Det var 1991 och var jag fjorton år gammal, och jag och min kusin såg ”In Bed with Madonna” på Filmhuset i Eskilstuna. I mina- småstadsögon var Eskilstuna en världsmetropol,- med både H&M och McDonald’s. Filmen var det mest inspi-rerande vi sett – en doft av en ännu större värld, och vi ville- tillhöra den. Genast. Vi gick hem och övade på -”Express Yourself”-dansen. Min kusin experimenterade framför spegeln med mörkrött läppstift, jättetjocka ögonbryn och skönhetsfläck på överläppen. Och vi diskuterade livligt scenen där två manliga dansare kysste varandra (Madonnas ivriga bögkramande hade just gjort henne till mitt personliga, hem-liga skyddshelgon). 

Jag förstår varför vi blev så besatta. Madonna beter sig som en bortskämd, uppkäftig tonåring mot sin pappa och sin pojkvän (Warren Beatty), och snackar skit om ”töntiga” konkurrenter- (som Oprah, -Janet Jackson och Kevin Costner). Hon gillar att festa med vackra män (som en då okänd Antonio Banderas) och att shoppa.- Kort sagt: Madonna var precis som vi, fast med miljontals dyrkare och dollar. Vi trodde att vi också kunde bli rika och berömda.- Talang var inte det viktigaste, det sa ju Madonna själv i filmen, men vi anmälde oss till en kurs i jazzdans på Kulturama för säkerhets skull. 

”In bed with Madonna” var en dokusåpa- innan dokusåpan fanns, innan det fanns Facebook, Twitter, bloggar och Myspace- som förde oss närmare idolerna, innan det fanns reality-serier om stjärnor- och realityserier som skapade stjärnor, innan bilder på osminkade stjärnor blivit -vardagsmat. ”In bed with -Madonna” förändrade popkulturen helt. Dittills var den allmänt vedertagna sanningen- att stjärnor bara kunde bli långlivade om de var mystiska och oåtkomliga. Madonna gjorde, som så ofta på den tiden, tvärt emot alla andra. Det kändes- som om vi lärde känna den riktiga människan bakom glamouren, som om JUST VI förstod vem världens största stjärna EGENTLIGEN var. Och så blev vi ännu trognare fans.

4 kändisar som blev indragna i ”dokusåpan”