Plura i Eldkvarn fick tre månaders fängelse för kokain men han överlever. Han kan släppa ett album och kalla det ”Plura live at Österåker” och piska Johnny Cash på hans hemmaplan. Men domen får mig att tänka på mina tonår i Farsta. På folk jag växte upp med. Gatusmarta killar, levnadskonstnärer.

Och tjejer som fick en pojke utan sångröst att sjunga arior som Jussi och Pavarotti.

Några av dem blev som Plura dömda till fängelsestraff.

Jag förstod inte varför. Jag förstod inte det för i min ungdomliga hjärna, som inte blivit vuxnare sen dess, behöver varje brott ett DU. Ett brott blir ett brott i det ögonblick när du kränker en annan människas integritet. Genom att sno nåns cykel, göra inbrott i nåns lägenhet, slå nån i huvudet med en hammare eller tvinga nån att lyssna till Niclas Wahlgrens senaste album ”Plommon”. Hur kan ett brott vara ett brott utan ett offer?

Folk berusar sig själva. Det är inte bra. Men vari ligger brottet?

Dubbelmoralen är naturligtvis monumental. Låt mig nämna namn på folk som konsumerat olagliga substanser till applåder och, ofta, filmer och bästsäljande biografier: Cornelis Vreeswijk, Fred Åkerström, Ulf Lundell, Billie Holiday, Mick Jagger, Miles Davis, Charlie Parker, Chet Baker, John Lennon, Paul McCartney, Leonard Cohen, Bob Dylan, Louis Armstrong, Johnny Cash, Ray Charles, Édith Piaf, Baudelaire, William S Burroughs, Lenny Bruce, David Bowie, Elton John, Robbie Williams, Keith Richards, Bob Marley, Jean-Paul Sartre, Sigmund Freud och NI VET att jag kan fortsätta skriva namn tills jordens sista kossa går hem med mjölkstockning.

Alla med hjärna och hjärta är glad över dessa människor. Enligt svensk lag skulle de alla i fängelse…

Men det är inte synd om dem. Det ÄR synd om ungdomar från förorten som stämplas som kriminella utan att kunna slå mynt av det i nästa låt, roman, eller öppenhjärtiga intervju.

—————————————

En man med 250 miljoner kronor på banken, Keith.

I Sverige hade han suttit i fängelse med många andra av de största artisterna världen känner till genom tiderna. I stället för att, som här, ge livsavgörande råd: ”Get outta Switzwerland and starve for a bit!”: