Startsida / Inlägg

Filmklyschorna är ett hån mot publiken

av Mats Strandberg i Söndag

strandberg_byline_blogg_OBS_LOW.jpgSnuten som är ett alkat vrak men ändå lyckas komma sanningen på spåren OCH stå upp emot korrumperade kollegor. Skilsmässobarnet som antingen tittar blygt på mammans nya kille och frågar: ”Är du min pappa nu?”, eller ilsket skriker: ”Du är inte min pappa!”. Skurken med ett hjärta av guld som bara ska göra ”en sista stöt”. Den tjatiga frun som är helt fixerad av inredning och därmed driver sin man till otrohet. Den vuxna sonen som konfronterar sin frånvarande far, och med pressad röst säger: ”Pappa, du spelade aldrig baseball med mig när jag var liten!” 

Jag fattar inte hur manusförfattare orkar skriva de här klyschorna OM OCH OM IGEN. Och för vem skriver de? Möjligtvis överraskar de någon som aldrig tidigare kommit i kontakt med filmer, tv-serier och böcker – men hur stor är den publiken? Det värsta med klyschorna är att de ofta bygger på riktigt unkna gamla värderingar – och här är de tre klyschor jag därför hatar allra, allra mest:

* Familjefadern ska flytta hemifrån, eller på något sätt utsätta sig för livsfara. Han går fram till sin son, rufsar honom i håret och säger: ”Du är mannen i huset nu. Ta hand om din mamma.” Hur vidrig framstår inte den pappan – som oftast ska föreställa filmens hjälte? Vad är det för press att lägga på en unge som just ska bli faderlös? Och vad menar han egentligen att ungen ska göra? 

*Astmasprayen som ska visa att en manlig karaktär är vek och töntig, eftersom riktiga karlar inte har några allergier. 

* En man ska gifta sig. Hans bästa vän börjar prata om hur han nu bara får ha sex med en enda kvinna, resten av livet, kommer att vakna upp bredvid henne varje morgon… Den blivande brudgummen tycks aldrig tidigare ha reflekterat över detta. Kris och ångest! Han blir full på strippklubbar, är halvotrogen och röker lite gräs, men blir förlåten av fästmön lagom till vigseln. Det framställer män som känslomässiga bebisar, och kvinnor som eviga mödrar som tårögt men tappert fortsätter uppfostra dem.

Youtube-specialKlyschkavalkader:

15s00-jakobNY-850.jpg1. När svenska manusförfattare inte orkar komma på en riktig replik skriver de bara ett ”Vafan”. I denna häpnadsväckande klippkavalkad säger Jakob Eklund ”Vafan” när han är häpen, arg, uppgiven, frustrerad, sorgsen, rädd… Sök på: Jakob Eklund säger va fan.
2. 58 scener där ”Jag tror inte att vi är i Kansas längre” – Dorothys klassiska replik från ”Trollkarlen från Oz” – återanvänts. Skämtet kanske är lite uttjatat nu, va? Sök på: not in Kansas anymore.

3. När någon säger ”Vad är det värsta som kan hända?” vet man att han eller hon fått en riktigt dålig idé och snart kommer att få veta svaret på sin fråga. Sök på: worst that can happen rotten tomatoes.

4. Hur visar man att en karaktär är både morsk och stursk? Låter dem säga: “Jag FÖDDES redo!”, såklart. Sök på: I was born ready rotten tomatoes.


 

  • Tjänstgörande redaktörer: Fredrik Palmqvist och Matilda Andersson
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Karin Schmidt, Michael Poromaa, Lotta Folcker
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB