När vi träffar kändisar försöker vi komma så nära som möjligt – vem är personen bakom den offentliga fasaden? Men frågan är om inte fotograferingen av Petra Mede tog priset.
Fotografen Maria Östlin fick idén att att använda en annan persons armar på bilderna och Aftonbladets hårdrocksrecensent Mattias Kling råkade befinna sig i närheten.
Det slutade med att han stod intryckt i ryggen på Petra under hela plåtningen.

Hallå Mattias, en helt vanlig dag på jobbet, eller?
– Nja. Det kan man väl inte riktigt kalla det för. Även om jag å tjänstens vägnar såväl fått förfrysningsskador på tårna efter provocerande kalla juninätter på Sweden Rock Festival i Blekinge, åkt taxi i Formel 1-hastighet genom Köpenhamn och skrivit panikrecensioner omgiven av 50 000 ölfanatiska portugiser hör till här till bland det sjukaste jag har gjort. 

Hade du träffat Petra Mede tidigare?
– Aldrig. Men jag får säga att hon tycks vara ett proffs ut i fingerspetsarna. Inte ens när jag var nära att banka ut hennes tänder med mikrofonen (det är aningen svårt att veta exakt var händerna är samtidigt som näsan befinner sig i en annan persons nackhår) knorrade hon det minsta. All heder för detta. Och om hon tyckte att det var obehagligt att ha en färgglad slashas upptryckt i skuggsidan så var det inget som märktes.

Hur många timmat har du lagt ner på att tatuera armarna?
– Mellan tummen och pekfingret så handlar det nog om trettiotalet timmar. Men det var ändå rena uppvärmningen inför min ryggtavla, som tog mer än det dubbla. Om det gör ont? Inte så farligt, egentligen. Det beror mest på exakt var på kroppen det är. Om det är dyrt? Ja, så klart. Men om man slår ut kostnaden per dag resten av livet så är det rena fyndet.

Missa inte intervjun med Petra Mede i veckans Söndag – tillsammans med massor av annan skön läsning!