Säg ”Alla hjärtans dag” till min man Dan och han fnyser föraktfullt:

– Kommersiell skithögtid! Det är väl inte romantik att ge bort röda rosor när alla andra gör det?

Jag är benägen att hålla med, men hoppas ändå i smyg att finna en bauta-bukett på köksbordet när jag kommer hem från jobbet i morgon. 

Varifrån seden att strössla omgivningen med geléhjärtan och blommor kommer, tvistas det om. Jag väljer den mest sagolika versionen: Den som säger att Valentin var en medborgare i antikens Rom som gjorde till sin livsuppgift att få kärleken att glöda. Han gav förälskade par vackra blommor och såg till att de gifte sig. Men vigselakterna blev hans död, eftersom dåvarande kejsaren Claudius II bara ville ha ogifta män i sin armé. Därför åkte Valentin i finkan och avrättades den 14 februari år 269. 

Så i morgon är det alltså 1742 år sedan den romantiske romaren dog martyrdöden och blev Sankte Valentin. Vi på Söndag har valt att fira redan i dag (och struntar i surpuppan Dan) genom att fylla tidningen med kärleksförklaringar: 

– Kärlek är att hålla ihop, säger till exempel Staffan Fryklund, 70. Han träffade sin Renate redan 1965, samma år som jag föddes, och paret har alltså hållit ihop i en hel (min) livstid. 

Vad är kärlek för dig? Kanske är det att värna om världens utsatta? Läs då Peter Kadhammars och Urban Anderssons gripande reportage om Haitis bortglömda slavbarn. Barnen som har absolut lägst rang. Barnen som aldrig får tröstande pussar eller kramar. Barnen som, i bästa fall, kan hoppas på att inte få stryk. 

Nej, det går inte att köpa kärlek. Men det är möjligt att hjälpa dessa barn till en bättre framtid genom att skänka en slant. Det är kärleksfullt – på riktigt.