Jag älskar popkultur. Men ibland är det som om jag måste dra ner en särskild rullgardin för ögonen, en som filtrerar bort alla sunkiga könsroller. Jag orkar inte hela tiden se all skit, orkar inte hela tiden bli upprörd. Men den där rullgardinen slutade fungera helt när jag såg dokumentären ’’Miss Representation’’. Den visar hur media påverkar oss, och problemet med att mediebilderna kommer bara från ett håll. En amerikansk tonårstjej ägnar 10 timmar om dagen åt musik, film, tv, tidningar och internet, men bara några få procent av makthavarna i den amerikanska mediebranschen är kvinnor. Inte konstigt då att kvinnor i medierna ständigt förminskas, förvandlas till stereotyper, bedöms utifrån sitt utseende, eller inte syns alls. Det är inte bara en fråga om feminism, utan om demokrati.

Det här fenomenet färgar av sig på oss också. Inte bara för att vi konsumerar så mycket amerikansk film och tv. Vår framstressade nöjesjournalistik består alltmer av omdömeslösa direktöversättningar av amerikanska artiklar. Här är kvinnor till exempel alltid rivaler. Jay-Z och Kanye tillåts vara kärvänliga kollegor, medan man påstår att Beyoncé och Rihanna, eller Britney och Christina, vill klösa ögonen ur varandra. Den vedertagna sanningen att tjejer inte kan hålla sams nöts in tills ingen längre ifrågasätter den.

Jag tänker på ’’Miss Representation’’ när jag ser en MTV-såpa där Beyoncés lönnfeta pappa ska skapa en ny tjejgrupp, och aspiranterna piskas hårdare i gymmet än på sånglektionerna. När jag tänker på alla män i modebranschen som skapar sjuka ideal som de själva aldrig behöver bli offer för. När världens främsta hjärnor hyllas på Nobelfesten, och löpsedeln dagen efter lockar med betyg på de kvinnliga gästernas klänningar. När jag tänker på att hjälten i barn- och ungdomsböcker nästan alltid är kille, för medan tjejer kan läsa om killar som Harry Potter kan inte killar läsa om tjejer – då är det ju en tjejbok. 

Livet utan den där rullgardinen är lite jobbigare, för vem gillar egentligen att vara arg? Men det är 2012 idag. Vi borde ha kommit längre. Vi kan få det att hända. Ställ krav. Ställ inte upp. Öppna ögonen, och berätta vad du inte vill se mer av.

 

———————–