Det började med att jag, lite tanklöst, verbaliserade en tanke till Söndags hälsareporter, Hanna:

– Kanske man borde börja springa på lunchen?

Eftersom Hanna brinner för sitt specialområde och sällan försitter chansen att göra sina medmänniskor lite sundare, drog hon blixtsnabbt i väg ett redaktionsmejl: ”Finns intresse för att sträcka på benen en gång i veckan? Vi joggar i en halvtimme – utan prestige, tidtagning och allt sådant – total njuuutnjng alltså”.

Intresse fanns. Redan nästa dag möttes sju av oss utanför entrén prick klockan 11.30, medan Johan, som fnyser åt fysiska gruppaktiviteter, stack i väg på egen hand, driven av stenhård death metal-musik i hörlurarna.

Nu, efter sju veckor, håller träningstrenden i sig. Hanna skuttar med regelbundenhet ner på gräsmattan för att göra burpees, upphopp, knäböj och armhävningar. Johan och Kristofer har fastnat i appen Runkeeper och ägnar luncherna åt att diskutera intervallpass och så kallade split-tider, medan Gunilla, likt Stålmannen, svidar om till tajts vid arbetsdagens slut och hoppar av t-banan några stationer för tidigt för att lubba sista sträckan.

Själv laddar jag för att klara min nästa 10-kilometerstävling, Tunnelloppet, och försöker komma ut tre gånger i veckan, med Kristofers fjäderlätta löpstil som målbild. Karln är en naturbegåvning, vilket är oerhört irriterande för oss andra.

Men Hanna nöjer sig inte med att peppa sina medarbetare i form – nu är det din tur. Här bjuder hon på ett löpschema, som gör att du inom tio veckor kan kuta minst fem kilometer.

Så snör på dig dojorna och dra ut i spåret, och glöm inte Hannas mantra: ”Utan prestige, tidtagning och allt sådant”. Det ska, trots allt, inte vara någon tävling.

Bara total njuuuutning.