Medan mina kollegor slavar på redaktionen checkade jag in i Roppongi Court Annex i Tokyo för fem veckors stipendievistelse. Tack vare Japanstiftelsen ska jag  dokumentera det ”gröna” Tokyo. Finns det överhuvud taget något ekotänk i den här enorma smältdegen som Tokyo är? Vad är reaktionerna mot den mest urbana samhällsstrukturen i världen?

De senaste veckorna har jag tjatat  om LOHAS på fikarasterna på jobbet. LOHAS är förkortning av Lifestyles of Health and Sustainability, och är ett levnadssätt som kännetecknar en livsstil där man är beredd att betala mer för varor och tjänster som förbättrar villkoren för miljön. Japanerna sägs ha anammat det här tankesättet på ett sätt som börjar synas i samhället. Slowfoodrestauranger, LOHAS-cafeér som bara serverar organiskt kaffe. Supermarkets som bara säljer ekovaror, you name it.

Eftersom jag bor granne med Roppongi Hill byggnaden startade jag dagen med ett besök på Tokyos Mori Art Museum och kollade in utställningen ”Sensing Nature”. En grupp installationer gjorda av Yoshika Tokujin, Shinoda Taro, Kuribayashi Takashi och Shinoda Taro. Kändes en aning surrealistiskt att stå och titta på flera hundra kilo flygande fjädrar i en enorm glaskub. I varje fall för mig som inte har ett dugg lust med snö just nu! Utställningen var mycket tänkvärd och speglade känslan för naturen och att vi är en del av naturen, vare sig vi vill eller inte vill erkänna det.

Yoshioka Tokujins installation ”snö” som han ursprungligen gjorde för Issey Miyake 1997

Som insekter i jorden. Kuribayashi Takashi gillar att leka med tredimensionella installationer, som den här. Det som finns i jorden är inte alltid det vi ser på ytan.

…tittut, så här ser det kanske ut från en insekts blyga vy…

enorma skärmar med naturscener drog många tittare

…tittut! jag är nu 250 meter över marken på Roppongi Hills!

min granne. Roppongi Hills.