Jag var sju år gammal när Tom Cruise slog igenom med ”Föräldrafritt”. Han spelar en ung kille som råkar förstöra pappas lyxbil. Den självklara lösningen på problemet? Att anlita ett gäng glada horor, förstås, och hyra ut dem till kompisarna! Tom blir hallick för att kunna betala reparationen av bilen. Han är en helskön, helfestlig kille, och alla har kul! Det här var en helt normal handling i en frejdig familjefilm på det glada 80-talet. Jag ÄLSKADE ”Föräldrafritt” när jag var liten. Däremot var jag aldrig särskilt intresserad av Tom. Det var nog det maniska leendet som gjorde det. Ni vet, det med bakåtkastat huvud och exakt alla framtänder synliga. 

Det tog några år, men Tom blev en erkänd skådespelare, med näsa för att välja filmer som blivit moderna klassiker. Hans karriär är faktiskt häpnadsväckande. Men sen kom den stora härdsmältan 2005, då Tom hoppade upp och ner i Oprahs soffa och gjorde sitt förhållande med Katie Holmes till en följetong i pressen. Tom, som noggrant värnat om sitt privatliv, blev plötsligt väldigt frispråkig. Och ju mer han pratade, desto knasigare verkade han. Paparazzifotografer bjöds in för att föreviga varje nytt kapitel i parets kärlekssaga. Problemet var att det till slut framstod som just en saga – ett påhitt, för att dölja någon skandalös sanning. Men vad VAR sanningen? Plötsligt blev världen besatt av att ta reda på det. 

Och inget rykte, hur galet det än är, är svårt att tro på när man sett de där obehagliga scientologklippen med honom som läckte ut på Youtube. De senaste årens granskningar av hans älskade scientologi har knappast hjälpt heller. Rörelsen framstår alltmer som en andlig maffiaorganisation, som utnyttjar människor både själsligt och ekonomiskt – och han tillhör deras elit. Tom har blivit den nya Michael Jackson: Man kan klistra vilken vansinnesstory som helst på honom, och den verkar plötsligt fullt rimlig. Orättvist eller ej, det går att tro på precis vad som helst om honom. På fredag har den nya ”Mission Impossible”-filmen premiär, och den sägs vara en riktigt bra actionfilm. Men det verkligt omöjliga uppdraget är att koncentrera sig på handlingen i en Tom Cruise-film, istället för att sitta och undra hur galen han var bakom kulisserna.