STRANDBERGS KRÖNIKA UR SÖNDAG 16 JANUARI

Det har varit mycket prat om curlingföräldrar sedan SVT-programmet ”Ung & bortskämd” fick svenska folket att tappa tron på framtida generationer. Jag vill inte tro att jag skulle curla mina barn om jag hade några, men jag har funderat på vilka slags förhållanden de där tonåringarna kommer att ha som vuxna. Vilka ska stå ut med dem? Och jag insåg, tyvärr: sådana som jag. 

Jag är en curling-pojkvän. Det är ju tråkigt och jobbigt att gnälla om vems tur det är att städa/diska/tvätta. Då är det mindre tråkigt och jobbigt att städa/diska/tvätta själv i stället. Men det är framför allt när det gäller känslogrejer som jag sopar så att isen glöder. Jag vill inte att min stackars älskling ska ha för mycket jobbigt att tänka på. Depp ska förvandlas till pepp! Jag vill vara lösningen på alla hans problem, och jag vill förutse hans framtida problem innan de uppstår. 

Då känner jag mig som en god och fantastisk pojkvän, men i själva verket är det ju inte omtanke som driver mig, utan rädsla. Jag försöker sopa bort problem i min partners liv, så att de inte kan leda till problem i vårt förhållande. Jag måste lära mig sluta med det här curlandet. Det är så otroligt ansträngande att tänka för två personer hela tiden. Och vad vinner man? Till slut sitter man där med person som är så bortskämd att man inte står ut med honom längre. Som man sopar får man ligga. 

/Mats