Jag kan alla siffrorna på mitt VISA-kort utantill numera. Det är ett rätt tydligt tecken på att jag shoppar för mycket på nätet. Samlaren i mig blir helt hagalen av att ha tillgång till precis allt, precis hela tiden. Det känns ändå inte som om den där summan på skärmen har något med riktiga pengar att göra, när jag ligger hemma i sängen med min laptop på magen.   

I min värld är det också ganska ovanligt att gå direkt från en fest till ett varuhus. Men nätet finns alltid där och väntar när jag kommer hem, och alkohol gör mig till en mästare på kreativ bokföring: ”Jag drack ju mest bara öl i kväll, det är mycket billigare än vin, alltså har jag SPARAT pengar, så nu kan jag UNNA mig! Och om jag sitter hemma och ser på den där ”Tillbaka till Eden”-boxen som jag just nu känner att jag bara MÅSTE ha, då kommer jag ju inte att göra något annat som kostar pengar de kvällarna, alltså är det en INVESTERING! Och förresten, om jag hade hållit på med slalom eller nåt hade jag ju varit tvungen att köpa massa dyr utrustning och liftkort och resor till Sälen och sånt, men det är minsann aldrig nån som ifrågasätter folk som lägger pengar på sport, och att kolla på tv och läsa böcker, det är MIN sport, bannemej!” 

Bli inte förvånade om ni ser mig i ”Lyxfällan” snart, gråtande och gnagandes på dvd-boxar eftersom jag inte längre har råd att äta.

/Mats