Jag hoppas göra en pilgrimsresa till London i november, för att beskåda ett popkulturmirakel. Då är det premiär för Viva forever, en musikal med Spice Girls-låtar och manus skrivet av Jennifer Saunders (ena halvan av Helt hysteriskt). Hela idén är väldigt Mamma Mia!. Helt logiskt. Spice Girls var ju 90-talets ABBA. 

Första gången jag såg och hörde Spice Girls jobbade jag på ZTV. Vi gick igenom veckans skörd av nya musikvideor. Så kom Wannabe. Jag hatade den intensivt. Låten var enerverande. Videon var ful. Och den rödhåriga kunde inte gå, ännu mindre dansa, i sina klumpiga skor; hon blev både hjulbent och vindögd av ansträngningen. Jag förstod ingenting när låten blev etta i 31 länder. Men efter andrasingeln Say you’ll be there hade jag också fått Spice-feber. 

Spice Girls var popkuturell magi. De var inte så jättesnygga. De var rätt dåliga på att sjunga och dansa. Men tillsammans var de oemotståndliga, och de gjorde popen rolig igen. De regerade inte över populärkulturen i mer än ett par år, men som de regerade! Det var inte bara brottarhitsen och biofilmen, utan alla Spice-produkter, som parfymer, Pepsi-burkar, Polaroid-kameror och pennskrin. De var överallt. De nöp prins Charles i stjärten framför paparazzifotografer. Deras åsikter om Thatcher diskuterades i det brittiska parlamentet. Och de skrek ”Girl power!” i tid och otid. 

Det kunde verka föga trovärdigt av en grupp tjejer som satts ihop av manliga managers. Men långt mer respekterade band har blivit hopplockade, och redan innan genombrottet bröt sig Spice Girls loss från sina ”skapare”. De skötte sedan en stor del av det enorma Spice-maskineriet på egen hand. 

Det är knappast konstigt att de splittrades under tyngden av det där maskineriet. De började bråka och bitcha offentligt. Skaffade kändispojkvänner, ätstörningar och silikonbröst. Det var motsatsen till girl power. Men inget kan ta ifrån Spice Girls de magiska åren. Och om du tvivlar på deras inflytande på en hel generation, läs Sara Hanssons underbara självbiografi Vi håller på med en viktig grej.

Mats Strandberg