WOLLINS KRÖNIKA 21 NOVEMBER

Har du barn som är över tre år? Då har du en bärbar DVD-spelare. Jag är mamma, alltså visar jag film. Vad gjorde vi innan DVD:n och videon?

När vi har andra familjer över på middag en
lördagkväll och har städat hela dagen, googlat avancerade recept och duschat i den lite dyrare duschcremen så vill vi ha lite lugn och ro. Inte har vi väl skaffat barn för att de ska stå och dra oss i kjolen när klockan är 18:55 och champinjonerna inte vill sautera sig själva i det vita vinet?

– Vill ni se på film? Ja HURRA det vill ni, det blir väl roligt!

– Min tur att välja!

– Det är min tur!!

Yl och vrål och ett sabla liv så himlastormande att doftljuset på gästtoan flämtar i draget. 

Slagsmål på golvet, en vill se ”Lllla Jönssonligan”, den andra vill se ”Kung fu panda”. 

Då tar vi ”Toy story” så får ingen bestämma, ingen blir nöjd. Ner med dem i källaren, in med filmen och en varsin grissini i näven tills maten är klar (som de ändå inte kommer äta). 

 

Hur gjorde våra föräldrar? säger vi ofta till varandra. 

Jamen alltså allvarligt talat, hur stod de ut? 

Men på åttiotalet fanns ju i alla fall tv:n, hur gjorde de för 50 år sedan, eller 100? 

Jag ser framför mig pappa 1983, bärandes på en blytung projektor, en väska med rullband och den ihoprullade skärmen på ben: Anita, vi behöver
släpet om vi ska få med oss den bärbara super 8:an.

 

1942 fanns ju radion. Jag ser de utarbetade mammorna från förr i tiden där de står framför järnspisen som inte vill ta fjutt därför att veden är fuktig. Utanför i den grådisiga kvällstimmen ser hon sina långa mensbindor hänga på tork. Mannen, som är bonde, kommer aldrig hem. Han går runt på leråkern där det bara finns lera och sten och inga potatisar, oxen är lat och timmen är sen. Bondmor har fött åtta barn och nu är de uttråkade, de har lekt med kottar och pinnar i flera timmar, de vill något mer. De blir jobbiga, trots att de är barn från förr i tiden och borde frukta faderns ris som står lutat mot väggen i hörnet intill den öppna spisen. Vad tar stackars lilla mamma till? 

– Nu ska mamma laga rovor, nu får ni sätta er framför lite propagandaradio från Tyskland som pappa varit så snäll och rattat in.

– Jag vill sitta närmast radion!

– Det är min tur!

Yl och vrål och lilla mamma knyter näven runt en jordig knöl och förbannar det faktum att hon inte föddes i mulitmediatidens gyllene era.