Det är lördag kväll och allt är väldigt välsignat. Det är lugnt och städat och skönt. Yngsta barnet har lagt sig och vi ska se ”Alice i underlandet” och äta chipsstjärnor med tjejerna. Mellanbarnet, sexåringen, kommer in i köket, lutar sig mot skafferidörren och suger på pekfingerknogen. Hon tittar upp i taket.

– Hej gumman, säger jag och häller upp stjärnorna i en röd plastskål.
– Mamma, vilket kom först? Hönan eller ägget? säger hon och tittar på mig.
Kväver en omedelbar impuls att be henne fråga sin far och säger i stället;
– Det är det ingen som riktigt vet, vad tror du själv?
– Jag tror att det var hönan, säger hon snabbt och självsäkert. Givetvis var det hönan, tänker hon där hon står endast iklädd för stora trosor. 
– Men var kom då hönan i från? säger jag och gör det lite svårare. 
Hon blir tom i blicken och tänker efter två sekunder, sedan säger hon med självklar övertygelse:
– Då tror jag att det var ägget som var först.
– Men var kom då det ägget i från?
– Fniss. 

Ett barnsligt fniss och inget mer. Diskussionen slut. Tänk om det vore så enkelt. När klockan är tre på natten och du har vaknat för att du är kissnödig. Du går på toaletten, snubblar fram i mörkret och kommer tillbaka till sängen. Nu ska det bli skönt att somna om, platsen är fortfarande varm. Och så: Vad ska jag göra i morgon? Har jag deadline i morgon eller var det på onsdag? Är det stängningsdag den här veckan eller nästa? Var slutar universum?

Ja, var slutar universum?
Och du söker svaret ensam i mörkret. 
– Vad betyder det att universum är oändligt?
– Där universum tar slut kommer väl en vägg. 
– Så vad finns bakom den väggen?
– Tja, där är det bara svart. 
– Hur långt är det svart?
– Jättelångt, alltså verkligen jättelångt. 
– Och sedan då, vad kommer sedan, efter väggen och det svarta, vad finns där?
– Fniss. 

I köket står sexåringen kvar och tjyvstartar på chipsstjärnorna med flinka fingrar. Jag häller upp äppeldricka i en kanna och ställer fyra glas på en bricka. Det är skönt med barn ändå, de är inte så svåra. De ställer en av livets svåraste frågor och får inget svar och ändå är de nöjda. Det behöver inte vara så svårt och vilken bra mamma jag är ändå som har lyssnat och pratat med mitt barn och gett henne absolut ingenting och ändå löste det sig. Jag är bra. 

– Mamma, varifrån kommer eld?
– Nu börjar FILMEN.