Startsida / Inlägg

Nu lämnar jag mitt lilla krypin, tack för allt

av Malin Wollin

Jag känner mig som Patrick Swayze där han står på scenen under avslutningsdansen på the Kellermans hotel and resort. 

Jag har alltid gjort slutdansen och det här året har någon sagt att jag inte får.

Jag har skrivit här i Söndag i ett år och nu har någon sagt att jag inte ska göra det längre.

Patrick Swayze slänger av sig skinnjackan och tar över skivspelaren med sexig självklar pondus.

Själv har jag nog bara att finna mig i mitt öde. Jag säger tack för mig och går ut bakvägen medan de där överviktiga damerna med pälsar lyssnar på långsam orkesterjazz. Det blir helt enkelt lite svårt för mig att dansa mig kvar. 

Jag har gillat mitt hörn längst bak i tidningen. Mitt lilla krypin där vi pratar om allt, jag och ni. 

Vi pratar om relationer, mat, ungar, underkläder och annat som är livet.

Det är verkligen som ett filmögonblick, detta att säga adjö till er. 

Händer det här på riktigt?

Ja.

Som på film.

Som Jim Carrey som ser kvinnan han älskar sedan fem minuter gå genom flygplatsen, han kör utanför, han sjunger för sig själv: Goodbye my LOOOOOVE och så krockar han och får airbagen i truten och det är slut på kärleksbetygelserna. 

 I den här branschen är det ruljans, folk slutar och börjar och kommer tillbaka. Det passar mig inte. Jag är en litet vanebarn som vill att allt ska vara som det alltid har varit. Inga förändringar tack. Som Måndag hela veckan. Jag förstår inte varför Bill Murray tyckte att det var ett problem. Och så plötsligt en dag ringer en redaktör och genom luren kastar hon en näve grus rakt in i mitt vardagsmaskineri. Och man vill lägga på luren som folk gör på film, med ett brak rakt ner i klykan så att backelittelefonens mamma får ont. 

I den här branschen vet man aldrig riktigt varför man får gå. Mediebranschen är som filmen ”Inception”, det spelar ingen roll hur många gånger du spelar upp scenariot, du förstår ändå inte varför alla kan dö om och om igen. 

Att bli entledigad av en redaktör är lite som när man gör slut med en pojkvän i ett romantiskt drama: 

”Det är inte du, det är jag” Om man tar bort ”det är jag”.

Det är inte du, det är inte jag, det är medierna. 

 Men det kanske var precis det här jag behövde. En knuff och ett fönster som öppnar sig. Alltså inte att någon knuffar mig ut genom ett fönster, det är aldrig särskilt nyttigt. 

Men en knuff ut i en tidslucka som plötsligt uppenbarar sig. Och jag vet precis vad jag ska göra med den tiden. 

Så nu säger jag adjö och farväl och tack för allt. 

Och precis som i Jerry Maguire: You had me at hello. 

Om vi ponerar att ni just sagt hello.

  • Tjänstgörande redaktör: Johan Edgar
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB