Jag har länge varit trött på tv-sända talangjakter, så mina förväntningar var sänkta ner till fotknölarna när jag skulle börja kolla på amerikanska ”The Voice”. Några timmar senare hade jag nästan bitit sönder en soffkudde i rena känsloyran.

Vid en första anblick verkar ”The Voice” vara en ”Idol”-kopia. Men ”The Voice” är så mycket bättre. För det första: De som gör auditioner är utgallrade på förhand. ALLA är mer begåvade än de flesta ”Idol”-vinnare. För det andra: Jurymedlemmarna ser inte artisterna under deras auditioner, utan har bara rösten att gå på. Därför kan även tjocka, medelålders flator och finniga små blekfisar i fjunmustasch gå vidare. Och för det tredje: Jurymedlemmarna är dessutom coacher åt de artister som blir deras protegéer. Det blir alltså en tävling mellan dem också, och de är roliga, engagerade och inspirerande. Jag är lite småkär i alla fyra nu. 

Det är faktiskt helt fantastisk tv. Det är så skönt att slippa se talanglösa människor utan självinsikt. Det är så skönt att slippa se en däst jury rulla dem i tjära och fjädrar framför kamerorna. Men skönast är att se en talangjakt som handlar om talang. Det finns nåt magiskt med en superbegåvning som gömmer sig i en person som inte ser mycket ut för världen – kolla bara på Susan Boyle. 

Alec Baldwin sa nyligen att ”talangfull” och ”vältränad” blivit synonymer i Hollywood, och detsamma gäller musikbranschen. Det är sorgligt att tänka på hur många klassiska popstjärnor som aldrig skulle fått en chans i dag, bara för att de saknade rutor på magen. Men tänk om ”The Voice” faktiskt kan åstadkomma en förändring? Det är redan klart att det blir en andra säsong, programmet kommer att orsaka en mindre flodvåg av skivsläpp, och det lär dyka upp i massor av andra länder. Uppenbarligen ligger det rätt i tiden. Det är så uppfriskande att se människor bli stjärnor, trots att de inte passar in i mallen för hur en idol ska se ut. Det är faktiskt så uppfriskande att ”Idol” redan känns fruktansvärt omodernt. 

 

4 X Jurymedlemmar I ”THE VOICE” (Något mer respektingivande namn än Laila, Clabbe och Kishti.)

1. Christina -Aguilera. Förvånansvärt rolig och skön. Vi visste att hon har en magisk röst, men här briljerar hon också med imponerande musikkunskaper. 
2. Adam Levine. Sångare och låtskrivare i Maroon 5. Har en stundtals rätt hård jargong med Christina, som ofta slåss med honom om vilka deltagare de ska få lägga vantarna på. 
3. Cee-Lo Green. Sångare och producent vars senaste stora hit var muntra souldängan ”Fuck you”/”Forget you”. Gör gärna oväntade val i tävlingen och har bl a tagit sig an en countrysångare från Texas.   
4. Blake Shelton. Countrysångare som var helt okänd för mig, men som uppenbarligen är enormt stor i USA – hittills har han haft 17 låtar på countrytopplistan. Personkemin mellan honom och de andra, särskilt Cee-Lo, är skimrande.