Snart börjar jag att skriva, men först bilder: Charlie Engstrand. Det här är hans vardag:

Charllie och hans gäng, genuint pålitliga artister, allihopa, med Steffe Sundström i spetsen (eller snarare längst bak, men, som alltid, i mitten). Och The Mighty Toni Holgersson är tvåa från höger:

Och så här skriver jag – eller skrev i AB:s söndagsmagasin i – surprise – söndags:

 

Charlie Engstrand. Och. Vem. Fan. Är. Det.

Jag tänkte så och det kanske också ni gör. Jag hade inte en aning om människan tills alldeles nyss. Först hörde jag sången ”Två träd”. Med en melankolisk viston värdig en John Holm eller Nick Drake drog Charlie in mig in i en naturlyrisk kärleksförklaring.

 

Jag vet att vore du ett träd min vän

Jag vet – då vore du en björk

Vita stammen skulle lysa då

Mot tysta skogen tät och mörk

 

Ingen ironi. Inga poser. Ingen jargong. Bara allvar. Bara bra.

Sen hörde jag den oerhörda ”Ingen rör mig”. Öppningsstrof:

 

Ingen rör mig längre, vad ska jag med hud

Man sjöng väl inga psalmer om det inte fanns en Gud…

 

Ni handlar albumet ”Kärlek på svenska” (2010) här: www.humlakultur.se (och ni tjuvlyssnar på youtube).

Själv sätter jag på låten ”Lyckliga slut”.

 

Lyckliga slut och nyttig sprit

Allt jag vill ha är en ren utopi…

 

Hatten av för Charlie Engstrand och för en av årets bästa plattor och då inkluderar jag utländsk konkurrens.

——————————————

Lyssna, noga:

Lyssna noga – igen: