En sund själ i en sund kropp, sägs det. Och att vi alla mår bättre av att kuta runt i ett elljusspår än av att ligga framför tv:n och moffa chips, är väl inte en ”stoppa pressarna”-nyhet, direkt.

Du vet ju redan att regelbunden motion inte bara minskar ditt midjemått, utan också risken att du ska drabbas av högt blodtryck, hjärtinfarkt, bröst- och tjocktarmscancer, ledvärk och benskörhet, eller hur?

Personligen håller jag i gång mest för att vågnålen inte ska få tokfnatt. Att jag dessutom lämnar varje flåsigt fyspass sprittandes av motionsendorfiner, är naturligtvis en trevlig bieffekt, som gör både mig själv och resten av familjen glad. En utpumpad mamma Scott sover gott, är mindre pms-sur och klarar ”sommarlovet är slut”-stressen oändligt mycket bättre än soffpotatisvarianten.

För mig har alltså motion främst varit ett vikt- och humörskontrollverktyg. Tills jag läser en artikel i Svenska Dagbladet om hur fysisk träning kan förebygga demens. En amerikansk studie visar att 60-plussare som tränar aerobics tre gånger i veckan under ett år, ökar storleken på hippocampus (den del av hjärnan som lagrar in nya minnen) med två procent. Och i maj kom en rapport från Karolinska institutet som slår fast att om du är medelålders och överviktig, löper du 80 procent större risk att utveckla demens och alzheimers senare i livet.

80 procent! Siffran blåser bort allt joggingmotstånd. Rynkor bryr jag mig inte om, men är det något som jag gruvar mig för, är det att jag ska bli en ännu virrigare variant av mig själv.

Nu jäklar ska här lufsas runt Årstaviken – oftare. Till pepphjälp har jag införskaffat Runkeeper, en av många träningsappar vi tipsar om i guiden på sidorna 30–34, för jag vill ha allt: En sund själ, kropp och knopp.

Även när jag är 95.