Hej! Mats Strandberg här, nöjeskrönikören på Söndag!

Förra veckan hade Söndag en stor intervju med Camilla Läckberg. Reportern Magda Gad mejlade över lite frågor til mig och några andra av Camillas vänner, för att be oss beskriva hur hon är som person och vän.

Det var mycket som inte fick plats i den färdiga artikeln, så jag passar på att lägga ut mina svar här istället!

Hur är Camilla som författarkollega?
- Otroligt generös med goda råd och pepp. När hon gillar någon vill hon hjälpa. Till exempel älskade hon min senaste bok, "Halva liv", och erbjöd sig att skriva en rekommendation som jag sen kunde använda på omslaget.

Hur är Camilla som vän?
– När jag var på hennes bröllop i somras dök just "generös" upp i varenda tal. Hon är också otroligt rolig. Snabb i tanken, det är aldrig tråkigt med Camilla. Hon har
en inspirerande jättereservoar av energi inför allt hon tar sig för. Och hon har stor självdistans och självironi, utan att förminska sig själv på något sätt.

Vad har ni för gemensamma hobbies?
– Haha, i början bondade vi nog framför allt över vår besatthet av reality-tv. Vi analyserade "Top Model" i timmar när det var nytt. Och jag gav henne en egen "morgongåva" dagen efter bröllopet; första säsongen av "The City" på dvd. Nu försöker hon få mig hooked på alla amerikanska "Real Housewives"-varianter, men det går sådär.
Annars är ju skrivandet och allt vad det innebär en stor del av våra liv, och där har vi såklart mycket att prata om.

Om du skulle beskriva Camilla med tre ord, så blir det:
- Mångbottnad, inspirerande, passionerad.

Förresten, jag har just startat en ny privat blogg. Kika på den HÄR om ni vill!

Jag bjuder på den här bilden – jag ser ut som ett fån, men Camilla är snygg som vanligt!

När jag fattade att jag var bög var jag tolv år. Det var sent 80-tal. Det fanns knappt några kändisar som lämnat garderoben och det pratades bara om bögar i samband med aidspaniken. 

Men Madonna fanns. Hon var den enda i mitt liv som sa att det var okej att vara bög. Hon fick mig att våga tro på en framtid där jag skulle kunna vara mig själv. Det är därför jag vet att man inte ska underskatta hur viktiga stjärnor kan vara i unga människors liv. De kan vara ställföreträdande vänner och förebilder. 

Men kändisar som tar ställning för homosexuellas rättigheter har ofta avfärdats som pr-kåta och/eller politiskt korrekta. Nu, hösten 2010, verkar däremot något stort vara på väg att hända. En sällan skådad uppslutning av stjärnor har engagerat sig för att få stopp på självmordsvågen bland homosexuella tonåringar i USA. Ricky Martin och Elton John gör en gemensam kampanj mot hatbrott. Pink tar ställning för homoäktenskap i sin nya video. Lady Gaga håller brandtal mot diskrimineringen i den amerikanska armén. 

Det här är bara några exempel. Och för första gången pratar man inte om de här frågorna som ”gayfrågor”, utan som något rör alla, eftersom det handlar om lika rättigheter för alla medborgare. Popkulturen har blivit politisk igen. 2010 kan bli ett nytt 1968 – även om Lady Gagas hits inte låter så proggiga.