Jag växte upp i en småstad, och mina föräldrar var lokalkändisar. Jag var stolt över dem. Ändå, eller kanske just därför, gjorde det så himla ont att ibland få höra saker som ”Din mamma var JÄTTE-DÅLIG i lokalradion i går”.  Sen blev jag ett pubertetsmonster, och då ville jag förstås inte låtsas om att de existerade över huvud taget. Det här utspelade sig i en stad med 13 000 invånare. Och sanningen var ju att de allra flesta av dem inte brydde sig ett dugg om mina föräldrar.

 

Men jag tänker på min minimala ”erfarenhet” av att vara ett kändisbarn när jag noterar en stor skillnad på skvallersidorna. Numera är Hollywoods kändisbarn ett lika lovligt byte som sina föräldrar. Bilder på Jay-Z och Beyoncés baby diskuteras ingående, och alla är överens om hur tragiskt och ”oattraktivt” det vore om hon blir lik sin pappa. Jennifer Lopez fyraåriga dotter sitter front row på mode-visningar i Chanel-klänning och hyllas som ”mode-ikon”. Kändisbarnens klädstil betygssätts utifrån paparazzi-bilder från lekparken. Angelina Jolies dotters ”pojkaktiga” kläder väckte på allvar debatt i USA. Suri Cruise är snart lika känd som sina föräldrar. Hon är till och med föremål för den ”satiriska” bloggen Suri’s burn book, som nu också blivit bok. Där skriver ”Suri” saker som att ”intäkterna går till en fond för att hjälpa Violet Affleck att klä sig bättre” eller ”Harper Beckhams armar är snart större än Victorias”. Ursäkta, men när blev babymobbning ett acceptabelt tidsfördriv?

 

På tal om Suri undrar jag hur hon kommer att känna det när hon är gammal nog  att googla på Tom och Katie. Hur hanterar man all den informationen, verklig eller påhittad, om sina föräldrar? Och hur hanterar kändisbarnen all uppmärksamhet, när de är gamla nog att förstå den? När man är ung och försöker hitta sig själv är man ju livrädd för att upptäcka att man inte
duger. Hur känns det då om världen faktiskt, på riktigt, bedömer varje steg man tar?

De vuxna kändisbarnen på listan här intill har uppenbarligen inte haft det lätt, och ändå växte de upp i en tid då de var betydligt mer skyddade; innan gränserna försköts tills de helt slutade existera.