En av de mest hyllade filmerna på bio just nu är ”Jane Eyre”. Jag har inte hunnit se den ännu, men tänker
definitivt råda bot på detta snarast. Charlotte Brontës roman har filmats ett tjugotal gånger, och blivit nio olika tv-
serier. Så kan den här versionen tillföra något nytt? Jo, det verkar faktiskt så, om jag ska tro kritikerna (vilket jag sällan gör) och mina vänner (alltid). 

Bahytter, krinoliner och tårdränkta spetsnäsdukar är den hetaste trenden i Hollywood. I fredags hade ”De tre musketörerna” svensk biopremiär. Fler klassiker är under produktion. Men varför – och varför just nu? Den vanliga förklaringen är att Hollywood vill tjäna enkla pengar på redan kända varumärken. Och det är säkert sant. Men Hollywood skulle inte tjäna några pengar om ingen ville se de här filmerna. Så varifrån kommer publiksuget? 

Jag tror att det handlar om eskapism. Fantasy, skräck och sci-fi är de genrer som jag håller allra närmast hjärtat, hur gärna jag än vill se ”Jane Eyre”. Men går det inte ut på samma sak? Det är så lätt att känna sig maktlös och uppgiven här i världen. Hur ska vi lösa alla komplicerade, svårgripbara problem, när varje ”lösning” bara verkar skapa nya problem någon annanstans? 

För att fly finns det två alternativ på bio. Antingen flyr man in i framtiden, där apokalypsen redan inträffat, eller där hotet är allvarligt men tydligt (typ glupska utomjordingar). Eller så kan man fly bakåt i tiden, då karaktärernas värld visserligen hotar att rasa samman, men det är åtminstone lätt för dem att förstå HUR och VARFÖR. 

Dessutom är det bara i framtiden eller dåtiden vi kan få de där stora, svepande, på-liv-och-död-kärlekshistorierna. Det blir onekligen mer spännande med en romans som hotar mänsklighetens, eller det egna godsets, framtid. Vår tids relationsproblem, som ”min kille tillbringar för mycket tid framför Facebook”, blir liksom aldrig lika episka.

 

5 filmklassiker i nyproduktion!