Ett ord jag älskar men det försvann för att ingen med vagina vill bli kallad för det. Därför att ingen blev glad över att bli kallad för det. Därför att alla som blev kallade för det kände att loppet var kört. Ändå finns de överallt. Ändå handlar det bara om fyra bokstäver: TANT.

Jag ser definitivt journalistik i det här.

Tema: Tant.

Det var ett ord jag som barn använde så här, man träffade en kvinna, jag var, säg, 8 år, och hon såg så parant och bestämd ut och då gav man henne erkännande och respekt genom att säga TANT.

Det var ett slags NI… Denna form av respekt lever i utmärkt välmåga i Italien, Frankrike, Spanien. De gav fan i du-reformen och det gjorde de rätt i.

För det här är min teori, i och med du-reformen, den kom om jag minns rätt ungefär samtidigt med högertrafiken och fick fullt genomslag i början på 70-talet, så tappade ordet TANT sin glöd av respektabel dam som inte tar nån skit, och förvandlades till en kvinna för gammal för sitt eget bästa med obefintligt eller inget sexliv.…

I samma veva som ordet TANT blev nästintill ett skälsord försvann också det främsta signumet på en TANT.

D.v.s. HATTEN.

Också det en mycket sorglig utveckling. Men vi kan vända den, vi kan, precis som bögarna gjorde med ordet BÖG. återerövra klassen, stilen och värdigheten i ordet TANT.