Det var bara det här som saknades…

Jag kommer hem tidigt en sommarmorgon 2008 efter en lång natt. Det är lika varmt som vid Medelhavet i augusti men jag är på Kocksgatan på Söder i Stockholm. Det är nyrenoverat. Det har gjort mig ruinerad och lycklig. Allt är på 

plats. Utom dörrhandtag. 

Det är lång leveranstid på dörrhandtag.

Det finns totalt sju dubbelfönster i lägenheten. Jag är svettig av den kvava värmen och jag öppnar dem alla på vid gavel. 

Jag klär av mig naken och hivar ut sängkläderna ur sovrummet. Den kvava värmen är i sig som ett varmt, fuktigt påslakan. 

Jag går och lägger mig. 

Kabooom! 

Jag vaknar. Jag tänker: Fan, vilken smäll. Jag tänker: Aha, korsdrag. Jag hör morsan och farsan eka i minnet i mitt huvud i en skrikande kör hemma i tvåan i Farsta. 

– Tore, stäng balkongdörren, korsdrag! 

Korsdrag är min uppväxt. Korsdrag är min talang. Just nu den enda. Dörren till mitt sov- rum har slagit igen. Den har inget handtag. Det är inte svårt att öppna dörrar utan handtag. Det är för fan omöjligt! 

Jag är naken. 

Jag är också – och det här är antagligen mera info än ni vill ha, men jag är skoningslös – sjukt bajsnödig. Hoppa från fönstret är självmord.  Skrika på hjälp gravt förnedrande. Då ser jag min mobil, hur den ligger där på laddning. 

Det slår mig att det är söndag men jourlåssmeder existerar och jag ringer en och hon svarar. HON! 

– Du är utelåst, säger hon. 

– Nej, innelåst, säger jag. 

Jag förklarar och när jag är klar börjar fanskapet i andra änden gapskratta och hojta saker som ”En svensk klassiker!”, ”Är du på riktigt!” och ”Det här finns inte!”. Hon har aldrig mått bättre. 

Hon säger:

– Du får ursäkta, jag kommer, men det är söndag, jag måste köra grabben till fotbollsträningen först.

Vad ska jag säga annat än… 

– Okej. 

Några timmar senare öppnar hon dörren. Jag håller handen för ballen och innan hon hinner torka bort skrattårarna sitter jag på muggen och exploderar.

Pris: 1 895 pix.