I går hade jag och min 13-åriga dotter en kväll för oss själva. Och när 13-åringar får bestämma blir det pizza och film. Kollegorna på jobbet tipsade om den svenska filmen ”I rymden finns inga känslor”.

Efter 20 minuter i en överfull tunnelbanevagn kollade jag med dottern vad hon ville se och svaret blev det samma.

Inte mycket att snacka om, alltså.

Varsin pizza senare möter vi Simon, spelad av Bill Skarsgård, som bor ihop med sin bror Sam och hans flickvän. Tonåringen Simon har Aspergers syndrom och hemma hos bröderna är livet anpassat efter det. Det är ordning och reda, tacos varje fredag. Alla rutiner står uppskrivna, dag för dag, på en stor, rund snurra på väggen.

När Sams flickvän lämnar bröderna blir det problem, men aldrig värre än att feelgood-känslan går förlorad.

När jag ser filmen tänker jag på Jonna, 22. Hon har också Asperger men hemma hos henne fanns ingen dag-för-dag-snurra på väggen som strukturerade upp livet. Det var ofta stökigt och bråkigt.

”När jag var liten förstod jag aldrig vad som var fel. Jag tänkte: är det meningen att jag ska känna mig så här bortglömd?”, berättar Jonna.

Men, liksom Simon i filmen, har Jonna ett syskon, Tess, och tillsammans har de kämpat sig tillbaka till livet. Missa inte deras historia i veckans Söndag.