Att leva är att lida. Det tyckte Arthur Schopenhauer, tysk filosof som blev tänkaren på modet strax efter sin död 1860. Han kom fram till att vår strävan efter lycka är helt befängd. Varför? Jo, för att så fort vi uppfyllt ett mål som vi tror ska göra oss lyckliga (högre lön/finare hus/lydigare barn) rasar vi ner i deppig frustration över alla andra ouppnådda mål. Alltså: lyckan är förgänglig och högst tillfällig.

När jag nämner detta för min kollega, Kristofer, nickar han instämmande. Han har en fäbless för punkbandet Ramones gamla vinylsinglar. I sin jakt på dessa rariteter budar han (som besatt, faktiskt) på Ebay mot resten av världens alla Ramonesfans. Skivorna levereras per post och Kristofer säger att det är som rena julafton varje gång han ser ett platt paket i brevlådan.

– Så vad gör du med dem efteråt? undrar jag. 

– Ingenting, säger han och bekräftar Schopenhauers teori om att den stora tomheten sätter in i samma sekund som han är ny ägare till en eftertraktad skiva och det är då suget efter nästa singel sätter in.

Men istället för att tycka att Kristofer är en Schopenhauer-kille, väljer jag att tänka att han är mer Oscar Wilde, en av mina favoritpoeter, som sa: ”Jag kan motstå allt utom en frestelse”.

Och i veckans nummer av Söndag bjuder vi på massor av såna. Vi frossar i feststassar, smarriga sillinläggningar, svalt chardonnayvin och drömmer oss bort till glamorösa semesterön Capri. För – jag avslutar med ännu ett Wilde-citat:

”Ge mig överflödet, det nödtorftiga kan jag leva utan”.