Arkiv för September 2013

- Sida 1 av 2

Grattis – en hel tidning om skönhet på köpet!

av Söndagsredaktionen
ettakombo

Oj, vilket intresse det är kring 5:2-dieten! Men många undrar vad man ska man äta under de två fastedagarna? Det låter väldigt lite men 500 kalorier rymmer faktiskt mer mat än vad man tror.

Kolla bara Johan Gunnarssons goda recept i den här veckans Söndag. Han bjuder på frukost, lunch och middag för veckans två fastedagar i 5:2-programmet.

Nästa veckan får ni nya, smarriga recept, missa inte det!

Hösten är här och det är dags att se över garderoben. Vår stylist har valt ut de snyggaste skorna och stövlarna och spanat in de tre hetaste skotrenderna just nu.

Stefan är en 46-årig gift tvåbarnsfar – och privatdeckare. Under 15 år har han avslöjat skurkar, löst brott åt polisen och anlitats av storföretag.

”Men de flesta samtalen till mig gäller otrohet”, berättar Stefan i söndagsreportaget.

Mer då? Victoria Silvstedt avslöjar sin hemliga last, vi har satt samman en guide till dig som funderar på att köpa hund och på veckans resesidor besöker vi fem spännande ölbryggerier i Sverige.

Dessutom får du en hel skönhetsbilaga på köpet! 44 sidor med allt du behöver för att bli lite härligare, inifrån och ut.

Kategorier Veckans nummer

Behöver du en ny stil? Missa inte nya Söndag!

av Söndagsredaktionen
20130922_Sondag_LOW

Håll i hatten, superstylisterna Trinny och Susannah har landat i Sverige igen! I sitt eviga uppdrag att få världen att klä sig bättre är det nu, åter igen, vi nordbor som ska räddas.

– Svenskar styrs av jantelagen och är livrädda för att sticka ut, slår duon fast.

Kanske ligger det något i det.

Trinny och Susannahs lösning är att först ta reda på vilken kroppsform du har och sedan anpassa kläderna strikt efter det. I veckans Söndag går vi igenom de 12 kroppstyperna. Hitta din form och läs om hur du klär dig för att hitta ditt snyggaste jag!

Vad är det som får en helt vanlig svensk 51-åring att sälja allt han äger och börja gå – till Australien? Söndag träffade Mats Andrén i London efter tre månaders vandring.

… dessutom: Fråga Terry, Fråga Malena, veckans vin, korsord & knåp, inredning och mycket mycket mer.

Kategorier Veckans nummer

Hundra års livs­historia serveras från barstolen

av Söndagsredaktionen

OisinCantwellDet kan vara världens minsta pub.
En bardisk och två stolar upptar strängt taget hela rummet och på väggarna hänger gulnade porträtt på vad som förefaller vara stupade hjältar från det irländska frihetskriget.
En dam som ser ut att vara minst 100 år ­gammal har lyckats krångla sig upp på den ena barstolen, jag slår mig ner på den andra.
Jag har samma dag anlänt till Baile an Fheirtéaraigh på den irländska västkusten, en av ett litet antal byar där de flesta invånarna ännu i huvudsak talar iriska, ursprungsspråket.
Den tandlöse pubägaren parerar vad som tycks vara ilskna utfall från damen. Vad vet väl jag, ­orden är obegripliga.
Det dröjer några minuter tills han vänder sig till mig och på engelska och frågar vad jag vill ha.
– Guinness, säger jag.
I en sådan här miljö är det nog lika bra att inte krångla till det.
Damen skiner upp.  Kanske har jag blivit ­godkänd. Även hon pratar nu engelska och efter några artighetsfrågor på svårbegriplig dialekt om min härkomst börjar hon berätta.
Sex barn. Den enda sonen tillhörde IRA och dödades av engelsmän. Yngsta dottern är nyligen pensionerad flygvärdinna.
– Två av mina barn flyttade till Dublin, säger hon och gör korstecknet.

Det är den varmaste julimånaden i Irland på över 100 år och genom det öppna fönstret hörs bruset från havet. Det går knappt att komma längre västerut i Europa: På andra sidan Atlanten ligger New York.
Tanten pratar iriska igen. Hon skäller. Långa haranger. Hon tycks vara upprörd och tänder en Silk cut. Samma märke som min farmor i Dublin rökte.
Mannen ler tandlöst och säger att stammisar får röka inomhus. Jag sippar på min Guinness och undrar vart jag ska ta vägen.
Hon börjar förklara sitt utbrott gör mig. Det verkar som att hon har gått till någon slags feministisk attack. Hon har krävt svar på varför kvinnor fram tills mitten på 1970-talet över huvud ­taget inte släpptes in på denna pub. Och varför hon ännu i dag får sin Guinness i lady size och ­inte i pintglas.
Hon är hardcore, tanten. Om det råder ingen tvekan.
Dörren slås upp. En man kommer in. Hardcore­tanten fräser på iriska, gästen retirerar ut igen.
Präst i någon av grannbyarna, visar det sig.
– Han är ingen god katolik. Min brorsdotter har sett honom på ett dåligt ställe i Limerick, säger hon.
Pubägaren nickar och sveper en whisky. ­Damen maler på om Irlands präster, som ­generellt tycks vara eländiga varelser.
– Predikar om synd, men springer efter ­flickor.

Jag tänker, för husfridens skull, att det nog är bäst att inte nämna den utredning som härom året visade att den katolska kyrkan på ­Irland i många år skyddade präster som begick sexuella övergrepp på barn.
Dörren öppnas igen. En ung kvinna med rullator. Hårda ord utväxlas på det gamla språket. Damen hjälps ner från barstolen och leds muttrande ut.
– Samma sak varje månad, säger pubägaren. Hon rymmer från ­ålderdomshemmet och kommer hit. Personalen ringer och frågar om hon är här. Nej, säger jag.
Klockan är inte mer än åtta, men nu vill han stänga. Jag stiger ut i den tropiska kvällen och tänker att jag aldrig kommer att glömma hard­coretanten.

Veckans krönikör:
Namn: Oisín Cantwell.
Ålder: 49.
Bor: I Stockholm.
Gör: Nyhetskrönikör på
Aftonbladet.

6 snabba:
Just nu kan jag inte släppa tanken på …
… haveriet på Arbetsförmedlingen.
En bok alla borde läsa …
… är Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg för att språket är så vackert.
Senast jag grät var… 
… under Breivik-rättegången eftersom allt var så hemskt.
Jag är otippat bra på  …
… att tycka synd om mig själv.
Jag skulle vilja bjuda …
… min pappa på middag för att fråga varför han ­vägrade göra en bypass­operation och därför också dog i förtid.
På min gravsten bör det stå …
… lång dags färd mot natt.

Kategorier Krönikor

Är din nätprins en floskelgroda?

av Söndagsredaktionen

erikascottbloggNYDet ligger som ett meddelande i Facebookmappen ”övrigt”:

”hello dear, how are you doing today. wow! you have a very lovely picture here. i like your smile .i must say that you really look very amazing. i hope you don,t mind. i just want to be a friend.”

Han kallar sig Frederico, mannen som höjer min skönhet till skyarna och vill bli min ”special friend”. Och han är inte den ende. Jag har fått liknande smicker från Omar, Eddie, Kelvin, Aldie, Joseph, Steven, Bryan, Ashley och Paul. Med flera.

Samtliga har kontaktat mig på Facebook och på knackig engelska uttryckt sin beundran för mitt ”vackra ansikte och änglalika utstrålning”.

Det finns bara en hake. Karlarna existerar inte. Bakom de leende profilbilderna döljer sig, med största sannolikhet, bedrägeriligor, som med förvånansvärt stor framgång lyckas snärja romantiktörstande kvinnor.

Malou Dard, 42, är en av dem som höll på att kärlekstorska. Hon fick visserligen inte kontakt med sin beundrare på Facebook, utan via en dejtingsajt, men flirtflosklerna är desamma.

– Jag blev nyfiken och glad. Jag såg att hans engelska inte var så bra, men tänkte: ”Vem är jag att döma?”, berättar Malou på ­sidorna 34–37.

Tack och lov fastnade hon inte i sol-och-vårarens våld, det visade sig att ”David” inte var intresserad av hennes hjärta, bara hennes bankkonto, och Malou hann dra sig ur i tid. Nu ställer hon upp i Söndag för att varna andra. Hennes bästa tips är att inte falla pladask, utan att lyssna på sin magkänsla. Ett tecken på att din nätprins bara är en gräslig groda är, till exempel, om kärleksorden är lite för vackra.  Som Fredericos:

”i can’t help to say you are beautiful, you pure duplicate of angel”.

Yeah, right.

 

 

 

Kategorier Krönikor

Missa inte veckans Söndag!

av Söndagsredaktionen
20130915_sondag_LOW

Så blev det bekräftat: Sveriges egen ”Lillsessa” väntar smått. Nyheten tog allt fokus för ett par veckor sedan när Madeleine, som den moderna kunglighet hon är, själv publicerade nyheten på sin Facebooksida. Söndags hovreporter, Jenny Alexandersson, fick en privat pratstund med prinsessan och kan bekräfta att hon fullkomligt strålade.

Läs mer om det exklusiva mötet i veckans Söndag.

Hösten är här och det är hög tid att titta igenom garderoben efter jackor och halsdukar. Vi har valt ut säsongens favoriter.

… dessutom: Fråga Terry, Fråga Malena, veckans vin, korsord & knåp, inredning och mycket mycket mer.

Kategorier Veckans nummer

Jag stod öga mot öga med min barndoms skräck

av Söndagsredaktionen

SylviaBalacTill en början var jag rädd för den. Med dess skarpa blick och vassa hugg­tänder såg den ut att kunna slita en blyg flickstackare i stycken. Men så småningom blev den min vän.
Den uppstoppade leopardungen stod vakt i mormors vardagsrum. Eller ”finrummet” som hon kallade det. I finrummet skulle man bete sig lite finare än i fulrummen, lite andäktigt, sådär. Man skulle inte röra något. Inte heller leoparden.
När jag började ta pianolektioner i mellan­stadiet fick jag vip-pass till finrummet.
Medan jag klinkade fram ”andliga visor” ur ­boken med samma namn stod leoparden där och smög på mig, liksom redo att attackera vid varje falsk ton.
Efterhand vande jag mig vid dess närvaro. Jag började till och med uppskatta den. En bundsförvant till en räddhågsen mellanstadieelev. Sällskap för en medelmåttig pianospelare.
När mormor drog sina anekdoter (”Jag skulle berömma en duk på symötet och tänkte säga ’det där var inte dumt’ men ändrade mig till ’vad snyggt’ och så sa jag ’det där var inte snyggt!’) såg det ut som att den skrattade med.
Om jag var ensam i huset och hämtade något
i källaren kände jag en trygghet i att leoparden vaktade ovanvåningen.

Sedan dog mormor. Och medan jag tänkte på henne nästan varje dag föll leoparden i glömska.
Tills för några år sedan när mina syskon och jag slutligen tog tag i den bitterljuva uppgiften att dela upp mormors ägodelar emellan oss.
“Det enda jag vill ha är den uppstoppade leoparden” förkunnade jag, och mina syskon verkade inte ha några invändningar. Till min förvåning verkade de inte ens minnas den.
På jobblunchen berättade jag för mina kollegor att jag snart skulle vara stolt ägare till en uppstoppad leopard.
Så var dagen kommen. Återigen skulle jag stå öga mot öga med min barndoms skräck och ­beskyddare.
Bakom en servis och några trasmattor skymtade­ några välbekanta fläckar. Men återföreningen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig.
Det sägs att minnet kan spela oss ett spratt ibland. Mitt minne nöjde sig inte med det.
Det körde hela arsenalen av pruttkuddar, ­klipulver och hundbajs i plast.
I min famn höll jag inte ett ståtligt uppstoppat djur utan ett fånflinande gosedjur med plastögon och tygtunga.
Det feluppstoppade lejonet på Gripsholms slott framstår som ett taxidermiskt mästerverk i jäm­förelse.
Det är häpnadsväckande hur denna ­leksak i min fantasi och minnets mörka vrår förvandlats till en skräckinjagande best.
När jag kom tillbaka till jobbet och visade bilder på det ”uppstoppade” djuret blev jag utskrattad av mina kollegor. De ifrågasätter fortfarande mina minnens ­trovärdighet, och själv har jag insett att jag skulle utgöra ett uselt ögonvittne i en rättegång.
Den luggslitna leoparden har nu en central plats i mitt eget ”finrum”.
Ett kärt minne av mormor.
En hyllning till min livliga fantasi.
Och en ständig ­påminnelse om ­minnets förrädiska natur.

Mjukisdjur

Veckans krönikör:
Namn: Sylvia Balac.
Ålder: 38.
Bor: I Hägersten.
Familj: Nej.
Gör: Redigerar.

3 snabba…
Just nu kan jag inte sluta tänka på …
… Cate Blanchetts rollprestation i Woody Allens Blue Jasmine. Hennes andra Oscar borde vara bärgad.
På min gravsten bör det stå…
… nu är jag inte bara död inombords längre.
En bok alla borde läsa är … 
… vad som helst av Jonathan Coe. Britten skriver absurd realism (om nu en sådan genre existerar). Intelligent och roligt.

Kategorier Krönikor

Förlåt, vi glömde antal portioner i 5:2-recepten

av Söndagsredaktionen
Tacolövbiff
I Söndag nummer 36 fick ni läsare hjälp med att komma igång med den nya 5:2-dieten. Tyvärr försvann antal portioner i Ulrika Davidssons recept. Här är de rätta portionerna:
Torskspett med varm cashew- och grönsallad samt Tacolövbiff med guacamole är beräknade för 4 personer och inget annat. Gazpachon är för 2 personer och matlåda med mozzarella och makrill är för 4. Men kaloriinnehållet gäller fortfarande för 1 person. 

 

Det här visste ni inte om mig

av Söndagsredaktionen

erikascottbloggNYNär jag efter några dagar, som av olika anledningar skavt mer än vanligt, läser Veckans vassa-intervjun med Sonja Aldén, börjar jag fundera på hur jag själv skulle svara på frågorna. Så här kommer några exempel:

Har du någon yrkesskada? 

– Ja, jag blir extremt irriterad på felsyftningar i texter, samt när ”innan” och ”före” används fel. FÖRE solnedgången, och INNAN solen går ner, ska det vara. Nu vet ni det.

Vad vet du i dag, som du inte visste när du var 15? 

– Att det inte är en rättighet att få vara frisk.

Vem spelar huvudrollen i filmen om ditt liv? 

– Pernilla Wahlgren, eftersom många säger att vi är så ­lika. Men jag är minst 15 kilo tyngre och 15 centimeter längre än hon, så hon skulle behöva växa på alla ledder först.

Vad skulle du vilja trolla bort? 

– Fysisk och själslig smärta hos mina nära och kära.

Vad vet inte folk om dig?

– Att jag kan vifta på öronen. Med båda samtidigt och ett i taget. Det blir något för Pernilla att öva på!

Vilket är det grövsta brott du begått? 

– Jag skulle kunna dra till med fortkörning, eller att jag snattade en chokladbit när jag gick i fjärde klass, men eftersom jag är usel på att ljuga passar jag hellre. Trots att olagligheten gjordes i ungdomlig dumdristighet och är preskriberad för länge sedan, känner jag att så länge ingen har bett mig bli USA:s president, är det en byk jag helst behåller för mig själv.

Vilket är ditt favoritcitat? 

– ”Life is what happens while you are busy making other plans”, sagt av John Lennon. Det drabbar mig i magen varje gång jag läser det. Och framför allt efter några dagar som, av olika anledningar, skavt mer än vanligt.

Kategorier Krönikor

Så kommer du igång med 5:2-dieten!

av Söndagsredaktionen
130908_sondag_LOW

Fasta i två dagar och rasa i vikt!

5:2 har blivit dieten på allas läppar och i veckans Söndag får du reda på hur du rivstartar ditt nya smala jag. Vi har tagit hjälp av kostrådgivaren Ulrika Davidsson som förklarar hur metoden fungerar och bjuder på recept för dagarna då du äter mindre.

Nyligen erkände Peter Mangs, serieskytten i Malmö, mordet på Trez West Persson, 20. För Trez mamma Jeanette betyder inte erkännandet speciellt mycket.

”Ingenting kan ge mig Trez tillbaka”, säger hon. Läs om mötet med Jeanette i tidningen.

… dessutom: Fråga Terry, Fråga Malena, veckans vin, korsord & knåp, inredning och mycket mycket mer.

 

Då skulle jag be folk dra åt helvete!

av Söndagsredaktionen

LeifbyHej jag heter Marcus och jag är… en ”Lotto-Åke”.

Ni kanske kommer ihåg reklam­filmen för Lotto som snurrade friskt i slutet på 90-talet? Den fiktiva kontorsarbetaren Åke drar in en storvinst och stampar in på chefens kontor och säger nej till det beordrade övertidsarbetet – ­genom att förlöjliga honom med grimaser. ”Lotto-Åke” blev en folkhemshjälte, förstås, och jag tror att en si så där sju, åtta miljoner svenska riksdaler hade räckt för att helt kopiera hans upplägg.

Nu undrar ni kanske om jag verkligen skulle börja med att be folk dra åt helvete om jag vann en massa pengar?
Det är precis vad jag skulle göra.

Vid flera tillfällen har jag svängt förbi tobaksbutiken på förmiddagen, lämnat in några rader och skrockande kommit hem och berättat att ”i kväll smäller det till på kontot”. På eftermiddagen har jag packat en liten väska och förbokat en taxi ut till Arlanda. Lite på skoj har jag och Lina pratat om vad vi skulle hitta på OM det skulle hända, och vi ­resonerar väldigt olika.

Lina drömmer om lång ledighet, en parad­våning och en stor gård på Gotland, jag pratar uteslutande om hur skönt det skulle vara med lite ”fuck off”-pengar.

Självklart skulle även jag göra allt det där som alla säger att de ska göra, skänka till välgörenhet, göra nära och kära skuldfria, sticka i väg en sväng, bo alldeles för stort, köpa dyra prylar. Men först efter att jag bett några dra. Det är den största lyxen. Jag har till och med en liten lista på folk som ligger pyrt till. Av olika skäl kan jag inte precisera exakt vilka som kommer att ta plats under bilan men det rör sig om allt från svenska mediepersonligheter till lokala affärsmän, självupptagna nötter med ­konstiga åsikter, folk som beter sig alldeles för dumt helt enkelt.

Det kan förstås låta som att jag är en mycket ­bitter människa, som blivit orättvist behandlad, överkörd, haft en svår uppväxt och som dag ut och dag in tvingas tillbringa tid med en massa ovänner.
Så är det inte.

Jag har det bra, jag har en underbar familj, ett fast arbete som jag tycker är kul, en lön som ­täcker det jag behöver, chefer som går att prata med, kollegor som är hyggliga. Men jag får inte göra precis vad jag vill, när jag vill, och det är det jag vill.

Som icke-miljonär är det svårt att ägna sig åt det jag tycker om mest av allt – att inte göra någonting alls. Att bara skrota runt, bläddra lite i en bok, dricka kaffe, umgås med de jag tycker om, ta dagen som den kommer. Pengar kan förvandla människor till riktiga svin, det finns det många exempel på, och jag ger förmodligen inget sympatiskt intryck just nu. Men jag är faktiskt en ­ganska sympatisk person, och skulle fortsätta vara det även om jag vann snuskigt ­mycket pengar. Jag skulle antagligen bli ännu mer sympatisk om jag fick göra precis vad jag vill. I alla fall mot de som är sympatiska mot mig och mot andra.

Resten kan dra åt ­helvete.

Veckans krönikör:
Namn: Marcus Leifby. Ålder: 33.Familj: Sambon Lina och dottern­ Vera. Gör: Sportjournalist på ­Aftonbladet. Bor: I Fredhäll, ­Stockholm.

6 snabba:
Just nu kan jag inte släppa tanken på …
… om vi ska ha betong- eller -furugolv i vår nya lägenhet.

 

Jag är otippat bra på …
… att vika kläder.

 

Alla borde läsa …
… Hannes Råstams Fallet Thomas Quick: att skapa en seriemördare för att alla borde känna till vilka dårar som varit delaktiga i den där soppan.

 

Senast jag grät var … 
… när jag lyssnade på Kristian- Gidlunds sommarprogram -eftersom det var hemskt, och är hemskt.

 

Jag skulle vilja bjuda …
… Christer Pettersson på middag för att fråga lite om hur han hade det, vad han gjorde, och så.

 

På min gravsten bör det stå …
…  Vi hörs!

 

 

Kategorier Krönikor
Sida 1 av 2
  • Tjänstgörande redaktörer: Frida Westergård, Love Isakson Svensén och Fred Balke
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB