Var? Tahitian Noni Internationals huvudkontor och butik på Holländargatan 13 i Stockholm

Varför? Tahitian Noni har lanserat fyra nya nonidrycker i flashiga återvinningsbara aluminiumflaskor.

Jag frågade vd Camilla Lundberg vad det är för speciellt med de nya nonidryckerna som även finns för första gången i bag-in-box- förpackningar;

–Hela strategin är ny! Vi presenterar fyra helt nya Tahitian Noni – drycker, allt för att varje person ska kunna välja sin favoritprodukt, utifrån sitt eget behov. Olika prisklasser, olika innehåll och med nya smaker, som mango och druva.

Visste ni att nonifrukten innehåller iriduider, vad är det för någonting?

– Det är en fytokemikalie. En stark antioxidant som motverkar fria radikaler i kroppen, berättar Camilla Lundberg

var 7.

Jag var 6.

Johan hade gott om skivor och en samling med singlar och EP:s med Beatles som ingav djup respekt på hela Lysviksgatan i Farsta.

Jag insåg sanningen. Jag var en slagen pojke. Förnedrad. Trampad på. En hundskit i tillvaron.

Det var kort sagt oacceptabelt. Jag inledde operation TJAT. Skivspelare och skivor, sa jag till farsan, jag behöver det och jag behöver det NU. Han sa vad han alltid sa:

– Det kostar pengar, Tore.

Men operation tjat gav resultat efter 6 OERHÖRT långa månader. Jag fick en liten grammofon. En sån med en skivtallrik lika stor som en singel och en högtalare som man vid färdigt lyssnande kunde lägga över och täcka skivspelaren med. Såg ut som en matlåda.

Jag fick samtidigt mitt livs fösta skiva, en EP med Kinks betitlad ”Kwyet Kinks” och dess omslag såg ut så här:

Bakre raden från vänster: Dave Davies (sologitarr), Mick Avory (trummor).

Främre raden från vänster: Pete Quaife (bas), Ray Davies (sång, kompgitarr, låtskrivare).

Jag älskade alla fyra låtarna men ”A well respected man” stod ut och gör det fortfarande. En klassiker. Det är min åsikt och det är dessutom en objektiv sanning. Så här låter den:

Jag tänker på det här eftersom basisten Pete Quaife gick och dog den 23 juni, 66 år gammal. Jag gråter till och med.

Det är Ray Davies fel. Det är han som hyllar Pete så här i obeskrivligt vackra versioner av ”Waterloo sunset” och ”Days”.

Ray gråter också.

Stockholms bästa badställe är Fredhälls klippor. Jag är född och uppvuxen i Sthlm och har levt här ett halvt sekel, så försök inte ens att säga emot: jag kan min stad!

Det var så allt började. Med ett dopp.

Nån mer än jag som vägade bada? Naturligtvis inte. Jag satte ribban högt och ingen vågade hoppa över den.

Det var fina tider men tanken slog mig, det kan bli bättre. Sålunda: Nockebybanan! Det bar av till Ålsten, the home of Per-Albin Hansson, men numera ett område annekterat av folk med blåa politiska åsikter. Men sånt är livet. Sossarna har visionerna. Moderaterna snor dem.

Det här är Per-Albin husen och jag älskar dem:

Jag var, är och kommer att förbli kåt på på P-A-husen. Han dog för 17 på Ålstens perrong. Tungt. Jag var tvåa i budgivningen på ett av husen för några år sen. Men då tänkte jag: Tore, stanna för fan på SÖDER. Rätt beslut, ett av få sådana jag har fattat. Men faktum kvarstår. Jag älskar stället och inte minst för hamnkrogen. Jag tog Jenny dit.Det var inte lätt att hitta dit men vi lyckades. Jag såg en skylt. Jag läste. Jag tänkte: det är antagligen åt det här hållet:Folk i denna del av Bromma har råd med sina villor. Det här var en av de fulare. Men hade jag fotat de riktiga schabraken hade ert klasshat väckts och sånt vill jag inte göra mig skyldig till.Jag frågade mig själv. Vad nu? Ja du, Tore, sa jag till mig själv, du är värd en kall öl och en stänkare. Jenny höll med. Solen sken. Det var söndag, midsommarsöndag, inte mycket att snacka om egentligen.Det är då det händer. En båtjävel exploderar. En kvinna får brännskador. Brandkåren kommer.Och poliser!Krogägaren gör vad han kan. Hela skeppet står i lågor! Hela stället utryms. Polisen tejpar tejp som ska stänga folk ute. Men servitrisen och kocken tog det cool.Själv var jag på gränsen till psykbryt. Båtfan brann ju!Och brann! Jag höll, ärligt talat, på att skita på mig!Det var en pärs, för dig, för din morsa, och hela din släkt. Ni undrar: Vad var det för Tore? Svar: Bara ännu en dag.

… mina kunskaper om vad som rör sig på andra linjer än t-banans gröna – och då bara så långt bort som Brommaplan – lämnar en del i övrigt att önska.

Men nu har jag träffat en dam som är en rödalinjare. Kan i och för sig en del om den. Har bott på Mariatorget, okej, det är fusk, en station från Slussen, det räknas inte, men jag har också bott på Midsommarkransen i två år. Det räknas. Men därifrån åkte jag in till stan.

Jag åkte ju inte LÄNGRE UT.

Jag tänkte: Jag är inte dum i huvudet.

Men där bedrog jag mig. Långbro Värdshus ligger ju vid ändstationen, Fruängen.

5 minuters promenad från perrongen och man sitter till bords vid SVERIGES BÄSTA BRUNCH.

Jenny åt och åt och åt:

Alla har nån last men jag har alla och den största, sett över tid, är ost. Det ska man ju avsluta måltiden med men jag är som jag är: alltså rakt på kvibillen, cheddarn, brien och FRAMFÖR ALLT: Castello Marquis. Det är en orage – YES! – fyllig vitmögelost med, självklart, rödkittkultur:

Sen blir det matjesill, Långbrosill och ytterligare nån sill:

Det vore lögn att påstå att några skivor utsökt Jokkmokks-karré inte får rum på tallriken:

Unnar jag mig den inkokta laxen á la Asien med wasabidressing?

Har jag ett sexliv?

Det finns mycket mer att berätta om de kalla rätterna men jag stannar där. Jag går över till det varma. Till lammkorven, till de chili- och limemarinerade kycklingklubborna, till spareribsen BBQ…

Men just då – mitt i steget tänker jag om och attackerar de kalla rätterna. Igen!

Rostad baguette med kycklingröra, tomat och chili?

JA! JA! JA!

Salami?

JA! JA! JA!

Mätt och belåten återvänder jag till grundplanen, till lammkorven, till de chili- och limemarinerade kycklingklubborna, till spareribsen BBQ…

Är jag för fin för att säga nej till några tunnpannkakor med grädde och bärsylt efter det?

Absolut inte!

I det här läget gör jag vad varje man skulle göra, tar in en 6:a O.P. Anderson och, som back up, 50 cl Eriksberg, och anfaller det stekta, rimmade fläsket med svarta oliver och rostade tomater:

På det frukt. Jag är ingen barbar!

Sen betalar jag och Jenny – inklusive en obscent generös dricksning – och sätter pricken över i:et med en rejäl stänkarare i utebaren:

Vad jag vill ha sagt med allt det här? Bara en sak: Välkommen till min värld!

Mera info om Långbro Värdshus hittar ni här (klicka på helg). Unna er ett besök nu, bara 275 pix, snart är ni döda: http://langbrovardshus.se/

… och jag hoppas verkligen att jag inte missuppfattade stavningen här – heter Sveriges trevligaste servitris och hon jobbar på den indiska restaurangen Simply Pam’s på Verkstadsgatan 3 i Hornstull, strax intill Västerbrons brofäste.

Läs mer här: http://www.simplypams.se/

Och:

Besök!

I dag går jag på semester. I hela sex veckor ska jag och min lilla familj vara lediga. Det blir en road trip i mestadels Norrland (var annars?), men lite Stockholm och Värmland blir det nog också.

Här ser ni huvudmålet för vår semester. Svärmors stuga vid Kalixälven uppe i Kiruna (älgen är en vindflöjel). Här väntar fiske, fika och allmän trivsel. Min frus morfar, även känd som Kungen av Kalixälven, kommer med mycket van hand styra båten mellan lömska stenar och fula grund och se till att vi får fisk. Kanske får jag en lax den här sommaren?

Det kommer även bjudas på riktigt väder. Ni vet, så där som det åskade när man var liten: barabom! Plötsligt REGNAR det och allt man kan göra är att ta skydd i båthuset. Men det gör inget. Det är inte speciellt bråttom med nåt.

Ibland leker vi ”Gissa bajset” i skogen. Den här lilla högen är fortfarande olöst. Förslag?

Ha en skön sommar och glöm inte förgylla den med Söndagsbilagan! Jag törs utlova fullmatade nummer med skön läsning och kluriga kryss.

PS. Glöm inte heller lyssna på Håkan Hellström i sommar. Män som sjunger på fullaste allvar ska man vara rädd om. DS.

Men jisses en sån fisk!

Vi säger stort grattis till Per-Åke Lundström, 79, från Grästorp, som i jämtländska Landösjön fått upp en helt fantastisk röding på 6,2 kg. Läs här! 

Oriflame bjöd in journalister och bloggare till en sommardrink i deras concept store på Östermalm i Stockholm. De passade på att presentera sin nya oneshot, sommar-makeupen och parfymen som heter ”Savannah Collection. Gillade bäst ”Savannah Wild” -parfymen som luktar rabarber, cedarwood och svarta vinbär.

Vi skriver fredag och jag tänker naturligtvis på en svalkande sommardrink. Jag tänker blanda till en Frozen watermelon daiquiri. Kanske inte den manligaste av drinkar, men vi som är trygga i oss själva kan lätt dricka en sån med manligheten i behåll.

Du behöver:

Citron

3cl strösocker

3 dl vattenmelon

1 lime

4 cl tequila.

Gör så här:

1. Frys in vattenmelontärningar i några timmar.

2. Riv citronskal och blanda med socker och lägg detta på en tallrik. Blöt kanterna på glasen med lite citronjuice och doppa i citronsockret. (1 dl socker och rivet skal från 1 citron).

3. Mixa vattenmelonen med tequila, socker och limejuice. Häll upp i glasen.

4. Säg: ”Aaaaah”, sträck dig efter lite jordnötter, njut av både drinken och det förhoppningsvis sköna vädret i helgen.

Bild och recept från Tasteline.

Bröllop i all ära – det kommer en dagen efter också. Och då, kamrater, kan ni sjunka in i ännu ett nummer av allas er favorittidning Söndag. Läs om Carolas väg från schlagerfiasko till hovsångerska, om Inga-Liz som jobbar som häxa och om Urban, 47, som bodde bland vilda djur i Afrika.

Dessutom berättar ni läsare om hur ni fick fart på sexlivet. Många bra tips utlovas! Och vi laddar upp inför midsommar med buffé, bubbel och klänningar.

I butik på söndag och måndag, alltså. Trevlig helg!