… Ella, 4, säger:

– Jag är hungrig. Jag vill äta.

Hon pekar mot Pressbyrån i t-banans ankomsthall på Slussen, stora uppgången.

Jag säger:

– De har ingen mat där.

Hon börjar gråta.

Jag säger:

– Du kan få hur mycket mat du vill. Men. Det. Finns. Ingen. Mat. I. Den. Pressbyrån.

Vi börjar röra oss mot Götgatsbacken. Gråtandet tilltar:

– McDonalds. Happy meal, säger jag.

– Jaaaag. Viiiiil. Innnnnte. Gååååå. Påååå. MaaaacDoooonalds. Buääääääh, säger hon.

– Då får vi gå på pressbyran på Medis där vi bor. De har korv.

Korv på DEN pressbyrån är om möjligt ännu mindre populärt.

– OK, säger jag. Vi går tillbaka till pressbyrån på Slussen så får du själv upptäcka att det inte finns nån mat.

– Pengar, säger hon.

Jag ger henne en tjuga. Vi kommer fram och jag lyfter upp henne till luckan. Hon räcker fram tjugan till expediten.

Tårarna är som borttrollade.

Sen säger hon:

– En kexchoklad, tack.

Jag är fuckad. Igen.

– Där ser du pappa, det finns visst mat här, säger hon.