De senaste veckornas redaktionsdiskussioner kan sammanfattas i ett enda ord: Svamp. I snacket om hur och – framför allt – VAR denna retromoderna delikatess plockas, har Söndags absoluta superexpert på området uppdagats: redigeraren Gunilla Granqvist. Hon skojar ofta. Men aldrig om smörsopp, kantarell eller stjärnan Den Svarta Trumpeten. Inför svampspecialen på sidorna 52–57 i dagens tidning drog hon med sig vår matredaktör Johan Gunnarsson djupt in i söder om söderskogarna till sitt allra hemligaste svamplyckeställe. Men först varnade hon:

– Antingen får du ha papperskasse över huvudet, eller så måste jag DÖDA dig efteråt. Som sagt, om svamp lattjar man inte. Inte i Gunillas värld.

Att jag helst fyndar mina trattisar i Söderhallarna, fnyser hon högaktningsfullt åt. Förklaringen, att jag fick nog av alla plockutflykter som barn (pappa är sorten som måste rensa mossarna rena från Karljohan, taggsvamp och blodriskor innan någon ens får lukta på O’boy och limpmackor), köper hon inte heller. Snarare tycker hon mest synd om mig som inte har fattat tjusningen med egenhittad, hemrensad och fryst (”absolut inte torkad”) matsvamp. Men, besserwissrandet till trots, har hon tack och lov viss insikt om sin läggning:

– Jag ÄR fullkomligt manisk kring svamp. På gränsen till sjuklig. Så på redaktionen roar vi oss med att komma på vilken titel Gunilla skulle kunna ha på sitt visitkort i ett liv bortom denna tidning. Catchy förslag som ”fungifantast” och ”myceliaist” bollas fram och åter, tills Tommy kläcker den klockrena:

– Gugge, du är ju en klar mykoman.