Tores krönika: När förhållandet fick en extra krydda…
avVi var mitt i akten. Det är vi inte längre. Lisa hoppar upp ur sängen och då menar jag HOPPAR, jämfota, med ackompanjerande svordomar uttryckta i yl. Jag reser mig upp, sexuellt frustrerad.
– Aj! Satan! Heeeeeelvete!
Lisa försvinner ut på tomten. Jag sliter åt mig en badhandduk och går ut på sommarhusets balkong.
– Det brinner, skriker hon.
– Var? säger jag.
– I fittan!
Hon rusar mot trädgårdsslangen. Har jag sagt att hon är spritt språngande naken mitt på gröngräset med håret i ett enda rufs? Hon sätter på vattnet och riktar slangens mynning mot ni vet vad.
Grannen, Benke Lidén, en trevlig äldre man som jag lärt känna, klipper gräset på andra sidan häcken. Han kan, som tur är, inte se Lisa, men han kan se mig på balkongen. Det är juni och sol.
– Hej, Tore! Ja, du ser, slit och släp och ingen ro, här klipps det, och vad gör ni?
– Vattnar busken, ropar jag tillbaka.
– Kommer ni över på ett glas vin i kväll?
– Vi får höras senare, säger jag.
– Tore, väser Lisa, fortfarande dansande på glödande kol: Vad fan har du gjort?
Varför är alltid allt mitt fel? Jag har inte gjort nåt. Jag är oskyldig. Hon är galen. Då vänder jag mig om och ser spisen. Jag har lagat pasta frutti di mare till lunch med rikligt med piri piri. Det är en afrikansk krydda hetare än helvetet. Den kommer i små torkade frukter som jag smulade sönder mellan tumme, pek- och långfinger. Jag tvättade inte händerna efteråt, glömde det…
– Lisa, jag har en teori, jag kanske hade piri piri på fingrarna…
– Har jag piri piri på mitt KÖN?!?!
– Det är en teori.
Det var fint så länge det varade. Jag hade gjort mina små fadäser, ärligt talat ganska många, de blev förlåtna, men det här var droppen. Det här förhållandet behövde ingen extra krydda. Jag packade och tog tåget från Falkenberg hem till Stockholm. Jag var tillbaka där jag kom i från: på noll.
————–
Gustave Courbet (1819-1877) målar av Lisa. Han är kungen av realismen inom målarkonsten och jag rekommenderar er alla att begrunda tavlan live på Musée d’Orsay i Paris.
Skrea strand, Falkenberg:
Torkad Piri Piri (tvätta händerna efteråt):