I dag är det fredag och andra dagen av Vulkanens hämnd på oss människor. Alla drabbas av detta asksprutande monster. Särskilt vi på Söndag.

Vulkanen Eyafjallajökull har haft utbrott tre gånger tidigare i historien. Då har den alltid dragit igång sin – mycket större – sovande granne Katla. Ska detta hända även nu? 

Vi lever i händelserika tider. Fortsättning följer!

Vulkanen Eyjafjallajökull är den stora snackisen på redaktionen just nu. Vi läser högt om aska som letar sig in i flygplansmotorer, nedsläckta flygplatser och att en ny istid kan vara på väg. Eländes elände! Var den tvungen att gå loss just nu? JUST NU? 

Uppdatering: Debatten går het. Frågorna flyger. Så här låter det här just nu: 

”Kommer hela Island att explodera?”

”Vi har det väl okej. Men vart ska islänningarna ta vägen, då? Ska de evakueras allihop?

”I två år höll den på sist. Vi kommer inte att kunna resa på två år. Två år!”

”Joo, alltså den kommer bara småputtra lite. Det är normalt. För en vulkan.”

”Var kommer all aska att landa? Inte här va?”

”Kommer Stockholms tunnelbana att drabbas? Jag ska ju hem snart….”

Man är aldrig så sjuk som när man är förkyld. Under två dagar har jag nyst, hostat, snörvlat och ömkat mig medan mina kollegor har fyllt tidningen med toppmaterial. Inte nog med att jag i dag känner livet återkomma, solen gassar på datorskärmen. Härligt! Nu jobbar vi! Och firar återkomsten med en enorm kopp java. 

Eller okej, två-tre-fyra koppar. 

Som om vi inte redan var sockerstinna i dag på redaktionen, så fick vi ett påskägg. Fyllt med diverse läckerheter. Kristofer fick äran att ta emot ägget av den gula budbäraren. 

Mums och tack!

/Redaktionen

Än en gång har Katarina valt att bjuda hela redaktionen på den finska påskdesserten Memma. Memma är inte helt lätt att förstå sig på för en oinvigd.

Till memman åt vi rikligt med grädde och socker. Här är några omdömen: 

Anna: – ”Åh sweet, sweet memma! Hundra gånger bättre än spettekaka.”

Kristofer: -”Det här är en viktig tradition. Det har vi gjort flera gånger. I alla fall en gång!”

Catharina: -”Och hur ska man blanda det här då? I munnen eller på fatet?”

Agge: -”Det ser gott ut men det luktar skitäckligt.”

Tommy: -”Smakar lite Ben and Jerry-glass. Fast utan sötman.”

Okänd: -”Av bajsfärgen att döma tror man att den ska smaka mer choklad.”

Hanna: ”Smakar kavring. Gott!”

Vi tackar varmast för en spännande smakupplevelse! 

Vi tar med glädje emot all slags mejl till Söndag. (sondag@aftonbladet.se)

Men i detta fall får det banne mig vara nog. Vi ber vänligen ”Best Male Enchancing Meds” att sluta höra av sig.

I morgon kickstartar Anna Ankas alldeles egna tv-show i TV3. Urk, säger många. Mumma, säger jag! Jag kan nämligen inte få nog av fenomenet Anna Anka. I höstas gav hon oss journalister lilla julafton varje dag: citat så rykande tjusiga att man fick hålla i hatten. 

Jag gjorde min första intervju med Anna i september förra året. Då var hon och Paul fortfarande gifta och de strödde komplimanger över varandra. Så här lät det: 

Nu har vi ju kvitto på att den ”enorma fysiska attraktionen” tyvärr inte hjälpte hela vägen. Paret ligger i skilsmässa. En ganska bitter sådan. ”Anna är min värsta fiende” sa Paul nyligen till Nöjesbladet. Men Anna har gått vidare och nya programmet ”Anna Anka söker assistent” kan bli riktigt kul. 

NU:

DÅ:

På den gamla goda tiden: jag, Paul och Anna på Grand Hotel. Ser vi inte lite nykära ut alla tre? 

Låt oss presentera själva hjärtat i Söndag: Klappväggen! Så här såg det ut förra veckan när vi gick igenom tidningen, sida för sida. 

Olika varianter på omslag med Izabella.

Fägglada modesidor och smaskiga recept.

Samtal vid reporterbordet för 03 minuter sedan: 

CC: – Sommartid börjar på Söndag!

HR: – NÄ? Jaha. 

CC: – Jaa, härligt va? 

HR: – Jo. Men vem…? Coolt namn.

CC: – Va? 

HR: – Sommarti.. vad sa du han hette? Som ska börja här?

CC: – Va? 

HR: – … på Söndag? På Söndagsredaktionen? Ah. Sommartid. På söndag. Okej. Ja, jättehärligt!

Och med det säger vi: Välkommen tillbaka våren!

Underbara småkakor har levererats till Söndagsredaktionen. För det säger vi tack. MEN! På den korta stund undertecknad vände ryggen till – rusade någon fram och slickade av garnityren! Vadfalls! Ge dig till känna och straffet skall mildras. 

Bevisbild 1. 

Bevisbild 2.