De var liksom perfekta. Statsministerparet Reinfeldt. Unga, snygga, trebarnsföräldrar.

På samma sätt som Tony och Cherie Blair hade varit en förutsättning för att det brittiska arbetarpartiet skulle kunna lägga till ”New” före ”Labour”, vinkla sin politik från vänster in mot mitten och vinna en jordskredsseger 1997, var Fredrik och Filippa precis vad Moderata samlingspartiet behövde för att kunna bli Nya moderaterna (med omvänd politisk strategi) och gå segrande ur det svenska valet 2006. 

Reinfeldts kändes fräscha, jämställda – och massmediala. Medan Filippa delade med sig av sitt bästa mandelmusselrecept i Amelias julnummer, avslöjade Fredrik för Aftonbladets Lena Mellin att han blir glad av att städa och diska och att utslitna skjortor är de bästa putsdukarna. 

– De luddar inte, särskilt bakstycket är bra, tipsade Fredrik. 

Som sagt. Fredrik och Filippa var så rätt, så moderna, så: ”Kolla de är som oss”. Hårt arbetande föräldrar som pusslade ihop två karriärer, tre barn, läxläsning och jympapåsar. Och dessutom erkände att de kunde tappa fattningen när ungarna bråkade. 

Men i våras briserade relationsbomben: Statsministern och hans fru flyttar isär. 

Självklart är det sorgligt när ett äktenskap kraschar, men till och med uppbrottet känns snudd på perfekt. 

För Filippa. 

I separationens svallvågor menar pr-experter att singelstatusen får hennes varumärke att glittra och gör henne extremt attraktiv för
alla typer av maktuppdrag. 

Så: Bye bye, statsministerhustru.

Hello, perfekta powerpingla!

Erika Scott