Jag fick panikångest några gånger under bokmässan. Jag trodde att jag skulle svimma, kräkas eller dö. Alternativt bli galen. Börja primalskrika. Lägga mig i fosterställning under ett bokbord och låta frossbrytningarna skaka loss varenda tandfyllning. Årets bokmässa hade sammanlagt 100 000 besökare, och det kändes. Att förflytta sig några meter kunde ta en kvart. Författare med mikrofoner försökte överrösta varandra. Luften var varm och syrefattig. Begagnad. Full av kroppsutsöndringar. Och ändå älskade jag att vara där!

Bokmässan gör mig lycklig. Det är fantastiskt att böcker engagerar så många. Det finns författare som tycker att det är besvärligt att träffa sina läsare. Det finns också författare som ser mötet som en ynnest – för läsarna. De författarna är ohyggligt imponerade av sig själva för att de nådigt bjuder på några sekunder av sin tid. De äcklar mig. Men de är i minoritet.

De allra flesta av oss ser -bokmässan som en ynnest – för oss. Trots att vi stressar runt som råttor i en labyrint, med vidöppna porer och svettblanka pannor. Vi är glada och tacksamma för att vi kunnat beröra er med våra böcker. Det är ju hela poängen med att skriva! Under min första bokmässa för fem år sen höll jag ett föredrag i Aftonbladets monter, och min enda ”publik” var trötta tanter som vilade benen och sneglade surt på mig för att jag överröstade deras samtal. DET är en stressande upplevelse, tro mig. Så var aldrig rädda för att ”störa” genom att visa intresse. De författare som anser att deras läsare ”stör” är dumma i huvudet och inget att bry sig om. För de flesta av oss finns det inget roligare än att träffa er. Det är först i direktkontakten med er som det känns verkligt: Att vår fantasivärld nu har hittat ut i verkligheten. Och när ni berättar om hur ni upplevde våra böcker, så förstår vi mer om vad det egentligen är som vi har skapat. Böckerna är inte våra, bara för att vi har skrivit dem. Det är först när ni läser böckerna som de blir levande.

Stjärnmingel på bokmässan!

Jag träffade Lennart Hellsing och blev alldeles star struck. När jag är dryga 90 vill jag också dricka vin, uppskatta goda middagar, klä i orange kostym och framför allt: Fortfarande vara nyfiken på de människor jag träffar. 

Kelade lite med deckardrottningen Mari Jungstedt. Man blir alltid på gott humör av henne.