Romanen Parfymen av Patrick Süskind ut­spelar sig i 1700-talets Paris och handlar om Jean-Baptiste Grenouille, som har ett ­extremt välutvecklat luktsinne. Han blir ­besatt av dofter och yrkesvalet, parfymör, är givet.

Liksom Grenouille har jag också en fabulöst välfungerande näsa och uppfattar dofter som andra aldrig upptäcker. I flera år sa jag till mina föräldrar att det ”luktade tuberkulos” i ett av deras badrum.

– Toka där, sa mamma utan att förstå vad det var för lukt jag for efter.

Nej, för hon hade inte (som jag) varit vårdbiträde på infektionskliniken i Östersund där tuberkulospatienter låg isolerade i rum med sterila luftslussar och hostade upp stinkande slem. Slem, som, märkligt nog, luktade som mina föräldrars badrum.
Och min näsa ljög inte. Några år senare visade det sig: Tuberkulosbadrummet var vattenskadat. Väggarna hade inte fuktspärrats och lukten kom från de dyblöta gipsskivorna.

När vi bodde i England ­sniffade jag dessutom fram tre gasläckor. Två i vårt eget hem, den tredje hos radhusgrannarna. Jag kände en unken ägg­odör genom golvspringorna och eftersom grannfamiljen bestod av kedjerökare, var risken överhängande att hela längan hade exploderat, enligt besiktningsmannen från British Gas.

Kanske hade jag, liksom Grenouille, kunnat bli parfymör, för lika besvärad som jag är av stanker, lika förtjust är jag i parfymer. På sidorna 28–29 presenterar vi höstens doftnyheter och min personliga favorit just nu är Rain från Clean, som är frisk och fräsch.

Och helt fri från ägg- och ­tuberkulosinfluenser.