Hittade en det-vill-jag-bli-när-jag-blir-stor-lapp från årskurs nio i en nostalgilåda: ”Jag ska bli arkeolog och gräva ut pyramider. Fast de flesta är ju redan utgrävda. Det får bli tolk i FN”.

Inga dåliga karriärsplaner för en 15-åring. Fast min absoluta dröm var att bli journalist. Efter gymnasiet sökte jag, men betygen räckte inte hela vägen till JH. Drömjobbet hamnade på hyllan. Utom räckhåll. ’

Under åren som följde blev mitt CV brokigt. Jag satt i Frösöhallens kassa, diskade på Östersunds tjusigaste krog (och smygslickade såskastrullerna, mums), torkade bajsrumpor och tvättade sköra, sjuka kroppar på lasarettets infektionsavdelning. Jag knegade som frukostvärdinna, städare och spritkassörska i snofsiga Verbier under en skidsäsong för att nästa vinter skaffa hugg som diskplockare, pastakock och cocktailservitris i skidorten Park City, USA. 

När jag erbjöds jobb på Linjeflygs telefonbokning i Stockholm, tänkte jag att det var där min karriär låg: i resebranschen. Från biljettförsäljningen jobbade jag mig – bokstavligen – uppåt, blev flygvärdinna på inrikeslinjerna för att pysa av stolthet när jag (efter några försök) blev antagen till SAS Flight Academy (tro mig: det var enklare att bli en US Marine än att kvala in som kabinpersonal på SAS). 

Jag satte på mig den mörkblå SAS-uniformen i maj 1990, men den åkte lika snabbt av igen. Gulfkriget bröt ut, flygbränslet blev tokdyrt, flighter ställdes in, bolaget gick knackigt och alla nyanställda fick välja: bli sparkad eller ta tjänstledigt. Jag valde det senare (kändes mindre ”arbetslöst”), skrev högskoleprovet och kom in på Journalistlinjen, tack vare arbetslivspoängen. Mina kringelikrokiga yrkesval hade på något magiskt sätt styrt mig rätt. Jag fick min journalistexamen och har i dag SVERIGES BÄSTA JOBB. 

Det har Charlotta, Malin och Seth också. De vågade satsa sina hobbies och kan nu livnära sig på tårtbak, kläddesign och trolleri. Sugen på att sadla om? Få deras bästa drömjobbstips i dagens Söndag! 

Och du – lycka till!