STRANDBERGS KRÖNIKA 21 NOVEMBER:

Det finns vissa kändisar som jag älskar ännu mer bara för att ingen annan verkar förstå dem. Sandra Bullock var en sån. Det var mitt personliga korståg att sprida budskapet om Sandras storhet. Förklara att hon var underskattad och bara råkade göra väldigt olyckliga rollval. Så när Sandra vann en Oscar för ”The blind side” var peppen enorm. Jag och min enda Sandra-dyrkande frände hyrde filmen så fort den kom på dvd och bjöd en Sandra-skeptiker på middag. Nu skulle kättaren omvändas. Se vår gudinna skina och skimra i ett mästerverk som dessutom blev nominerat till bästa film!

Vi kände oss smutsiga efteråt. ”The blind side” är motbjudande på så många nivåer. Som om man bakat ihop alla de äckligaste ingredienserna i amerikanska pekoral och byggt en bajstårta i flera lager. Framför allt är den så sjukt rasistisk. Alla svarta beter sig som djur, typ elaka skabbkatter som rotar i soptunnorna i en Disney-film. Men den rika vita Sandra och hennes familj plockar upp ett av de herrelösa djuren i sin bil när de ser honom komma lufsande i regnet. De ger honom mat, husrum och familjevärderingar tills de nästan sprängs av sin egen godhet. Och jag kunde förlåta ”Speed 2” och ”Miss secret agent 2” men det kommer, ironiskt nog, att ta lång tid att förlåta den film som blev Sandras storhetsstund. 

Hyllningarna av ”The blind side” är ett av filmhistoriens största mysterier.