd att dö i fält med stövlarna på…

av Tore S Börjesson

Bakgrund. Jag bara skulle hit: Albuquerque! Och jag bara skulle bo på motell! Jag hittade det här, SÅ cool!

albuquerquemotel.jpg

Jag skulle till Albuquerque och bo där p.g.a. den här överjävligt bra låten med den här artisten:

Och jag bara skulle vidare hit: Cucamonga, Kalifornien. Till Studio Z. Det vill säga: Frank Zappas skivstudio, den han drev och ägde – han köpte den för 1 000 $ – innan han hade blivit Frank Zappa med en hel värld. Här, precis till vänster om frisersalongen på 8040 Archibald Avenue, låg studion.

Den hade tidigare hetat Pal Records Inc och där spelades surfklassikerna ”Wipeout” med The Surfaris och ”Pipeline” med Chantays in. När ni läst klart här, gå in på Spotify eller Youtube och lyssna på dessa fantastiska låtar, era liv blir bättre av det.

Studio Z:

studio.z.jpg

Frank Zappa, så som han såg ut ungefär vid tiden för Studio Z. Han kunde göra en bög av vilken heterokille som helst…

frankzappa.jpg

När vet man att man är en popkultursoldat? Jo, när man åker på långresa till USA och Mexiko och inte tvekar att kämpa sig i genom ett storgräl med flickvännen – som inte vill besöka ”en jävla ökenhåla i New Mexico” – för att man till vilket pris som helst måste till just denna ökenhåla. Till Albuquerque. Neil Young har ju skrivit en låt som heter ”Albuquerque”.

När vet man att man är en popkultursoldat? Jo, när man trots det förra storgrälet inte tvekar att med brösttoner värda en Jussi Björling på fyllan på en skärgårdsbrygga, sjungande ”Till havs”, hålla ett brandtal om att även stanna till några dagar i den kaliforniska ökenhålan Cucamonga. Eftersom det var där Frank Zappa i unga år, innan Mothers of Invention bildades och det klassiska debutalbumet ”Freak out!” (1966) släpptes, drev Studio Z.

När vet man att man är en popkultursoldat? När man seriöst tänker: Hon kanske inte är den rätta för mig? Det är ju inte bara det att hon felaktigt – och på fullt allvar! – anser att ett besök i Cucamonga är överkurs – hon känner inte ens till att Zappa drev Studio Z där. Och – säger hon:

– Jag skiter i det!

Då försöker man prata reson.

– Det var där som en civilklädd snut kom in och bad Zappa spela in ett erotiskt soundtrack till en svensexa. Zappa gjorde det och fick all inspelningsutrustning beslagtagen, samt fängelse i sex månader för ”conspiracy to commit pornography”. Det är kulturhistoria. Det är ett monument över den största av alla kamper.

– Vad fan pratar du om, säger hon.

– Kampen för yttrandefriheten.

– Frank Zappa bor i LA, gör han inte det? Varför kan vi inte åka dit? Det är en metropol, en storstad med nattliv…

– LA och LA, han bor i Laurel Canyon, det är där artister håller till, vet du vilka andra som bor där?

– Jag skiter i det!

I det här läget håller vanliga människor igen, men popkultursoldaten är en bandtraktor och slåttermaskin i ett.

– David Crosby, Alice Cooper… Greta Garbo HAR bott där. Robbie Krieger bor där och Carole Kings omslag till ”Tapestry” fotades i hennes hus där…

I Quauhnahuac i Mexiko lämnar hon mig för en advokat från New York. Hennes förlust: vad kan han om musik?

Josefine Sundströms krönika!

av Veronica Larsson, Aftonbladet

Som förälder måste man släppa taget

Allra första dagen på dagis. Morgonluften är kall och marken täckt av bucklig is. Vi har packat vår 18 månader gamla dotters lilla ryggsäck som vi hängt på vagnen. Mjukishunden Vov-Vov, tofflor, napp, extra vantar. Vi är laddade och förväntansfulla. Det är dags för vår älskade skatt att ta sina första självständiga steg i livet. 

Lilla Maj-Lis applåderar då hon ser de andra barnen. Vi lyfter henne ur vagnen vid ingången till lekparken. 

– Mamma, stamp stamp, säger hon och ler sitt lyckligaste leende innan hon stampar i väg mot en hög hinkar och spadar. Jag och min man står kvar. Förvirrade. Jag vågar inte se honom i ögonen, är rädd för att han ska vara lika sorgsen som jag. Det skulle jag inte klara, jag behöver honom stark och glad. I alla fall starkare och gladare än jag för tillfället känner mig. Vi fokuserar på vagnen, vad ska vi göra av den?

En fröken kommer och hälsar oss välkomna, klagar lite på kylan och säger att det blivit dags att gå in. Jag ser några större barn rusa över gården. De må vara i treårsåldern men ser ut som hotfulla jättar i jämförelse, jag kallar på Maj-Lis.

Inne i kapprummet brister det. Det är något med den lilla hyllan och hennes namnskylt. Jag vill inte att någon ska se mina tårfyllda ögon och börjar packa upp väskan. Lyckas gråta ljudlöst för mig själv medan min man klär av Maj-Lis och hänger upp hennes overall. Jag samlar mig och vi går in i strumplästen. Innan fruktstunden börjar faller fyra andra nyinskolade barn i gråt. De skriker hjärtskärande efter mamma och pappa. Min dotters lilla hand söker min näve och klämmer åt. Jag stoppar impulsen att plocka upp henne i famnen och rusa hem. I stället säger jag så glatt jag kan:

– Mmm, vad gott det ska bli med äpple! 

Känner mig falsk men fortsätter min leende teater. Fruktstund blir sångstund som blir lunch som övergår i sovstund. Nästan alla barn är mer eller mindre nya och lite oroliga. De som lämnats av sina föräldrar för första gången är sorgsna. Personalen får trösta så gott det går, de är underbemannade och tycks precis som jag brydda över den stora grupp ettåringar som kommunen tvingat på avdelningen. Fröknarna är vänliga och kan sitt jobb, märker jag, men det är svårt för dem att hinna med att knyta an till Maj-Lis. 

Dagen känns lång och rörig. Märker att min man också är skärrad. Är det verkligen så här det ska kännas? Skulle inte inskolningen vara rolig? Vi håller ut, håller god min och gör om samma sak dagen efter. Vi märker att Maj-Lis hittar sina rutiner. Vi fattar att inskolningen förmodligen varit värst för oss. Att vara förälder innebär att man måste släpa på världens största ansvar samtidigt som man måste våga släppa taget. Smärtsamt svårt! Men så kommer den första dagisbacillen som en räddande ängel. Maj-Lis får snuva. Och jag kan inte låta bli att i hemlighet jubla över att vi två ska vara hemma. Mamma och Maj-Lis tillsammans igen! 

Josefine Sundström

Jag offrar mjälten – för en sångröst

av Mats Strandberg i Söndag
strandberg_byline_blogg_OBS_LOW.jpg

Hela mitt liv har jag önskat att jag kunde sjunga. Det är frustrerande att älska musik så mycket men inte ha något utlopp för alla känslor som musiken ger. Tänk att öppna munnen och bara SJUNGA, bli en del av låten tills låten blir en del av mig. 

Jag föreställer mig att det skulle kännas som de där få kristallklara ögonblicken då jag stått på ett dansgolv, alldeles lagom full och på lysande humör, och (om än helt felaktigt) tänkt ”shit pommes frites, jag dansar så himla snyggt nu, verkligen perfekt i takt och dansar texten automatiskt, det här måste vara världshistoriens bästa tolkning av den här låten!”. Tänk att ALLTID ha tillgång till den känslan. 

Jag kan på rak arm komma på två-tre kroppsdelar jag skulle vara beredd att offra för en enormt mäktig sångröst – för skulle jag inte ha större glädje av den än, säg, en mjälte eller min högra bröstvårta? 

Caroline af Ugglas påstår att det frigörs en massa lyckoämnen i kroppen när man sjunger, och jag tror henne. Men till skillnad från Caroline tycker jag inte att ”alla kan sjunga”, särskilt inte när jag sjunger det finaste jag kan i duschen och hör gälla Scooby Doo-ylanden eka tillbaka mot mig från kaklet. 

Det är inte särskilt njutbart eller lyckoframkallande ens för mig själv. Jag älskar väl, tyvärr, musik för mycket för att vilja utsätta den för min röst. 

Kärleken går inte att regissera

av Erika Scott, Aftonbladet

När ett par längre kärleksförhållanden hade gått i kras gjorde jag upp en tuff kärleksstrategi. Min blivande man skulle vara en bra bit äldre än jag, minst 35 år (jag var 27), vara stadd i kassan och absolut inte bo någon annanstans än i Stockholm.

Taktiken höll inte. En ljum augustinatt 1992 föll jag pladask för ”fel man” på en bar i Portugal. Daniel Scott var för ung (23), tjänade inte direkt storkovan (brandman) och var inte bosatt i Stockholm. Han var inte ens svensk, utan engelsman från ”The office”-sunkiga staden Slough, utanför London.

Ändå: vi kunde inte värja oss. Det sa kraschbombang när våra ögon möttes över en kanna sangria på den där portugisiska baren. Vi blev blixtkära och, trots att det flesta av våra närmaste kraxade ”semesterflörtar håller aldrig”, har vi varit tillsammans i snart 19 år, välsignats med två barn och blivit med ­både hund och katt.

Min poäng? Jo, att passionen drabbar dig när du minst anar och att kärleken, liksom bebisar, kommer när den kommer och låter sig inte regisseras. Ett exceptionellt exempel på det hittar du på sidorna 16–19 i dagens Söndag. Där berättar vi om Pradyumna från Indien och Lotta från västgötska Målsryd som träffades i New Dehli och visste direkt att de var ämnade för varandra. När Lotta var tvungen att åka hem till Sverige saknade Pradyumna henne så mycket att han satte sig på en ­cykel och trampade 969 mil för att få vara henne nära igen.

Riktigt så förälskad var inte min Dan, men han bokade flyg, buss och tåg för att hälsa på när jag pluggade i Sundsvall.

Det räckte för att fånga mig.

 

Skärmavbild 2010-07-08 kl. 16.31.38.png

Får det vara lite rimmad oxbringa?

av Veronica Larsson, Aftonbladet
oxbringaNY.jpg
Mmm, oxbringa

 

I veckan besökte Söndag Villa källhagen som bjöd på delikata smårätter. Här får ni ett litet smakprov. Resten hittar ni i morgondagens Söndag!

Villa Källhagens rimmade oxbringa med nobisdressing, pepparrot och picklade rotfrukter
Denna rätt är tänkt att serveras med rumstempererad/kall oxbringa. Om så önskas kan oxbringan värmas i en minut i samma fond som den kokades i.

Fyra portioner:
600 gram rimmad fin oxbringa
1 morot
1 palsternacka
1 gul lök
3 lagerblad
8 svartpepparkorn
1 knippe timjan

Gör så här:
1. Skölj oxbringan i kallt vatten. Skala morot, lök och palsternacka och skär dessa i stora bitar.
2. Lägg den rensköljda bringan i rymlig kastrull och fyll på med kallt vatten så att den täcks. Sätt på spisen och koka upp vattnet. Ta direkt bort oxbringan när vattnet kokat upp och skölj den på nytt i kallt vatten.
3. Diska ur kastrullen och lägg åter i bringan och koka upp. När vattnet sjuder så skumma av, det vill säga ta bort allt slagg som flyter upp till ytan i form av ett skum. När detta är avlägsnat, tillsätt grönsaker och kryddor och sjud på medelvärme under skumning tills oxbringan är helt mör, det tar minst en timme kanske två, beroende på bringans tjocklek. Man brukar säga att den är klar när man måste ta upp den med en hålslev. Köttet skall vara mycket mört.  
4. Bringan läggs i folie och under en tyngd/press tills nästa dag, då den skärs i önskad form och storlek.

Nobisdressing:
1 ägg
1,5 dl rapsolja
2 msk champagnevinäger
1/2 skalad bananschalottenlök
2 tsk gräslök
1 msk riven pepparrot
En liten skalad vitlöksklyfta eller en halv större
Salt, strösocker, vitpeppar från kvarn

Gör så här:
1. Koka ägget i 3 minuter och låt kallna. 
2. Skala sedan ägget och mixa med hackad schalottenlök, en liten nypa strösocker, vitlöksklyftan och vinägern. 
3. Tillsätt sedan oljan i fin stråle under mixningen. Häll över i vald skål och smaka av med salt och vitpeppar från kvarn, vänd ner gräslöken. 
4. Ställ i kyl 1,5-2 timmar för att smakerna ska hinna utvecklas.

Picklade rotsaker:
200 gram blandade rotsaker
1/2 dl ättika, 12 %
2,5 dl vatten
1/2 dl strösocker
1/2 msk kummin
1 lagerblad

Gör så här:
1. Skär ner rotfrukterna i önskad form. Koka upp övriga ingredienser utom persiljan och låt stå och dra i 30 minuter. 
2. Koka upp igen och lägg i rotfrukterna och låt svalna. Förvaras svalt.
3. Blanda de picklade rotsakerna med schalottenlöksringar och trevliga örter.
4. Vid servering, placera bringa på vald tallrik och lägg den picklade salladen vid sidan. Droppa sedan såsen runt om.

DRYCK
Den här rätten kan man egentligen servera antingen ett vitt vin eller ett rött vin till, men tack vare syrligheten i de picklade rotfrukterna, faller valet hellre på ett vitt vin. Gör man en buffé är vitt dessutom alltid ett mycket bättre vinval än rött. En passande vintyp är den av Grüner Veltliner från Österrike, den typen av vin fungerar väldigt fint till mildare kötträtter och pepparrot. Väljer man öl, kan man sikta på Tjeckien och en klassisk men rätt mild lageröl.

Vintips: 2009 Grüner Veltliner Klassik (Hiedler), Kamptal/Österrike. Nr 6278/111 kr.

Öltips: Krusovice Imperial (Kralovski Pivovar), Tjeckien. Nr 1528/15,40 kr.

Agneta Elmegårds nischade favoriter

av Agneta Elmegård, Aftonbladet
Skärmavbild 2011-02-25 kl. 17.39.11.png

 

Personliga doften

Parfymhus: A Different Company som drivs av parfymörerna far och dotter Jean Claude och Céline Ellena samt designern Thierry de Bacchmakoff.

Namn: ”Sublime Balkiss”

Skärmavbild 2011-02-25 kl. 17.42.36.png
A Different Company

 

Bakgrund: Exklusivt haute parfumerie med rötterna i Grasse, som bland annat arbetat för Hermés.

Doftnoter: Modern cypredoft med patchouli, viol, blåbär, ekmossa och kakaopuder.

Så får du tag på den: www.thedifferentcompany.com. 90 ml edp/1200 kr

Agnetas kommentar: Korridorvältare. Alla kommer att fråga vad det där är för doft. Håller dessutom hela dagen – och natten.

Ultrafeminina

Namn: ”SIWA”

Skärmavbild 2011-02-25 kl. 17.45.11.png
”Siwa” by Memo

 

Parfymhus: MEMO som drivs av näsan Clara Molloy

Bakgrund: Småskalig parfymstudio i Paris som gör parfymer inspirerade av olika kulturer och exotiska destinationer. ”Siwa” är en känd oas i Egypten och doften sägs vara inspirerad av Kleopatra och Alexander den stores kärlekssaga 300 f.Kr.Doftnoter: Kanel, aldehyd, popcorn, whiskey, påsklilja, mysk.

Så får du tag på den: på Harvey Nichols eller Galeries Lafayette. www.mymemo.com. 50 ml edp/690 kr.

Agnetas kommentar: Upptäckte den här doften när jag var i Japan och blev helt såld. Feminin vaniljdoft men inte påträngande. Härlig sommardoft.

Lyxparfymen:

Parfymhus: ETRO

Skärmavbild 2011-02-25 kl. 17.51.20.png
ETRO finns i ett 20-tal utförande

 

Namn: ”Musk”

Bakgrund: Kommer från det anrika italienska designerhuset Etro som började tillverka parfymer 1989. Har 24 dofter i sitt stall.

Doftnoter: Bergamott, citrus, cedar, verbena, sandalwood.Så får du tag på den: Cow parfymeri /NK i Stockholm

Agnetas kommentar: Gillar ”Musk”, som är en sofistikerad doft. Men föll nyligen pladask för deras ”Heliotrop”, som är en blandning av trolldeg och marsipan!

Kändisdoften:

Parfymhus: Etat libre d´orange

Namn: Tilda Swintons ”Like this”.

Skärmavbild 2011-02-25 kl. 17.54.07.png
Tild Swintons ”Like this” doftar ingefära

 

Bakgrund: Skotska skådespelerskan Tilda Swintons doft ”Like this”, är skapad tillsammans med excentriska franska parfymhuset Etat libre d´orange som ligger bakom dofter som ”Don´t get me wrong baby” och ”Fat electrician”. Näsan Mathilde Bijaoui har hjälpt narniaskådisen att skapa en spännande grön doft. 

Doftnoter: Ingefära, mandarin, pumpa, neroli, ros och mysk.

Så får du tag på den: www.etatlibredorange.com. 50 ml edt 790 kr.

Agnetas kommentar: Ovanlig doft som växer med tiden. Gillar ingefärdominansen.

(Tilda Swinton beskriver sin egen doft i reklamen så här: ”Ibland lämnar själen kroppen. De som inte tror på det. Be dem gå in genom dörren till mitt hem, ” like this”. Som en liten vindpust som träffar ögat – ”like this”. Jag har aldrig varit mycket för dofter i flaskor, dofter för mig är förknippat med platser, ett tillstånd eller naturlighet, ”like this”.)

Svenskproducerat:

Parfymhus: Byredo Perfumes

Namn: Oud Immortel, unisexdoft

Skärmavbild 2011-02-25 kl. 17.55.47.png
Svenskproducerat av Ben Gorham

 

Bakgrund: Byredos fjortonde doft tänkt som en lansering för mellanöstern, men grundaren Ben Gorman ändrade sig och det tackar vi för. Ämnet oud (en slags kåda) utsöndras av örnträdet som en reaktion på att det blivit angripet av en specifik mögelsort. Vanlig i 1920-30 -talsparfymer.

Doftnoter: rökelse, patchouli, kademumma, papyrus, tobakslöv, mossa.

Agnetas kommentar: En doft som inte lämnar någon oberörd. Är garanterat en snackis bland parfymnördar. Art deco doft med twist. Du hittar den på www.byredo.com

Designerdoften: 

Parfymhus: Maison Martin Margiela

Namn: ”Untitled”

Skärmavbild 2011-02-25 kl. 17.58.13.png
”Untitled” är min favorit

 

Bakgrund: Den avantgardistiska belgiske designern Maison Martin Margiella från Antwerpen har släppt sin första doft. Lika speciell som hans kollektion.

Doftnoter: Galbanum, box green, lentiscus, rökelse, bitter, apelsin.Kostar: 30 ml edp 560 kronor på www.colette.fr 

Agnetas kommentar: Doftar kärvt, träigt och grönt. Lika speciell som hans kläder. Min favorit just nu.

Kändisarnas val:

Namn: ”Usiku”

Perfymhus: Jo Wood organics

Skärmavbild 2011-02-25 kl. 18.03.19.png
Jo wood har gjort flera ekologiska dofter

 

Bakgrund: Rollingstonesfrun Jo Wood har inte legat på latsidan sedan skilsmässan från Ron. 4 dofter har hon tillverkat som snabbt blivit kändisar som Kate Moss och Jerry Halls favoritdofter.

Doftnoter: Kardemumma, vetiver, salvia, koriander, cedarwood och ingefära.

Så får du tag på den: på eleven.se 50 ml edt/ 540 kr.

Agnetas kommentar: Sensuell kryddig doft. Alltid slutsåld på hennes egen sajt. Bra ekologisk parfym som håller länge.

Samlarparfymen:

Namn: ”Liquid crystal” 

Parfymhus: Agonist

Skärmavbild 2011-02-25 kl. 18.05.47.png
Agonist för samlaren. Foto: Mikael Göthage

 

Bakgrund: Spejsad samlarparfym i 100 exemplar skapad av den kände grassnäsan Fabrice Pellegrin som gjort dofter för Thierry Mugler, Diptyque och Hermés. Den häftiga flaconen är handblåst av Kosta Boda designern Åsa Ljungnelius och varje flaska är unik.

Doftnoter: Bergamot, vetiver, lavendel, klöver, praliner.Så får du tag på den: på NK 50 ml kostar 6300 kr.

Agnetas kommentar: örtig och personlig doft.

Mystiska:

Parfymhus: Escentric Molecules

Namn: Molecule 01

Skärmavbild 2011-02-25 kl. 18.08.04.png
Molecule innehåller bara en enda doftmolekyl

 

Bakgrund: Innehåller inga doftnoter i traditionell mening utan en enda ingrediens eller molekyl, känd som ”Iso E super”. Beskrivs som en effekt, liknande den feromoner tros ha. Doftnoter: Inga. Beror på bäraren. Trä kan anas, men även rök och blommor. Unisex.

Så får du tag på den: på eleven.se 100 ml edt/ 975 kr.

Agnetas kommentar: Skum parfym som kommer och går i vågor. Antingen skrämmer man slag på någon eller så blir man som besatta av den.

Trendigt just nu:

Inte sedan 30-talet har de kvinnliga parfymerna innehållit läder-, harts- och tränoter, men nu exploderar de doftmarkörerna. Förmodligen en reaktion på hela nittiotalets melon-kokos- och fruktbombardemang i parfymerna.

Dregen & Pernilla – skönheten & odjuret?

av Kristofer F Olsson, Aftonbladet
ettan0227.png

”Han är inte klok, lämna honom”, fick schlageraktuella Pernilla Andersson höra från alla möjliga håll efter att hon och rockslusken Dregen blivit ett par.

Men olyckskorparna hade fel, Pernilla och Dregen gifte sig och Pernillas dröm om att bo på en ö i skärgården blev verklighet.
Två egensinninga artister med ganska lite gemensamt, kan tyckas. 
Hur det funkar läser du i Tore S Börjessons intervju med de båda i veckans Söndag. Pernilla och Dregen är noga med att inte blanda samman sina karriärer men Tore är ju Tore och till slut fick han komma på besök ute på Runmarö. Riktigt bra läsning, jag lovar.
En annan rätt sanslös historia i veckans tidning handlar om indiern PK som träffade Lotta, sitt livs kärlek, på en gata i New Delhi. Lotta var tvungen att återvända till Sverige men PK stod inte ut att leva utan henne. Han bytte allt han ägde mot en cykel och trampade hela vägen från New Delhi till Göteborg. 
I en butik nära dig på söndag och måndag, alltså.
Trevlig helg!

Mitt liv. Just här. Just nu.

av Tore S Börjesson

Var ute på mitt stamhak Harvest Home på Bondegatan 50 i SoFo i går och träffade två tjejer som nyss kommit till Stockholm. Fransyskor. De hade inte fixat hotell och Harvest stängde. Jag sa att de kunde sova hos mig. Det var inte mer än så. Skilda rum. Ändå – att gå iväg till jobbet i morse var mitt livs svåraste och jävligaste beslut.

sleep.jpg

Tores krönika 26/9-2010: Då var det nära att jag höll på att bli en bracka…

av Tore S Börjesson

ÖVER MIN DÖDA KROPP!

soffgrupp.jpg

Jag har genom åren av kvinnor blivit avkrävd mognad. En gång var jag 21 och Natalie avkrävde mig det: mognad.

Det tyckte jag var övermaga. Hela poängen med att vara 21 är väl att vara omogen? 

Men, okej, hon var medelålders, 31, och jag hyste ett visst medlidande… 

– Ge mig ett exempel på mognad, sa jag. 

– Jag har sett en bokhylla och en soffgrupp och nu vill jag att vi lägger hälften var och INVESTERAR i det TILLSAMMANS, att vi har ett PROJEKT. 

Projekt. Det ordet  också! En cocktail av is och syra sköljde genom mina vener. Med ett ord: ångest.

Var det inte det här jag hade anat, att mognad innebar att gå och titta på möbler, att mognad var granne med döden. Borde jag ha gjort slut där och då? Naturligtvis, men min vana trogen gick jag på tvärs mot förnuftet. Så där stod jag nu och kollade på den fulaste soffgrupp och bokhylla jag sett. Jag kunde inte stå för det här. Det kunde komma ut. Snacket kunde börja gå på stan, att Tore tappat greppet och blivit en bracka. 

– Allt jag står för faller, alla mina ideal raseras, om jag blir delägare till dessa möbler. Jag vägrar, sa jag. 

– Gud vad du är OMOGEN, sa Natalie. 

Jag kollade in priserna på möblerna och sa att jag skulle ge henne hela summan mot att INTE bli delägare till dessa möbler.

Jag var stolt, att betala för att förbli egendomslös, en programförklaring med vackra, poetiska dimensioner. 

– Gör vad du vill, men köp möblerna för dina egna pengar, och använd mina pengar till nåt annat! 

Hon drog till Thailand med några polare och jag var kvar hemma på Söder och hade det gott med grabbarna på Black horse inn på Bondegatan. Jag var väldigt ung, väldigt fattig, väldigt omogen och väldigt lycklig. 

När mogna Natalie, 31, kom hem efter två veckor sa hon: 

– Sätt dig, jag har nåt att berätta. 

Jag satte mig. 

– Jag har varit otrogen hela semestern. 

Han var tydligen britt och läkare och hette Gregory. Jag tog in infon, begrundade den och svarade: 

– Det var det värt. 

Sida 1 av 7
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB