Det står 2011 i min kalender, men ibland undrar jag om året är 1811, egentligen. För fortfarande är det lite pinigt att ha en hjärna som inte är gnisselfri. Jättekonstigt, för ingen anser ju att det är underligt att vara diabetiker, pollenallergisk eller, som jag själv,  glutenintolerant. Men när det kommer till kroppens hårddisk, då ska allt funka hela tiden, för om det inte gör det, då… hu, hemska tanke, då är man ju ”sjuk i huvudet”.
Och det … talar … vi … helst … inte … om.
Detta trots att statistiken visar att 25 procent av oss alla någon gång i livet kommer behöva behandling för en psykisk åkomma. Några av oss blir utbrända, andra förlossningsdeprimerade och somliga får veta att de har adhd, en av de mest omdebatterade diagnoserna just nu.

Vissa menar att ”bokstavsbarn” är modernt hittepå, men det har faktiskt forskats kring denna funktionsnedsättning i över ett sekel. Därför har också psykologer och psykiater på senare år blivit bättre på att snappa upp – inte bara skolungar utan också vuxna – med bristande organisationsförmåga och impulskontroll.
Men trots att diagnosen är så vanlig, hänger viss stigma kvar. Därför gör vi på Söndag en tankekullerbytta för att visa att det inte bara behöver vara en nackdel att ha en hjärna som är ”lite eljest”. För visste du att personer med adhd är överrepresenterade bland egenföretagare, sportstjärnor, skådisar och musiker?
I reportaget på sidan 38 får du veta -varför och, framför allt, att det absolut inte är något att skämmas för att ha en knopp som är lite knäpp.