Det har varit några goda år för rojalister – och för republikaner. Prinsessbröllop,  förlovning och födsel är rena ­festen för dem som med ivrigt intresse följer ­våra kungligheter.
Lika fint är det för en del motståndare till ­monarkin att få visa att de liksom står över massans fåfänga fjäsk.
Det lustiga med de här representanterna för god smak och omdöme är att de ofta gillar en viss sorts kungligheter.
Nämligen döda.
De briljerar gärna med kunskaper om vem som levde när, vem som var gift med vem, vem som var släkt med vem och vilken gubbe (eller, i fåtal förekommande fall, gumma) som efterträdde vilken. Och vem som drog ut i krig mot vem.
Döingar är historia – medan intresset för livs ­levande kungligheter anses vara något för intellektuella lättviktare.
Kan så vara. Eller så är det precis samma gamla mekanism som vanligt; det som är traditionellt manligt – historiska fakta, kalenderbiteri, krig – är högstatus medan det som alltid ansetts som en kvinnlig intressesfär – skönhet, kläder, relationer – är lågstatus så det bara slaskar om det.
Tycka vad man vill – dagens majestäter är ändå nutidshistoria. Du behöver inte precis sticka ­Estelles kofta enligt veckotidningarnas mönster (Vem GÖR för övrigt det?), men det kanske är värt att utan sarkasmer notera hennes existens.
Och även om kungahuset inte har samma ­betydelse som kungarna som drog ut i krig, rumlade om och hade ihjäl varandra, så fyller de en funktion.
För om hela internet och Twitter och hela tjottaballongen skulle explodera så att det inte fanns så mycket dokumentation kvar för eftervärlden, då skulle framtida forskare kunna studera barnen ­Bernadottes öden och äventyr kring millennie­skiftet. (Jag förutsätter som ni märker att kunga­huset lämnar dokument på vattenstämplade, ­syrabeständiga pappersark efter sig.)
De – eller deras val av livspartner – är som en snabbkurs i tidens anda:
Hade vi behövt ytterligare bevis på den extrema kroppsfixeringen och hälsohetsen hade vi haft ett
i Victorias make, den personlige tränaren och ­gymägaren.
Svärson nummer två är en kapitalist av modernt snitt, ingen tändstickskung eller möbelmogul som byggt ett imperium på fysisk tillverkning och med sina bara händer. Utan en fondförvaltare som bollar med fiktiva värden.

Och lika 2000-tal är personen som kan stå näst på tur, prins Carl Philips flickvän Sofia.
Dokusåpakändisarna är Kändissveriges meta­inslag. Inte kända för att ha skidat, sjungit, hoppat eller skrivit sig till berömmelse, utan helt enkelt kända för att vara kända.
Hade de alla varit i giftastagen ett eller ett par ­decennier tidigare gissar jag att de äktat i tur och ordning: en it-entreprenör från Silicon Valley, en journalist – troligen ett nyhetsankare känt från tv-rutan, vilket för övrigt var vad den spanske kronprinsen gjorde –, och en videojockey från MTV eller ZTV. En ­”supermodell” hade också kunnat komma på fråga.
Frågan är hur Estelle, hennes eventuella syskon och kusiner kommer välja att leva. Kommer de leva i regnbågs­familjer, gifta sig med en klimatforskande transa eller dottern till Östasiatiska unionens president?
Kanske gör de revolt – och ­skrider till altaret med ättlingar till andra kungahus?
Då kommer det bli riktigt goda år för rojalister.
Och republikaner.

Veckans krönikör:
Namn: Helena Utter.
Ålder: 43.
Familj: Normalstor.
Bor: I Stockholms västra förorter.
Gör: Chef för nyhets­feature och Wendela på Aftonbladet.

5 snabba:
Just nu kan jag inte släppa tanken på …
… salta bad! Missade dem den här sommaren. Och Östersjön räknas inte! Men barnen fick åtminstone fiska krabbor på Västkusten.
Jag är otippat bra på …
… att komma ihåg namn på personer. En väldigt opraktisk ­talang, eftersom folk ibland tror att jag har en hang up på dem eller är en stalker.
En bok alla borde läsa … 
… är Frihet av Jonathan ­Franzen för att det är en sådan härligt pladdrig relationsroman som nästan aldrig tar slut.
Senast jag grät …
… var för väldigt länge sedan. Sparar numera mina tårar till katastrofer,­ slösar inte dem på små motgångar.
På min gravsten bör det stå …
… ”Här under vilar ­stoftet av en tant som blev över 100 år ­gammal och dog lycklig – omgiven av alla de bästa människorna hon­ ­visste.”