Nils: 5-åriga flicka blev mamma… Man åts upp av en flodhäst.

Emma: En hulk från Kina! Shit pommes frites!

Nils: Mannen med hunduret.

Emma: Världens tjockaste cyklist? Vad sa du? 250 kilo?

Nils: Kaninen flyger som en fågel, hund körde bil. Hon luktar bensin.

Plötsligt händer det! Hanna och Erika möts i korridoren och … är lika som bär!

En outfit som känns understated: vitt linne under ljusblå topp, chict matchat med blå cigarrettsmala byxor.

Äntligen. Vad han har gjort i veckorna fem? Snickrat fram en friggebod på landet.

Så här ser den ut:

Han får nog ta fem veckor till.

Han hade lovat. I dag skulle Söndags biträdande redaktör skulle vara tillbaka från sin fem veckor långa semester.

Men hittills ser vi bara hans stol. Och den är tom.

VAR ÄR DU KRISTOFER? KOM TILLBAKA!

Precis som de flesta 70-talister älskade jag smurfarna när jag var liten. Jag smurfar inte så mycket av själva äventyren, jag minns mest deras fäbless för hallonsaft och hur helsmurfigt det verkade att Smurfelina var den en enda tjejsmurfen i  Smurfbyn. Medan alla andra smurfar hade tydliga personligheter – som Buttersmurf, Latsmurf, Muskelsmurf och Diktarsmurf – verkade Smurfelinas enda personlighetsdrag vara just att hon var tjej. Hon hade blont hår och klänning i  stället för blöjbyxor, och man får anta att hon hade det rätt förspänt på dejtingfronten. Det var nog bara Kokettsmurf som inte ville smurfa henne.

På fredag är det svensk biopremiär för Hollywoodfilmen om ”Smurfarna”. Det muntra 3D-äventyret för hela familjen har gjort succé i USA. Men franske sociologen Antoine Buéno påstår i  boken ”Le Petit Livre Bleu” att smurfskaparen Peyo spred rasistpropaganda med sin serie.  

Faktum är att Gargamel, smurfarnas stora fiende, i serierna ser ut som en höknäst nidbild av en jude. Han är en girig alkemist som vill förvandla smurfarna till guld, och till sin hjälp har han katten Azrael. I den första smurfserien florerade dessutom en sjukdom som gjorde smurfarna svarta. De svarta blev aggressiva, dumma, djuriska och pratade nonsensspråk. Den här serien publicerades inte i USA förrän man ändrat färgskalan så att de ”smittade” smurfarna blev lila. 

Man kan förstås tro vad man vill. Men världen såg annorlunda ut på 50-talet, när smurfarna ”föddes”. Problemet med Buénos teorier är att de flippar ur helt. Smurfelinas blonda hår kallas för ett ariskt ideal. Gammelsmurf utmålas som en diktator, och att det inte finns någon valuta i den ”totalitära utopin” Smurfbyn blir ett bevis för stalinism. Till slut går det inte längre att ta på allvar, det blir alldeles för lätt att avfärda som galenskaper, och det är synd. För jag tror att vi alla måste hjälpas åt att hålla koll efter stereotyper i popkulturen – särskilt när den riktar sig till barn.

Själv var jag säker efter Nobelfesten. Bullen är i ugnen. Ingen tvekan. Kronprinsessan smuttade ju knappt på årgångsvinet och nog såg urringningen mer välfylld ut än vanligt?
Men nej. Jag, och resten av medievärlden, hade fel. Då, som så många gånger både före och efter.  Sedan vigseln har Victoria inte kunnat visa sig offentligt utan att få midjemåttet granskat. Är hon? Draperingen över magen betyder nog … eller … nej? Kanske bara en stylistmiss? Olyckligt val av klänning?
Inte undra på att både hon och prins Daniel fullkomligt strålade av lycka och lättnad när de äntligen kunde låta århundradets bebisbomb brisera: ’’Jajamensan, vi grejade det. Det kommer en kunglig knodd!’’
Nu är de ju på god väg att göra sin största plikt. Att ge oss – det svenska folket – en blivande tron-arvinge. För att kronprinsessan väntar allas vår bebbe Bernadotte, är ett som är säkert. Aldrig förr har det skrivits lika mycket om ett ofött svenskt barn. Nyheten om prinsessgrossessen var förstasidesstoff både i Sverige och utomlands, så att hävda att det lilla prins- eller prinsesspyret redan är en superkändis, är ingen överdrift.

Vi har fått veta att bebisen inte längre är ett embryo, utan ett foster på cirka fem centimeter och kan ha blivit till på självaste nationaldagen. Om nu inte hovet lagt ut rökridåer, för kanske är Victoria och Daniel i själva verket långt mer gravida än de låtsas? Älskogen kan nämligen också ha ägt rum under besöket i München 24–27 maj. Tror man. Håhåjaja.
Hur de blivande föräldrarna hittills har lyckats förhålla sig till ”bli med barn”-kravet är för mig en gåta. Nu återstår ”bara” graviditetsoron och, så småningom, paparazzipressen.
Jag följer Victorias uppmaning och håller tummarna. Hårt.

Suri Cruise har gjort det, Harper Beckham har precis börjat göra det – och snart kommer Sveriges första superbebis att växa upp inför strålkastarljuset. Vickan och Daniels lilla Baby Bernadotte är bara några veckor gammal i våra medvetanden, men redan är han/hon en stor snackis. I helgens nummer av Söndag spanar vi in i framtiden och reder ut vad som väntar bebben.

Också i Söndag:

– Ehva Löpps guide till höstmodetrenderna, från tweed till hippiechict. 

– Norrmalmstorgsrånaren – 38 år senare. Söndag har vandrat i banklokalerna med Janne Olsson som höll hela Sverige i schack i sex dagar.

– Häng med på raggningskurs för tjejer

…och mycket mer. Missa inte!

Våra tre toppenvikarier Anna, Linus och Margareta har gjort ett kalasjobb i sommar och nu har vi fredagsfikat med dem för sista gången. På ett tag. Passande nog poserar de under Klick!-parasollen, för solen lyser alltid på dem, trots att sommarn nu är sluuuuuuut!

Här på Söndag ligger vi alltid i fashionframkant, vilket våra duktiga reportervikarier Linus och Anna så tydligt demonstrerar. För i höst är rutor rätt, rätt, rätt! Den stilsäkra duon har valt trendigt tartanmönstrade toppar som de matchat med mörkare pennsmala byxor. De chica sandalerna prickar in den lös och lediga-stilen, på ett effortless och självklart sätt.

Letar du inspiration för nya härliga höst-outfits? Se och lär av ditt husdjur! Erikas stilsäkra hund Monty Flanör gjorde ett bejublat besök i dag, chickt stylad i rött koppel. 

Annika, Emma och Erika visar här dagens färgtema: Grått, vitt och röda detaljer!

Monty ”Modehunden” Flanör