Arkiv för April 2014

- Sida 1 av 2

Tävla om spännande bok + film om hjärnan!

av Söndagsredaktionen

Visste du att hjärnan bara väger ca 1,2 kg men behöver hela 20 procent av allt blod som hjärtat pumpar ut? Eller att mer än var tredje svensk någon gång drabbas av en hjärnsjukdom?

Nu har du chansen att vinna filmen Livet sitter i hjärnan som innehåller unika bilder av världsberömda fotografen Lennart Nilsson, samt boken Hjärnan (i ny utgåva) där du hittar grundkunskap om kroppens mest spännande organ, dess sjukdomar och aktuell forskning. Värde: 650 kr.

Tävla så här! Börja med att gilla Aftonbladet Söndag på Facebook (om du inte redan gör det). Svara sedan på frågan: Vad kallas hjärnans yttersta skikt?

Mejla svaret tillsammans med din adress till: sondagstavling@aftonbladet.se. OBS! Skriv ”Hjärnan” i ämnesraden. Du kan även skicka ett vykort till: Aftonbladet Söndag, 105 18 Stockholm. Märk kortet med ”Hjärnan”. Glöm ej att ange din adress! Svaret vill vi ha senast måndagen den 12 maj. Vinnaren presenteras på Söndags sajt och Facebook-sida.

Psst…vann du inte? Både filmen och boken finns att köpa på hjarnfonden.se!

Hjärnan
Kategorier Tävlingar | Kommentarer

Jag tar klivet ut ur garderoben

av Söndagsredaktionen

erikascottbloggNYMin läggning är tämligen ovanlig. Somliga skulle kalla den pervers. Själv har jag haft den så länge jag kan minnas, men driften är inget jag skäms över, tvärtom. Jag har inga som helst problem att ta ett rejält kliv ut ur garderoben och erkänna: JAG ÄLSKAR ATT STÄDA.

Att dra lakanen av sängarna, ställa fönstren på vid gavel, hänga ut mattorna på balkongen och vrida upp Spotify på högsta lagliga volym, samtidigt som jag snor runt med trasa, såphink och dammsugare är, för mig, rena terapin.

Helst fejar jag på fredagar, så att helgen kan firas i ett lugn som andas ordning, reda och renhet. Att ställa fram frasiga tulpaner på köksbordet, hälla upp ett glas vin och preppa fredagsmyset i en lägenhet som doftar nyvädrat och grön Grumme är … alldeles, alldeles underbart.

Förmodligen är ådran ärvd. Min mormor Helga jobbade som piga i sina unga år och brukade säga: – Det är spisen och toaletten som skiljer folk från folk. Ett herrskap kunde vara hur fisförnämt som helst, men om ugnen var mer än lovligt lortig eller badrummet ingrott, var de ”ingen bra sort”.

Personligen lägger jag ingen värdering i hur andra sköter sina hem, men får snudd på stressutslag om mitt eget är oskurat. Jag kan definitivt inte slappa i tv-fåtöljen om disken står framme eller hallgolvet knastrar av grus.

Maken, som har en bra mycket högre stöktröskel än jag, tycker att jag överkänslig. Han förstår inte heller varför jag får spunk över obäddade sängar och kuddkaos i vardagsrumssoffan. Och jag vet faktiskt inte. Bara att jag redan som lill-liten njöt av nymanglade lakan, ordning i strumplådorna och doften av Ajax glasrengöring.

Perverst? Kanske. Men så länge det inte skadar någon annan – what’s the harm?

Vårens bästa roséviner!

av Söndagsredaktionen
 140427_sondag_LOW

Våren är är här och när värmen kommer är vi många som gärna tar ett glas rosé.

Aldrig förr har rosévin varit så populärt som nu. Men vilken flaska eller box ska man välja?

I veckans Söndag har vår vinexpert Mischa Billing noga testat vårens nyheter och utsett de 15 bästa.

När vi ändå njuter av vårvärmen är det lika bra att tända grillen också. Den forne Latin Kings-sångaren Dogge Doggelito bjuder på fem godsaker att rivstarts grillsäsongen med.

Själv ska jag testa entrecôte med chimichurri, det låter som en riktig hit!

Den här veckan är det också 30 år sedan Amelia Adamo startade den allra första Söndagstidningen här på Aftonbladet. Så självklart är det Amelia som pryder vårt omslag och inne i tidningen hittar du vår långa intervju med hela Sveriges magasinsdrottning.

Ha en bra vecka!

Jag hade slutat drömma

av Söndagsredaktionen

Zandra_lundbergJag vet inte när det hände.
Jag vet bara att jag är väldigt ledsen att det hänt.
Kanske är det allt stressande hit och dit – från bussen, hem, till gymmet, via affären. Det är som att jag sakteligen, ju äldre jag blivit, varsamt monterat ner min tankeverksamhet. I stället har jag satt på autopiloten och lutat mig tillbaka och låtit livet sköta sig självt.
Det här blev väldigt tydligt när jag insåg att jag slutat drömma.
Jag gick en kurs i personlig utveckling för ett år sedan. På kursen blev vi ombedda att skriva ner våra drömmar. Vi fick skriva ner precis vad som helst! Ingen skulle se vad vi skrivit ner efteråt, det var bara för vår egen skull.
Redan här fick jag problem.
Jag kände mig nämligen tvungen att vara realistisk.
Så jag skrev att min dröm var att ha råd att ­köpa en tvåa i stället för en etta. Det här motiverade jag med att det ju ”vore så skönt med ett ­extra sovrum”. Det här var en rimlig dröm, tyckte jag. Genomförbar inom åtminstone ett år.
”Skriver ni ner vad ni innerst inne verkligen drömmer om? Brer ni på vad allt vad ni orkar?” frågade kursledaren.
Jag tittade ner på mitt papper.
Äh, vad fan tänkte jag för mig själv och strök tvårummare. Trerummare vill jag ju egentligen ha. Med högt till tak och öppen spis. Nu kände jag mig nästan generad som svävat ut så mycket.

Nu i efterhand inser jag ju att det där inte var min dröm. Jag vågade helt enkelt inte ta i mer! ­Inte ens i mina stackars tankar vågade jag drömma stort. Jag var så fast i tänket med att jag måste utgå från mina förutsättningar för stunden. Jag måste tänka kritiskt och förnuftigt. Det är viktigt.
Ju mer tillåtande och snällare jag blev mot mig själv desto mer vågade jag. Jag klämde i med att jag skulle vilja ha ett gult hus på landet. En lummig gård med äppelträd och lupiner. En stor ­veranda där jag kunde dricka morgonkaffe i ­solen. Ett litet kontor där jag kunde sitta och skriva på dagarna.
Men det dröjde inte länge innan drömmen ­dödades av andra tankar: Var skulle den här gården ligga? Vad skulle den kosta? I Stockholmsområdet kan den ju inte ligga, det är JÄTTEDYRT där! Ska du i så fall flytta? Vad ska du försörja dig på där? Och hur ska det bli på vintern, när det är snorkallt och inte ens plogbilen kommer fram? Börjar du bli hagalen?

Det har tagit ett år. Men i dag har jag kommit så långt att jag vågar uttala min riktiga, verkliga, innersta dröm.
För visst, jag skulle vilja ha ett litet hus på landet. Men om jag verkligen fick drömma precis hur stort och galet som helst skulle jag vilja bo i en liten stuga i en bergsby kring medelhavet. Ha en veranda där jag kunde sitta på kvällarna med ett glas rött och se vågorna rulla in från havet. Jag skulle vilja bli yogalärare, skriva ­romaner och ha minst tre hundar.
Det är ingen märklig dröm. Den är s­äkert rätt vanlig. ­Ändå tog det ett års jobb för mig att uttala den för mig själv.
Det kanske aldrig blir så. Det är fortfarande bara en dröm.
Men jag har i alla fall ha en.
Och drömmar kan slå in.

Veckans krönikör:
Namn: Zandra Lundberg.
Ålder: 26 år.
Familj: Sambon Christian och valpen Stoffe.
Gör: Frilansande reporter och krönikör.
Bor: I en lägenhet i Enskede.

4 snabba:
En person jag gillar skarpt…
… är författaren Elizabeth ­Gilbert för varje gång hon öppnar munnen säger hon någonting klokt.
Jag ångrar aldrig att…
… jag skaffade hund. Mitt liv är 200 procent roligare numera (orkar knappt minnas tillbaka på den torftiga tillvaron innan).
Vann jag en kopiös mängd pengar…
… skulle jag öppna ett självhjälpsbokskafé bara för att testa om det skulle funka.
Om jag var universums allsmäktige härskare…
…skulle jag para ihop alla människor så de fick leva med den de passar allra bäst ihop med.

Kategorier Krönikor | Kommentarer

15 sidor kryss i veckans Söndag!

av Söndagsredaktionen
140420_sondag_LOW

På påskdagen är det dags för ett nytt nummer av Söndag. Och den här gången får du extra mycket på köpet, 100 fullspäckade sidor!

Inte minst alla ni som gillar att lösa kryss får sitt lystmäte, vi har fördubblat antalet sidor med kryss, knep och knåp. Mer då? Jo, vi har samlat 69 hus runt om i landet som går att hyra i sommar. Allt från vackra korsvirkeshus på Österlen, via röda stugor på Öland och i skärgården till det perfekta fiskestället i Norrland.

Söndags Magda Gad har träffat Jackie Ferm, dotter till nyligen frigivna Lars Ferm. Eller Lars-Inge Svartenbrandt som han tidigare hette.

”Människor med min bakgrund blir det aldrig något av. Men jag bestämde mig till slut för att jag ändå vill ha ett liv”, säger Jackie Ferm i intervjun.

Missa inte det – och glad påsk!

Vi är en nation av fiskeexperter

av Söndagsredaktionen

svante_lidenKolla in den här lilla bilden. Morsan tog den sensommaren 1959 vid Strömsborg i Sollefteå.
Där står min elegante morfar Nestor med golfbrallor, keps och metspö.
Där bredvid står jag och min kompis Ivar Fors och beundrar.

Skärmavbild 2014-04-17 kl. 11.05.22

Bakom oss flyter Ångermanälven fram. Det här var flera år innan kraftverket skulle sabba Sveriges vackraste stad.

Ovanför, uppe på nipkanten ligger T3. Regementet som tillsammans med I21 gjorde Sollefteå till en av landets mest befästa städer. Det kom ett par tusen grabbar till regementena varje år. Det betydde två saker: Att Sollefteå hela tiden fick intryck utifrån som gjorde stan till nåt helt annat än den isolerade avkrok den är i dag. Och alla tjejer i stan fick en närmast megalomanisk självbild eftersom tjejer var en akut bristvara.
Det blev vi i och för sig inte varse förrän senare. Det skulle dröja innan tjejer blev intressantare än abborrar och spigg och annat som simmade omkring nere vid Strömsborg.

Det var en fullständigt livsfarlig lekplats. Vi kunde inte simma och forsen och älven var sko- ningslösa mot den som råkade trampa snett.
– Kommer du hem och har drunknat åker du på stryk, morrade farsan.
Nestor har stått på post bakom flötet halva dan när Ivar och jag kommer förbi. Han lägger lågmält ut texten. Han är experten. Vi lyssnar.
Det händer förstås ingenting.
Mörten och de enstaka abborrarna skiter full- ständigt i morfars metmask. Och morfar bryr sig inte ett dugg om laxarna som marscherar uppströms bakom ryggen på oss.
– De gillar inte mask, förklarar han.
– Just det, säger vi.
Nån gång guppar flötet till. Men ingenting på kroken.
Sen stod man där själv. Både vid udden på Strömsborg och på andra ställen, med ett metspö i näven.
Smågrabbarna stod bredvid och glodde. Själv la man ut texten. Om mörten och abborrarna. Och om laxen som  inte gillar metmask.
Ibland hade småkillarna spön också. Och då la vi ut texten tillsammans. Alla var vi experter. Och så har det fortsatt genom livet.

Svenskarna är ett fiskande folk. Vi är en nation av fiskeexperter. Överallt finns det män och kvinnor i alla åldrar som står där med sina spön. Och lägger ut texten. Och lyssnar.
Vi Vet Vad Vi Talar Om. Allesammans.
Vi vet var fisken står. Vi vet vart fisken går.
Vi kan allt om vindriktningar, strömmar, moln, solsken, regn, dimma, dagg och mygg. OCH VAD DET BETYDER FÖR FISKELYCKAN.
Vi är experter på spön, på drag, linor och flöten. För att inte tala om rullarna. Rullarna är ett kapitel för sig. Där hittar vi de absolut finaste exemplen som finns på estetisk ingenjörskonst.
Gå in på Berras eller vilket annan krokmekka som helst – och du kan bli kvar där en vecka och bara snacka prylar med folk som Verkligen Vet Vad De Pratar Om. Precis som du själv.
Får du tillfälle att lyssna på Aftonbladets chefredaktör Jan Helin när han lägger ut texten om Spö, Lina, Rulle och Gädda samt Åland så kan jag garantera en föreläsning som skulle få morfar Nestors att blekna.
Och ändå vet han inte mer än nå- gon annan. Inte mer än vad jag och Ivar visste när vi la ut texten för grabbar som var ännu mindre än oss.
Och det är precis som det ska vara. Och som det alltid har varit. Att fiska är att snacka. Firren gör ändå som den vill.
Det visste nog morfar Nestor också.

Veckans krönikör:
Namn: Svante Lidén.
Ålder: 61.
Yrke: Reporter.
Familj: Hustru Maria, läkare, och två söner.
Bor: Lägenhet i Luthagen Uppsala.
Inkomst: Borde vara bättre om det fanns någon rättvisa.

3 snabba!
EN LÅT ALLA BORDE LYSSNA PÅ ÄR…
… Uncle John’s Band med Grateful dead därför att den låg på spelaren när jag och Lisa … ja, ni fattar.

I MITT KYLSKÅP FINNS DET ALLTID …
… några flaskor Zeunerts Höga kusten. Prima bira från Sollefteå.

MIN VISION AV HIMLEN ÄR …
… harpor, harpor och åter harpor. Och alla spelar falskt. Får migrän bara av att tänka på eländet.

Kategorier Krönikor | Kommentarer

Vi kan alltid korka upp på påskafton

av Söndagsredaktionen

erikascottbloggNYInsikten slog mig precis när jag skulle släcka sänglampan. Vår bröllopsdag. Var. Ju. Förra. Veckan. Jag och min man hade inte bara missat den med någon dag, det hade hunnit passera åtta dygn innan jag kom på att vi glömt skåla för vårt långlivade äktenskap.

Fadäsen hände förra året, och det var varken första eller, gissar jag, sista gången. Men, som jag skrev i min Facebookstatus: ”Det bästa med att glömma bort bröllopsdagen är att då har man den kvar”. För självklart sprättade vi en flaska bubbel första bästa fredag.

Jag och Dan gifte oss den 3 april 1999, vilket var påskafton det året och ingalunda ett slumpat datum, utan noga utvalt för att så tillresande släkt och vänner skulle kunna närvara utan att behöva nalla på semesterdagar. Dessutom: Högtidligheterna hölls i min hemstad Östersund och eftersom vi, såklart, ville solsäkra eventet stektes alla planer på ett junibröllop. Alla som upplevt en jämtländsk sommar vet att den kan vara … eh … lite lynnig, medan vårvintern sällan blir en väderbesvikelse.

En del av er kanske tycker att tanken på att lova varandra evig trohet på en dag som redan är en högtid, som påsken, inte är särskilt romantisk. Att er kärleksdag bara ska vara er och inte behöva konkurrera med chokladägg, buffébord och fjäderprydnader. Kanske det.

Oss passar det dock alldeles utmärkt. För skulle vi missa att korka upp champagnen och fira vår strävsamhet, kan vi ju alltid göra det på påskafton.

Eller varför inte både och?

Glad påsk!

Skärmavbild 2014-04-17 kl. 10.48.52

 

 

Guide: Påskens bästa vinboxar!

av Söndagsredaktionen
140413_sondag_LOW

 

Nu är det hög tid att börja planera inför påsken. I veckans Söndag får allt du behöver inför den stora mathelgen. Vi bjuder på fem härliga påskrätter och tipsar om de nio bästa vinboxarna till vårens smaker.

Dessutom går både inredningen och modet i påskhelgens tecken.

Missa inte heller Malenas guide till alla par som tappat gnistan. För hur bra vi än har det kan ju förhållandet gå in i perioder när lusten sviker.

”Sex är väldigt effektivt som spänningslösare. När ett par inte har sex kan det bero på frustration och spänningar”, säger Malena.

Andra höjdpunkter: Josephine Bornebusch om sin största fobi, veckans restips: Mykonos, så kom Marika, 49, tillbaka efter utbrändheten och veckans långa samtal med Evabritt Strandberg.

Jag är hellre sann än knäckt

av Söndagsredaktionen
erikascottbloggNY

Det händer mig ett par gånger per år. En enda felaktig vridning … och pang! Musklerna krampar, smärtan smäller till (det är väl därför som det kallas ”ryggskott”) och gör att jag vill sjunka ihop i en liten hög, helst rulla ihop mig på golvet i fosterställning. Det är bara det att jag inte kan. Jag förmår över huvud taget inte göra något alls, annat än att hasa till naprapaten och bita i en kudde samtidigt som hen trycker, bänder och vrider ryggraden rätt.

När jag drabbas av lumbago acuta är det inte bara själva värken som plågar mig. Även kotknackarbesöket är förknippat med ångest. Medan många av er säkert njuter att det knakar och sprakar, är jag livrädd. Skraj för att naprapaten ska rycka sönder min nacke och göra mig förlamad från armhålorna och nedåt. Huruvida det någonsin har hänt, vet jag inte, men blotta tanken på att det skulle kunna hända (kan det?!) försätter mig i en sorts kallsvettspanik.

Efter varje episod, lovar jag mig själv att det är sista gången. Att det är slut på slarvlyften och hafssittandet. Att jag ska stå upp oftare när jag jobbar, bara baxa lådor med korrekt böjda knän och självklart skippa alla fort och fel-vridningar, som gör att det plötsligt ­säger ”pang!”.

Enligt sajten netdoktor.se är jag långt ifrån ensam om mina besvär. Cirka en tredjedel av alla svenskar drabbas varje år av diverse ryggproblem. Om du är en av oss, tycker jag att du ska läsa Nneka Amus artikel i veckans Söndag om medicinsk yoga, ­eller ­”mediyoga” som det också kallas. Genom att regel­bundet göra fyra ­enkla övningar, kan du ­inte bara ­undvika trassel med kotorna, utan också ­läka en ­redan sjuk svank.

Jag kommer i alla fall att andas djupt, göra rörelserna och samtidigt, enligt yogadoktorns ­ordination, humma mantrat ”satnam” (”jag är sann”).

Allt för att slippa bli kotknäckt igen.

 

 

 

 

Kategorier Krönikor | Kommentarer

Till slut hittar du din prins eller prinsessa

av Söndagsredaktionen

Asa_passanisi_bloggSolen skiner, fåglarna kvittrar, du går hand i hand med din älskling, ni matar varandra med mjukglass och…
Inte?
Du menar att du fortfarande tillhör skaran som är ensam och kärlekskrank?
Okej, men don’t you worry. Det här fixar vi snabbt. Doktor dejtingsajt står alltid i givakt, ­redo att plåstra om och lindra. Ett klick är allt som behövs – sedan breder ett smörgåsbord av egenskaper och leenden ut sig.
Får det lov att vara bruna ögon, krokig näsa och högskoleutbildning? Tatueringar, händighet, veganism, slottsherre eller låga handikapp i golf? Hm, frågan är ju bara hur man ska kunna välja bland alla snygga, rika och perfekta människor? Doktor dejtingsagt sitter på axeln, tröstar och viskar: Oroa dig inte, du kan alltid välja om – hur många gånger som helst. Till slut hittar du din prins eller prinsessa.
Men hm, något saknas ju – var är exempelvis alla som röker, vräker i sig chips och hatar sina jobb? Det vill säga – alla vanliga människor?
Puts väck borta. Förpassade till den verkliga världen.

För ett tag sedan intervjuade jag en forskare som studerar hur nätdejtande påverkar vår syn på varandra. Han var bekymrad, och menade att den fria kärleken – den som gör att tränings­freaket förälskar sig i kulmagen, och advokaten
i förskoleläraren, håller på att dö ut.
I sin forskning hade han kommit fram till att nätdejtande riskerar att leda till brist i integration eftersom vi väljer dejt efter egenskaper – och inte efter pirr i magen. Med andra ord missar vi ­liksom själva grejen med kärleken.
Klick, klick…, stora bröst, djurvän och bokmal. Bingo! lotta82 kanske verkar ha alla rätt enligt din kärlekskompass.
Men när du träffar henne är det ÄNDÅ något som saknas. Det som klickade så bra på nätet klickar inte i verkligheten.
Doktor dejtingsajt viskar och tröstar: Oroa dig inte, jag lindrar din ensamhetssmärta 24 timmar om dygnet.

Och under tiden – medan jakten på den perfekta dejten pågår – missar du kanske ett par ögon som dröjer sig kvar på bussen. Du kanske inte ser leendet som hade kunnat spöa lotta82 och hennes egenskaper med hästlängder. Kanske inte i fråga om antalet lästa böcker, djurskötsel eller bröststorlek, mer i fråga om pirret i magen.
Jag frågade forskaren hur det kommer att bli i framtiden. Jag menar, om vi redan nu reducerar varandra till en radda egenskaper och enkla paketlösningar. Hur blir det då med kärleken om fem år?
Han svarade att det bara är att plocka fram sina mest vulgära fan­tasier och tänka fritt. För i framtiden kommer allt att finnas.
Appar och nischade dejtingsajter för överviktiga, akademiker, kattälskare och gud vet vad ­– finns redan. Japp listan kan ­redan nu göras lång.
Men pirret i magen uteblir. Fler sajter, större smörgåsbord av egenskaper … och ännu mindre pirr. Nää tack.
Då är det bättre att promenera ensam i vårvädret. Och vem vet – bakom nästa krök kanske det där leendet som får kinderna att blossa, äntligen dyker upp. Helt befriat från massa dumma egenskaper.

Veckans krönikör:
Namn: Åsa Passanisi.
Ålder: 42.
Bor: I en funkis-sexa i Årsta, med storfamilj och katter ena veckan och mindre familj och katter varannan vecka.

6 snabba!
Helvetet på jorden måste vara … 
… att bo i ett arbetsläger i Nordkorea.

En person jag gillar skarpt är … 
… min mamma för allt fantastiskt hon hela tiden gör för sina barnbarn.

Jag ångrar aldrig … 
… att jag blev mamma tidigt i livet. -Nu har jag två coola, smarta och nästan-vuxna döttrar. Och en tioåring. Det vore grymt jobbigt att behöva dra barnvagn som 42-åring.

Mitt vackraste drag är …
… förhoppningsvis det som finns på insidan.

Rättvisa för mig betyder att …
… alla har lika värde och behandlas på samma sätt. Att göra skillnad på människor är sjukt.

Vann jag en kopiös mängd pengar skulle jag …
… ta ledigt vääldigt länge, jobba som volontär på ett skyddat boende, skriva en bok och åka till mitt fadderbarn i Ghana.

Kategorier Krönikor | Kommentarer
Sida 1 av 2
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB