Min väninna ser hans mun röra sig, men förstår inte orden: ”Det känns inte bra mellan oss”. 
Vadå? Skiljas? Vi? Som har det så bra?
Orden river hennes hjärta mitt itu. Älskar. Inte. Dig.
Hon sjunker ner på en köksstol, han lutar sig mot diskbänken. Medan hon tänker: ”Nu dör jag” och rasar ner i en svart avgrund, lägger han armarna i kors.
– Håll om mig, kvider hon.
Han fingrar på en kaffekopp i diskhon och väjer 
för hennes granskande blick när hon undrar om han träffat någon annan.
– Nej, det är bara inte du och jag längre, säger han. 
– Kan det bli det igen? försöker hon.
Han ruskar på huvudet, säger: ”Det är för sent”. Lämnar köket. Lämnar henne. Lämnar deras liv.
Han begraver sig i jobb och partykvällar med polarna.
Hon ältar med väninnorna, sliter och drar fram trollen i solskenet. För varje gång hon upprepar det onämnbara: ”Han älskar mig inte”, blir sanningen mindre vass. Till sist spricker de fula trolltrynena och hon tänker: ”Jag älskar inte honom heller”.

Och medan han kommer på att hon, trots allt, är kvinnan i hans liv, går hon vidare.
När han vädjar: ”Kan det bli du och jag igen?” ruskar hon på huvudet och säger: ”Det är för sent”. 
Om det är för sent för Per Holknekt att charma tillbaka sin Lena Ph, vet sannolikt bara hon. Men att hon, mitt i separationen, mår lite, 
lite bättre än vad han gör, är tämligen säkert. För enligt experterna är kvinnor generellt lite, lite bättre på uppbrott än vad män är. Varför får du veta på sidorna 30–31 i dagens tidning.
Så älska och värna varandra.
Innan det är för sent.