MALIN WOLLINS KRÖNIKA i Söndag 17 oktober:

Har du barn? Inte? Då ska jag berätta för dig hur det är att ha barn. 

Det är en tävling. 

En tävling om vem som kan psyka ner den andra först. 

– Städa rummet.

– Nej.

– Städa rummet.

– Nej.

– Städa rummet.

– Nej.

– Städa rummet.

– Nej.

– Städa rummet.

– NEJ.

– Jag orkar inte. Jag vill att du skaffar en egen lägenhet.

– Jag är åtta.

– Ja?

En tävling om att de när dagen är slut ska ha ätit mer fibrer än socker och i alla fall slickat på en gurka. 

En tävling om att inte ha förlorat förståndet innan de har somnat och de blir så där söta och man vagt minns varför man skaffade dem. 

Men framförallt är föräldraskapet VM i plock. VM i plock går till så här:

Du plockar och plockar och plockar. Det finns olika grenar. Det finns snabbplock, storplock, tjata-under-tiden-plock, stönplock och visselplock (om du just har vunnit tre miljoner på triss).

Du plockar hela dagen och hela kvällen och när du går och lägger dig har du inte vunnit. Det finns inga vinnare i plock-VM, bara förlorare med sträckningar i plockarmusklerna. 

Jag har börjat tänka på att böja på knäna när jag plockar för att inte få ryggproblem. Jag tänker hela tiden; vad kan jag passa på att plocka upp när jag står här, sitter här, ligger här? Jag har suttit på toaletten och städat i korgarna i badrumshyllan samtidigt. 

Plock är en konstform och jag har under mina åtta mammaår förfinat min teknik och lärt mig att runda hörnen för att spara några sekunder. 

Jag går in i Astrids rum, plockar upp hennes lakan och överkast från golvet, hittar en pet shop-leksak som är Sagas, lägger den i fickan, tar med ett vattenglas och smutstvätt från Astrids golv och kommer ut i hallen, ställer in sju par skor i skohyllan, tar med en ensam blöja, kommer ut i köket och ställer vattenglaset på köksbänken, hittar en hårsnodd på spisen (?) och lägger den i fickan, går in i Sagas rum och plockar upp tre jeans med en minimal fläck var, bestämmer mig för att tvätta alla tre och går in i badrummet, lämnar hårsnodden, Astrids smutstvätt och den ensamma blöjan, hittar en blöjpåse och tar med till hallen, hittar tre omaka vantar under vagnen på trappan och lägger dem på hatthyllan. 

Och när jag kommer in i Astrids rum igen för att lämna flöjtboken som låg i Arvids säng så har någon varit och strösslat nytt plockgodis på golvet. Och så börjar det om. 

Det är ett ändlöst kretslopp av plock tills du dör eller barnen flyttar hemifrån, beroende på vilket som kommer först. 

Kanske slutar jag som ett vackert stressat lik ovanpå en hög av plock och så skriver någon ett epos om kvinnan som gick upp för ett prylberg och kom ner med famnen full. 

/Malin Wollin