Arkiv för February 2014

- Sida 1 av 1

Drycken på köpet med veckans Söndag!

av Söndagsredaktionen
juice_etta

Den här veckan finns det extra stor anledning att köpa Söndag – du får en hel förpackning med nektar på köpet.

Det är bara att fylla i kupongen som sitter på tidningen och byta den mot en valfri 1,75-liters ”Rynkeby 50” i din matbutik.

Mera då? Jo, vi har träffat Sven-Göran ”Svennis” Eriksson på hans herrgård hemma i Sunne. Svennis berättar öppenhjärtigt om resan från barndomen i Värmland till de stora arenorna runt om i världen. Om kvinnoaffärerna, relationen till barnen, framgångarna – och kriserna.

Du får också en stor guide till vitare tänder. Tillsammans med tandläkaren Eva Hultén har vi tittat på de metoder som finns och hur bra de fungerar.

 

 

Kategorier Veckans nummer

”Jag är välsignad med en musikalisk gourmet”

av Söndagsredaktionen

Britt_PeruzziMamma, snälla, kan vi äta krustader i kväll?
Ibland måste jag nypa mig själv i armen. När jag ser barn som ligger och skriker på golvet på Ica, eller apatiskt svarar köttbullar på frågan vad de vill äta. Jag slipper det.
Jag är välsignad med en minigourmet till dotter.
Inte vet jag vad era sötnosar vill ha till fredagsmys men vår sexåring börjar redan på morgonen slicka sig om munnen och förankra sina preferenser:
Krustader med Skagenröra, små brunsvarta, lite­ skrynkliga oliver från Provence, Parmigiano-Reggiano (i robusta bitar), och så favoritchipsen på skånsk Bjärepotatis.
Hon är redan stammis i husmanskosthörnet i stans saluhall som Gud förbjude att vi lämnar utan ett gäng jordgubbar doppade i choklad och kokos.
Havskräftor, löjrom på rårakor, franska macaroner i smaken karamell …

Dotterns smakvanor kan ibland – ur fiskpinne­perspektiv – ta sig groteska ekonomiska uttryck. Men det är värt varenda krona att följa hennes smaklökars utveckling, och en ynnest att ha med henne på restaurang. Senast valde hon knaperstekt anka med tre pumpavariationer. När nästan hela tallriken var länsad råkade självaste prisbelönte kocken gå förbi, tvärstannade och satte sig på en pall bredvid henne.
– Tyckte du om det där?
– Jaaa …
Jag är välsignad med en livsnjutare på sex år vars ögon glittrar när fest kommer på tal. Och som är den första att utbringa en skål för att starta partyt.
Visst får även vår dotter ibland psykbryt efter ketchup, Hönökaka och kaviar. Hon är mänsklig. Ketchup gör henne obeskrivligt lycklig.
Två matintresserade föräldrar till trots går barns smak tydligen sin egen, förunderliga väg. Ibland tvärs över jordklotet.
Eftersom vår dotter är adopterad från Kina var det inte självklart hur, eller ens om, övergången till våra smaker skulle gå. En något överspänd oro, skulle det visa sig.
Sjunde kvällen i Peking spelade vi högt och ­bokade bord hos en före detta matematikprofessor som hade öppnat gourmetkrog influerad av det gamla kejsar­köket. Med haklappen på plats toppade vår älskling sin kvällsmat med den kinesiska specialiteten snögroda, serverad med skum i ett shotglas.
Åttonde kvällen gjorde vi helt om och tog taxi till en italiensk krog i finanskvarteren. Hur det gick finns det också bildbevis på: Bolognesesås runt den söta puss­munnen, sneglandes på mammas glas med pinot noir.

Nej, hon dricker inte vin. Så klart. Men hon har fått doppa lillfingret i en flute under en ­resa till Champagne.
– Gott, mamma!
Samma välsignelse har drabbat oss när det gäller hennes musiksmak. Sean Banan står högt i kurs i Mello­-tider, men annars svävar vi mest runt som i en skön medelhavsk 60-talsfilm hemma hos oss.
– Mamma, vill du lyssna på jazz, ­Pavarotti eller Volare?
Alltså, Volare som i den italienska slagdängan från 1958! Och si, hon kan refrängen på italienska. Volare, oo, cantare, oooo.
Ännu härligare blir det när ­hennes båda passioner mat och musik krockar.
En lördag hade mamma och dotter avnjutit köttbullar med lingon och saltgurka i två bar­stolar i saluhallen och var mätta och lyckliga. Den senare tydligen så lycklig att hon var tvungen att skråla ut sin glädje.
– Voooolaaaaaare …
Det blev en oväntad musik-kulinarisk upplevelse. Som lät så mycket bättre än Ica-skriken.
Jag är välsignad, med en musikalisk ­gourmet.

Veckans krönikör:
Namn: Britt Peruzzi.
Ålder: 47.
Familj: Man och 6-årig dotter. Bor: Kungsholmen, Stockholm.
Gör: Är nyhetsreporter.

3 snabba:
I mitt kylskåp finns det alltid … 
… marmelad av Mirabelleplommon. Till nygräddade pannkakor och pressad citron.
just nu kan jag inte sluta tänka på …
… färgnyanser med namn som Hardwick white, Orangery- och St Giles blue. Ett -måleriprojekt hemma har spårat ur.
En låt alla borde lyssna på är…  
Rainy night in -Georgia… därför att den för-gyller det gråaste februariregnet.

Kategorier Krönikor

Nu drogar vi oss på smarta telefoner

av Söndagsredaktionen

VirtanenHjälp. Telefonbruket går inte att hålla på en lagom nivå. Det blir missbruk. Vi måste klippa laddarsladden helt. Annars tar telefonerna över. Det är hårt, jag vet. Men det är som med spriten.
Nyligen sa Sven Andréasson, professor i socialmedicin, att alkoholberoende personer inte ­behöver sluta dricka helt. Det går att lära sig att dricka med måtta. Myten om att man måste bli absolutist leder till att många av de 600 000 svenskar som dricker riskabelt inte söker hjälp.
De som tjänar pengar på beroendevård gick i taket medan andra forskare svarade att jo, vissa få som dricker för mycket kan lära sig dricka måttligt, men inte de vars nervsystem ockuperats av kung sprit.
I princip var det ingen som ville höra Andréassons tes.

Jag misstänker att traditionalisterna har rätt. Åtminstone om vi jämför med ett annat, må­hän­da mindre farligt, missbruk som dykt upp ­efter den största revolutionen i våra liv sedan … ja jag vet inte … elektriciteten? Världen har blivit helt ­annorlunda sedan internet kom, och i synnerhet efter explosionen av smarta telefoner.
Att ”knarka dvd-boxar” är passé, i dag knarkar vi smartphones.
Att det leder till att våra barn aldrig kommer att lära sig läsa böcker tar jag för givet, men också till att en massa fysisk gemenskap går förlorad när alla sitter med varsin platta där vi förr satt framför tv:n ihop eller ännu tidigare läste en bok i grupp. Eller – pratade! Minns ni när vi pratade med varandra? Minns någon ens hur vi levde före sms? Jag antar att vi måste ha ringt varandra då. Nu sitter vi på bussen eller går på gatan i våra helt egna världar, exakt de världar vi valt själva.
Författaren Bengt Ohlsson kallade det träffande för ”frånvarons gemenskap” i ett Dagens ­Nyheter-kåseri den 26 januari. Så konservativt, men så sant.
Den smarta telefonen är ljuvlig. Vi kan ständigt prata, gilla, läsa, tycka och svara. Vi kan se våra ­filmer och lyssna på vår musik och jag skulle ju ­bara googla en grej – men när jag tittar upp igen inser jag att det gått 20 minuter och bredvid mig sitter min fru med sin telefon, på andra sidan ­sitter ett barn med sin läsplatta och framför tv:n sitter två andra barn och tittar på Smurfarna.

Precis som sprit är ljuvligt i lagom dos är ­mobilen ljuvlig i lagom dos. Men det går ju inte­ att surfa lagom! Det är lätt att bara dricka två stora stark, att surfa i ­bara 30 minuter om dagen är omöjligt. I telefonen fastnar man, det händer så mycket där­inne. Och plötsligt sitter man på parkbänken utan barn och ­familj men med fyra olika dator­skärmar framför sig …
Varje ”gillar” man får är en ­liten dopaminkick. Och de är ju en utmärkt barnpassare när man själv är trött. Vill du spela Toca Boca på min telefon, kära barn (så kan jag kolla nyheterna i lugn och ro på en annan skärm)?
Mitt problem är att det är mitt jobb. Som journalist förväntas jag hänga med. Jag kan inte lägga ­telefonen på hyllan och nöja mig med att läsa ­papperstidningarna dagen efter allt hände. Så jag är fast.
Men du? Vad har du för ­ursäkt? Eller tillhör du den lilla skara som faktiskt kan hålla ­telefonbruket måttligt?
Grattis, du är unik. Njut.

Veckans krönikör
Namn: Fredrik Virtanen.
Ålder: 42.
Familj: Fru Karolina Ramqvist, författare, tre barn.
Bor: Södermalm, Stockholm. 

5 snabba!
I mitt kylskåp finns det alltid…

… finkorv, typ äkta salsiccia eller chorizo. Då kan man alltid laga någon mat.
En låt alla borde lyssna på är… 
… The times they are a-changing med Bob Dylan därför att den ständigt är aktuell.
Min vision av himlen är… 
… en sandstrand i solen där det är så dyrt att surfa att jag lämnar telefonen på hotellrummet.
Stötte jag på mitt 17-åriga jag, skulle jag säga … 
… ”Var inte så orolig grabben, det kommer att ordna sig, men plugga ordentligt”.
Jag skulle vilja skälla ut … 
… Plura Jonsson för att han ägnar tiden åt att vara kock i stället för att göra konstverk med Eldkvarn. Men jag unnar honom tv-pengarna.

 

Kategorier Krönikor

Missa inte veckans Söndag!

av Söndagsredaktionen
140223_sondag_LOW

Vissa bor i lägenhet, andra bor i villa eller radhus. Sedan finns det några få som bor i slott.

Söndag har varit hemma hos familjen von Schwerin som bor i det 3 000 kvadratmeter stora Skarshults slott utanför Eslöv.

På tredje våningen finns ett skelett som barnen kallar för Möller, i källaren ligger de gamla fängelsehålorna – och i ena flygeln brukar Carl Philip bo. Annars skiljer sig inte vardagstillvaron så mycket från andra familjers.

”Vi lever ett Svenssonliv med fredagsmys, Mulle och handboll med barnen på helgen”, intygar Alexandra von Schwerin.

Den tunna täckjackan har blivit ett av vinterns hetaste plagg. Vår stylist visar de bästa fynden i alla prisklasser – buget, mellan och lyx.

I veckans resereportage beger vi oss till Sonoma, ett charmigt vindistrikt norr om San Fransisco. Här finns fler än 300 vingårdar och gott om möjligheter att både äta och dricka gott!

Kategorier Veckans nummer

Jämfört med Paula hade jag en enorm tur

av Söndagsredaktionen

erikascottbloggNYPlötsligt anade jag i ögonvrån att det stod någon i hallen. Jag blev inte rädd, snarare förvånad över sällskapet, eftersom jag på den här tiden varken hade man, barn eller inneboende. Rimligtvis borde jag alltså vara ensam. Men det var jag inte. Det stod en okänd kvinna i mitt hem och när hon märkte att jag uppmärksammat henne, hasplade hon ur sig:
– Andersson?
– Nej, de bor en trappa upp, svarade jag.

Det hela var över på några sekunder, och konstigt nog reflekterade jag inte speciellt mycket på händelsen. Tänkte att hon nog hade begått ett ärligt misstag, hyreshuset var nybyggt, våningarna många och dörrarna i trapphuset förvillande lika.

Inte förrän jag stod i Icakassan många timmar senare och saknade min plånbok, slog det mig att kvinnan inte alls hade gått fel. Hon hade snarare känt på ett gäng handtag i portuppgången, tills hon hittade en dörr som var olåst. Som min. Och bingo! Där hängde ju min handväska på en krok, precis inom räckhåll. För en fingerfärdig, fräck filur var det sedan en barnlek att fiska upp min plånbok. När jag stöldanmälde incidenten sa polisen att en liga härjade i mina Söderkvarter och att jag verkligen borde låsa om mig i fortsättningen.

Jag hade tur, ändå. Det jag förlorade gick att ersätta. Värre var det för Paula, som blev våldtagen av en främmande man som också hade traskat rakt in i hennes olåsta hem. Paula förlorade sin tillit, sin självkänsla och, till slut, sin vilja att leva. Läs hennes starka berättelse på sidorna 30–33.

Till sist: Glöm inte att låsa om er.

Kategorier Krönikor

Bortom snöglopp och galoscher

av Söndagsredaktionen

erikascottbloggNYSolen har inte visat sig på flera dagar och det snöar horisontellt. Trots att jag kisar i motvinden, går det inte att värja sig mot snögloppet under den korta promenaden från pendeltåget till jobbet. Jag befinner mig visserligen på Klarabergsviadukten – inte K2 – men ett par skidglasögon vore på sin plats och jag undrar hur den propre mannen, som väntar på grön gubbe bredvid mig, skulle reagera om jag plötsligt fiskade upp ett par Bollé-brillor ur handväskan.

Inte alls, förmodligen. Möjligen skulle han snegla lite undrande på mig innan han klafsade vidare i sina orange Swims, gummigaloscherna som påminner om gigantiska ankfötter och har blivit en het modedetalj i den stockholmska saltsörjan.

Att det är fler än jag som längtar bort den här vintermorgonen blir tydligt när jag loggar in på datorn. Först får jag en virtuell örfil i form av en väninnas Facebookstatus: ”3,5 vecka kvar till värme, sol, palmer och milslånga stränder i Thailand”, och min man, Dan, har skickat ett mejl som tipsar: ”Mallorca – våning i första havslinjen”.

I vanliga fall brukar jag ignorera makens många Blocket-mejl, men i dag både klickar jag på länken och fastnar i ett eget sökande. Jag hittar direkt tre objekt i San Augustin, strax väster om Palma, där vi hade en underbar vecka i somras. Låter mig lockas av mäklartexter som manar: ”Passa på!” och: ”Fantastiska priser just nu på Mallorca”.

Och enligt experterna är det inte bara tomt säljsnack. Just nu är det billigare än på länge att köpa boende i solen, så jag fortsätter scrolla bland bilderna på solstolar, havsutsikter och det blågröna Medelhavet. Förflyttas i ett nafs från minusgrader, snöslask och gråväder till 30 plus, pinfärska skaldjur och iskall cerveza. Drömmer mig bort.

Till en tillvaro som varken kräver skidglasögon eller galoscher.

Här vill jag vara snart! 

IMG_4250
Kategorier Krönikor

Vinexperten: Så bra är kändisvinerna

av Söndagsredaktionen
140216_sondag_LOW

Vad finns det för likhet mellan Hollywoodfrun Maria Montazami och rockbandet Kent? Jo, båda har lanserat sitt eget vin. Och de är inte ensamma, Lasse Stefanz, Per Morberg och Per Gessle är bara några av våra svenska kändisar som numera går att hälla upp i vinglaset.

Men hur bra är kändisvinerna egentligen?

Söndags vingigant Mischa Billing har fingranskat 12 röda viner som saluförs med ett känt ansikte på flaskan. Många får underkänt, några får godkänt och ett vin kammade hem full pott. Köp veckans Söndag så får du reda på hur det gick!

Att bli överfallen av en främling i sitt hem är en mardröm. När Paula, 30, gick ut med soporna tog sig en man in i hennes lägenhet. Paula blev våldtagen och hamnade i en nedåtgående ångestspiral under flera år. Men till sist hitta de hon en väg tillbaka till livet.

Missa inte heller veckans mode med en stor guide vårens snyggaste jeans, åtta sidor kryss på skrivvänligt papper och nya 5:2-recept!

Kategorier Veckans nummer

En pervers sysselsättning som kan pågå i dagar

av Söndagsredaktionen

markuslarssonforwebbBöcker kom först. Långt innan min stackars mamma tvingades leta ­efter fyra Neil Young-album – hon fick
en lapp med titlar och noggranna instruktioner – när hon åkte ner på jobbkurs
i Stockholm, var biblioteken världens bästa rum.
Kiruna hade flera stycken, men jag föredrog de mest välsorterade bokhyllorna på Lombolo­skolan och Stadsbiblioteket. Kunde stå i timmar och försöka humma på ett vuxet vis och fundera på vilka tegelstenar som skulle följa med hem.
Det var mycket att ta hänsyn till. Tjockleken, omslagen – blod, svärd och kusliga hus hade förtur – och om Stephen King nämndes någonstans på pärmarna.
Hmm. Hm? Huh-hm!

Kiruna var nere med sport. Man skulle, särskilt om man var just ”man”, helst jaga puck, joxa boll eller valla skidor. Prövade det mesta, till och med den undanskymda och rekylfria subkulturen luftgevär. Siktade som en get.
Jag förstod exempelvis aldrig riktigt poängen med folk som yrade runt på en avgränsad yta
i shorts. Att lyckas få en boll i nät flest gånger på konstgräs var ett fett: ”Jahapp?”, jämfört med att möta en eldsprutande drake under en läslampa.
Lånekortet var ett VIP-pass till demoner och spöken, trollkarlar och alver, varulvar och robotar, slott som färdades i tiden och intergalaktiska delfiner. Fördelarna med böcker var gränslösa. Att kunna färdas till Nangijala, Midgård eller Derry en helt vanlig tisdag i februari utan att ­behöva röra på fötterna, var kanske den mest ­bekväma förmånen.
En annan var att man kunde läsa om barn­förbjudna saker långt innan man tilläts se dem på bio (det var åtminstone en stor grej före internet). Läsning uppmuntrades av mina föräldrar. Det var det finaste de kände till. Och de kunde ju inte veta att deras välartade son satt och förkovrade sig i berättelser om clowner som slet armarna av barn.

Förut var böcker nyttiga. I dag har formatet, ­bara genom att våga vara sig själv, blivit samhällskritik.
Fritiden invaderas av Facebook, Twitter och ­Instagram – en totalitär rörelse där du kartlägger dina vänner och företagen kartlägger dig. Man ska, utöver att tvätta och städa och diska och träna och annan grundläggande markservice, helst vara uppkopplad via tv:n och telefonen och datorn och ”paddan” och fan och hans teknikmoster. Gärna samtidigt. Färre ska jobba för fler. Färre har fast anställning. Stressen härskar överallt. Tiden räcker inte till.
I det i-landsklimatet blir en person som lugnt sjunker ner i en bok, ett störningsmoment i klass med att någon drar naglarna över en ­jättestor svart tavla.
Vad håller hen på med? Mitt på dagen, dessutom. Hen verkar inte ens vara ansluten till ­internet? Kan man koppla upp en pocket? Vem tror hen att hen är? Hen kan inte vara riktigt klok.

Att läsa innebär i all sin enkelhet att koncentrera sig på en sak i flera timmar utan att kommunicera med omvärlden. Ja, ibland kan den perversa sysselsättningen ­pågå i flera dagar. Känn på det ett tag.
Alla som lydigt anpassar sig till samtiden riskerar att sluta som hårt piskade tidsslavar.
Men den som vågar försvinna in i en bok blir tjuren Ferdinand – en sann rebell med en egen korkek.

Veckans krönikör:
Namn: Markus Larsson.
Ålder: 37.
Familj: Mor, far, storebror, sambo.
Gör: Musik- och nöjeskrönikor i Aftonbladet. Samlar vinylskivor, gärna tillsammans med vännen och kollegan Joacim Persson.
Bor: I hyresrätt i Stockholm.

3 snabba:
Min vision av himlen är … 
… en värld där ingen tror att ­himlen finns.
I mitt kylskåp finns det alltid … 
… en och annan hylla.
Om jag var osynlig i en dag skulle jag …
… inte synas till på 24 timmar.

Kategorier Krönikor

Hus vid Medelhavet? Så blir drömmen sann!

av Söndagsredaktionen
140209_sondag_LOW

Första gången hon var med blev hon missförstådd och utskälld. Nu är Nour El-Refai tillbaka i Melodifestivalen – den  här gången som programledare.

”Jag var liten och ny förra gången och fick så mycket skit att jag bokstavligen ramlade ihop”, berättar Nour för Söndags Anna Flemmert.

Läs intervjun i veckans Söndag.

Har du någonsin drömt om att köpa ett eget ställe utomlands, ett hus i Spanien eller en lägenhet i Turkiet? Nu är det billigare än på länge, kanske någonsin. I tidningen får du följa med till svenskbyarna, ta reda på vilket land som passar dig bäst och kika på hus som är till salu.

Dessutom allt det du är van vid i tidningen: Kryss, Malena, veckans 5:2-recept, mode, skönhet, böcker, mat & vin och mycket mer.

Kategorier Veckans nummer

Sugen på pengarna? Då är det inte flunsan!

av Söndagsredaktionen
erikascottbloggNYDet var veckan då det var tänkt att vårt andra barn skulle komma till världen. Därför hade svärmor Chris rest de 20 milen från sitt hem i Londontrakten, till oss i Somerset, för att ta hand om vår förstfödde, Joel, 2,5 år.  

Det var bara ett krux. Alla tre – svärmor, min make Dan och Joel – låg däckade i influensa. Att jag samtidigt skulle krysta fram en bebis var inte aktuellt. I stället ­vaggade jag mellan sjuklingarna som en gravidversion av nurse Nightingale och servade mina patienter med het citronsmakande paracetamoldryck, rena lakan och vatten.

Dan var nog krassligast och växlade mellan att duscha iskallt och desperat trycka sig mot elementet i vardagsrummet, invirad i ett täcke, påpälsad i dunjacka och mössa.

Eftersom det var februari och värsta flunsasäsongen, intervjuades en brittisk läkare i frukost-tv om vad som kännetecknar ”the flu”, egentligen.

– Du ligger i sängen och ser en 100-pundssedel på trottoaren utanför fönstret. Reser du dig upp för att hämta den, har du inte influensa, svarade doktorn krasst.

Beskrivningen är nog korrekt. Varken Dan ­eller svärmor hade masat sig utomhus ens för Pippis kappsäck med guldpengar, och själv har jag bara haft ”the real deal” två gånger i mitt liv. Hittills. Peppar, peppar och ta i trä.

Kanske slapp jag flunsafrossan då, för 14 år ­sedan, för att mitt så kallade ”BF” (beräknade förlossningsdatum) inföll mitt under epidemin. Kanske är kroppen så fiffig att den besparar dig skräckkombon 40 graders feber och värkarbete. Jag tror då det.

I år motar jag bacillerna genom att tillämpa proffsknepen på sidorna 26–30. Storken är ju inte på ­ingång.

Kategorier Krönikor
Sida 1 av 1
  • Tjänstgörande redaktör: Johan Edgar
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB