Jag minns fortfarande känslan när jag stapplade ut från biografen där jag sett Lars von Triers Melancholia. Jag sneglade upp mot himlen, väntade mig nästan att se en främmande planet där, på väg att krocka med jorden, utplåna mig och ungefär allt annat. Melancholia kom så mycket närmare inpå än svulstig, hjärndöd undergångporr som 2012 och Day after tomorrow.

Om undergången -tidigare var reserverad för actionäventyr har den börjat dyka upp i alla möjliga genrer de senaste åren, och det i ”fina” filmer.
I -Oscarsnominerade Beasts of the southern wild var det polarisarna som smälte. Steven -Soderbergh gav oss alla bacillskräck med Contagion, där en supersmitta nästan utrotade mänskligheten. I The Road vadade Viggo Mortensen runt med sin son i aska och damm och duckade för kannibaler – och det var ändå ett lågmält drama. Häromveckan -hyrde jag Seeking a friend for the end of the world, en olidlig kavalkad av indiefilmsklyschor. Steve Carrell jobbar med att sälja försäkringar (folk som hatar sina jobb -säljer ALLTID försäkringar). Keira Knightley är den mycket yngre, jättespeciella granntjejen som släpar runt sina vinylskivor överallt (spännande unga tjejer är ALLTID nostalgiska efter saker som de är för unga för, det kanske är därför de faller för dubbelt så gamla män?). Allt utspelas under de -sista veckorna innan en asteroid utplånar jorden.

Undergången är het just nu. Förmodligen för att vi lever i en skrämmande tid, där det blivit tydligt att det kommer att gå åt helvete om vi inte skärper oss. Genast. Men klimatkollapsen är så svår att greppa. Och det är så svårt att tro att det går att göra skillnad. Kanske är det därför nästan alla de här undergångsfilmerna, hur olika de än är, har en sak gemensam: Mänskligheten hotas av zombiesmitta, onda utomjordingar, kärnvapen, meteorer, den bibliska apokalypsen, vad som helst. Men hotet kommer utifrån. Det är inte vårt fel! Vi har inte oss själva att skylla! Världen får en tydlig fiende, som hjältarna kan bekämpa. Och det är förstås svårt att göra en film där Tom Cruise räddar världen genom att diska mjölkpaket och ta cykeln till jobbet. Även om det är sådana hjältar vi behöver mest.