David Bowie. Så som han såg ut, just där, just då, på Kungliga Tennishallen. Han kallade sin uppenbarelse The Thin White Duke. Självklart rökte han. Självklart rökte han franskt. Självklart rökte han Gitanes.

Min ångest förvandlar Franz Kafkas ångest till en käck sketch i en lokalrevy med Peter Settman och Lasse Kronér. Det kommer aldrig att gå, tänker jag, men det måste gå: Finns det en Gud, ge dig till känna! 

– Pappa, säger jag. 

Tärningen är kastad. Det är tidigt i april. Jag är nyss fyllda 16 år. Är man 16 har man en rutten förhandlingssits. 

– I morgon släpper de biljetterna till David Bowie på Kungliga Tennishallen, säger jag. 

– Det är skoldag. 

– Jag vet, men ibland måste man offra nåt, hur svårt det än är, säger jag och hoppas att ironin är väl dold. 

– Okej, säger farsan. 

– Det är en sak till. Jag MÅSTE ha biljetter och jag MÅSTE ha de bästa biljetterna och då MÅSTE jag sova över på trottoaren utanför biljettstället Svala & Söderlund på Hötorget. 

Farsan tar in det i tystnad. Sett från min horisont en fruktansvärd, ödesmättad tystnad. 

– Det är faktiskt en liten sak till. Jag tänkte att i stället för att du ger mig pengar till en biljett så ger du mig pengar till 20 biljetter och jag säljer i väg 19 på svarta börsen. Du får igen dina pengar, jag tjänar flera tusen. 

– Okej, säger farsan, då säger vi det. 

Jag återvänder till mitt rum i ett rus som skulle olagligförklaras om det kunde framställas artificiellt. Jag är helt förvirrad, morsan är en kycklingmorsa, farsan är en ännu större kycklingmorsa, och nu får jag tillstånd till det här… Bara så där.

Jag ska dra den här historien många gånger under åren: 16 och redan kaxig rock n rollrebell och svarta börs-haj som sover på gatan! 

Då – runt 15 år senare – säger farsan: 

– Tore, jag tror att du är gammal nog att höra sanningen nu. Jag skuggade dig ner till tunnelbanan i Farsta, gick in i en angränsande vagn och stod dold i ett gathörn vid Hötorget och hade dig under uppsikt hela natten. 

Sen gick han direkt till jobbet.

Det är en farsa det.

Hans namn var Sigurd.