Nu på söndag är ingen vanlig söndag. Jo, Söndag kommer såklart, men som vanligt så här års väntar helvetet runt hörnet. Och i år är det hetare än någonsin.

Kvalserien till finrummet i svensk hockey – elitserien – har i några år varit intensiv mardröm för mig som passionerad leksing. Vi (med Leksands IF är jag vi, nästan lika mycket vi som jag är med FC Barcelona) har utvecklat en talang som innebär att vi är som allra sämst när det gäller. Allsvenskan har gått som en dans, men så fort experterna tippat Leksand i Elitserien följande år så ballar vi ur. I fjol inledde vi kvalserien med två torskar och sedan var det tack och godnatt och hej, hej Oskarshamn, Bofors och Troja nästa säsong också.

Men i år ska det ske. Gärna på bekostnad av ett eller annat lag från Ängelholm, och det är här det hettar till. Söndags vice-boss Kristofer har god smak i mycket, till exempel delar vi passionen för punk, han gillar också Ramones som få. Men vad gäller hockey missade hans föräldrar något i uppfostran. Rögle! Hur i hela friden kan man hålla på Rögle? Det finns ju för fagerlund bra och trevliga lag runt Siljan att hålla på. Och då menar jag inte lillebror Mora.

Anyway, vi har noga studerat spelschemat och 29/3 och 2/4 brakar det loss. Som tur är möter vi Rögle hemma en måndag och eftersom jag kallt räknar med att vi vinner kan jag gnugga in segern i vice-bossens glada anlete tisdag-fredag. Bortamötet är nämligen en fredag, och råkar nu Rögle få in ett turmål och vinna träffar jag inte den skadeglade förrän på måndagen därpå, och då har väl ilskan/skadeglädjen hunnit lägga sig.

Noterbart är också att redigerar-Tommys favvolag Timrå länge såg ut att göra oss sällskap down under, men de får nu i stället spela ett helt ointressant SM-slutspel. Vem bryr sig?