Megan Fox, som blev en stjärna i Transformers-filmerna, har berättat om hur hon ”provfilmade” för rollen: Hon ombads att tvätta regissören Michael Bays Ferrari. Men redan som 15-åring blev hon statist i en nattklubbsscen i hans Bad Boys II. Hon var för ung för att låtsas dricka alkohol. Men hon fick bikini, klackar och cowboyhatt, och Bay lät henne dansa medan man hällde vatten på henne så att ”kläderna” blev våta.

– Det säger en del om hur hans hjärna funkar, sa Fox i en talkshow.

Mmm. Fräsch kille.

 

När Fox sa att Bay uppför sig som Hitler på inspelningarna var gränsen nådd. Hon fick raskt kicken från den tredje Transformers-filmen (min personliga teori är att det var precis det hon ville.) Michael Bay framställde sig själv som den sköna killen som tog det hela med en klackspark, med citat som ”Megan är Megan, hon vill bara provocera”. Skådespelaren Shia LeBeouf låter däremot nästan gråtfärdig av indignation i en intervju med GQ:

– Hon snackade skit om vår kapten!

Till LA Times sa han att Megan fick lite ”Spice Girls-styrka, sånt där kvinnlig frigörelse-grejs, och det gjorde henne obekväm med att jobba med Michael.”

Ursäkta, nu går jag och spyr lite.

 

Inget av detta har skadat Michael Bays karriär. Däremot har Fox stämplats som både bitchig och omöjlig att jobba med. Hon anses vara en föredetting. Är det inte väldigt typiskt att ingen tog Fox i försvar? Det var som om det faktum att hon berättade var mycket värre än det hon berättade om. Det blir så tydligt vem som har makten. Och hur omvärlden väljer att tolka det de ser. Jag tänker på alla kvinnliga stjärnor som sägs ha ”gått sängvägen”. Anklagelsen används för att ogiltigförklara deras framgångar. Nästan alla har råkat ut för denna Hollywood-version av ett horrykte på skolgården.

 

Men varför pratar ingen om männen? De som satt i system att utnyttja unga skådespelerskor med drömmar? Är det ett okej beteende? Är det ett okej system?

Här intill listar jag några kvinnor som berättat om sina erfarenheter av de här männen. I dag är de här kvinnorna tillräckligt framgångsrika, och det har gått tillräckligt lång tid, för att det inte ska kunna slå tillbaka på dem själva. Till skillnad från Megan Fox.

 

 

De blev sextrakasserade:

Susan Sarandon berättar i nya amerikanska ELLE om en händelse i början av hennes karriär: ”Jag fick gå in i ett rum, och den här mannen praktiskt taget kastade mig över skrivbordet … Det var verkligen vidrigt.”

Charlize Theron var 19 när hon bjöds hem till en producent för ett ”möte”. Han öppnade i pyjamas och bjöd på en drink. ”Jag tänkte att den här branschen är verkligen avslappnad. Men det stod snart klart vad det handlade om.”

Jenny McCarthy har berättat om en casting för filmen Under belägring 2. Hon var ensam i ett rum med Steven Seagal, och han sa åt henne att ta av sig alla kläder. Seagal har förnekat uppgifterna.

”När jag just börjat som skådis föreslog en person att vi skulle avsluta mötet i sovrummet”, har Gwyneth Paltrow sagt. ”Jag var rätt chockad. Jag kan förstå om nån som inte vet bättre tänker ’Min karriär går åt helvete om jag inte ger honom en avsugning’.”

Lisa Rinna har berättat om hur hon som 24-åring förlorade en stor tv-roll när hon inte ville ligga med producenten på hans kontor. ”Han sa: ’Dra ner trosorna och böj dig fram, och rollen är din’.”

Helen Mirren berättade 2007 om hur regissören Michael Winner 1964 bad henne visa upp sin kropp och snurra runt på en audition. ”Jag kände mig förnedrad och arg”, sa hon. Winner försvarade sig motsägelsefullt i The Guardian: ”Jag kommer inte ihåg händelsen och om jag gjorde det menade jag inte allvar. Jag gjorde bara vad castingfolket sa åt mig och för det blir jag svartmålad!”