Det är flott invigningsfest på Villa Godthem med kammarorkester, kockar i stärkta ståkragar och söta servitriser som ser till att champagneglasen aldrig saknar bubbel. Den anrika Djurgårdsrestaurangen har tagits över av stjärnkrögarna Melker Andersson och Danyel Couet och jag har fått en åtråvärd Bindefeldinbjudan som är ”strikt personlig samt gäller för dig och en vän”. Jag har tagit med mig maken, som när han upptäcker fotograf- och reporterklungan längs den röda mattan säger:

– Nej, jag tror jag drar hem.

Jag förstår vad han menar. Vi känner oss båda en smula ”katt bland hermelinerna”-obekväma bland skepparkavajer från Ströms och Birkinväskor från Hermès. Festfixaren själv, Micael Bindefeld, för kvällen kaxigt klädd i orange stråhatt och matchande seglarskor, hälsar välkommen vid entrén medan en värdinna prickar av oss från gästlistan.

Tack och lov hittar vi ett par vänner bekvämt nedsjunkna i en krämfärgad loungesoffa. De tillhör VIP-listan, har således trakterats sedan fem på eftermiddagen och kan avslöja att kungen och Silvia sitter längre in i restaurangen, vilket förklarar varför trädgården vimlar av Säpo. Men det är inte bara kungaparet som närvarar. ALLA är här. På riktigt. Och medan vi njuter av utsökt plockmat tillsammans med schlagerpinglor, programledare, riksdagsledamöter och närinsglivstoppar, känner vi oss (i takt med att skumpan flödar) allt mindre som katter, allt mer som hermeliner. Om så bara för denna enda kväll.

Även min kollega Johan Gunnarsson har testat det superljuva livet. Han vimlade på miljonärstidningen Connoisseurs årliga lyxbilsdag och fick full pott vid lerduveskyttet.

Därmed är Johan, för evigt, mycket mer hermelin än jag.